De bråkar och berömmer, ropar bu och bä. Skådespelaren Anna Blombergs hjärnspöken är svåra att få stopp på.

Hon har sedan unga år umgåtts mycket intensivt med vissa personer. Dagligen, om det vill sig riktigt illa. En gammal släkting dyker plötsligt upp, en sur skolkompis, kritiska kollegor och andra människor som verkar ha som enda uppgift att förgöra henne. Någon granne kan rynka på näsan och säga: ”Nä, du Anna, det här är inte bra, riktigt uselt faktiskt.”

Hjärnspöken, kallar hon dem.