Alexander Stubb, posör eller bokälskare?

Finlands president Alexander Stubb låter sig gärna intervjuas framför en bokhylla och han är inte främmande för att ge boktips. Men hur genuint är det? Elaka tungor talar om honom som en litteratur-wannabe.

I samband med bokmässan i Helsingfors ifjol fick alla sex presidentkandidater välja två böcker som varit viktiga för dem, enligt kategorierna ”En bok som lärt mig något om makt” och ”En bok som förändrat mitt sätt att tänka”.

Alexander Stubb, som skulle väljas till Finlands president drygt tre månader senare, valde Machiavellis 1500-talsklassiker Fursten och Nelson Mandelas Den långa vägen till frihet. Två val som knappast kan ­applåderas för sin originalitet, men som inte heller var några publikfriande boktips i stil med Väinö Linnas Okänd soldat eller Aleksis Kivis ­torpartrilogi. Machiavelli valdes för att, som Stubb sa, lär oss att ”makt inte bör koncentreras till en person” och Mandela för att det är en historia ”om att inte ge upp”. 

Alexander Stubb har en förkärlek för optimistiska budskap. Sajten Read this twice har satt ihop en lista på alla böcker som han nämnt offentligt under åren. Här ryms en handfull böcker om löpning, en del amerikanska fackböcker och inte minst den typ av flygplatsböcker som presenterar svindlande fakta med en hoppfull undertext, som Humankind: A Hopeful History av den nederländska historikern Rutger Bregman, och Hans Roslings storsäljare Factfulness. Stubb kallar sitt politiska synsätt för ”värde­baserad realism”.

Men Stubb öppnar också en roman nu och då. Han har bland annat tipsat om Harper Lees klassiker To Kill a ­Mockingbird, som han enligt egen utsaga läste på en kurs i amerikansk litteratur 1989, och som väckte en bokmal i den blivande presidenten.

Är Alexander Stubbs läsintresse genuint eller ett poserande drag för att framstå som intellektuell?

Kulturen och litteraturen har alltid varit ett sätt för mig att behandla svåra saker

I intervjuer som görs på distans placerar han sig gärna framför bokhyllan hemma. Han tycks gilla ljudböcker, kanske för att de går att kombinera med träning. Men helt klart är böcker en mer central del av hans liv än för många svenska politiker. Helsingin Sanomat bad alla presidentkandidater skriva om en inhemsk bok, och då föll Stubbs val på Sofi Oksanens roman Utrensning.

”Kulturen och litteraturen har alltid varit ett sätt för mig att behandla svåra saker. Ett slags fiktivt fönster mot verkligheten. Den hjälper, när jag vill se men inte vågar titta. Sofi Oksanen har hjälpt mig att förstå Sovjet­unionens och Rysslands innersta natur via berättelser.”

Så skrev Stubb i sin essä om Sofi Oksanens mångfaldigt prisbelönta roman, en modern klassiker i den finländska litteraturen. Stubb och Oksanen delar den krassa synen på Ryssland – båda var tidiga med att varna för landets ödesdigra expansionspolitik.

Stubb skriver även själv böcker. Han har skrivit om EU, om sig själv och om – ja, ni gissade rätt – löpning.

När Stubb blev president i våras dammade författaren Antti Nylén av Stubbs gamla bok med krönikor för Finnairs kundtidning Blue Wing, som han tidigare recenserat mycket kritiskt. Nu lät Nylén trycka en ny bok med Stubbs gamla krönikesamling där alla substantiv var bortputsade. ”De lätta och ytliga kolumnerna framstår nu som intressanta, med ett underligt sug, när själva saken – substansen – är osynlig” skriver Nylén i ett förord. 

Den experimentella boken lär vara slutsåld.

Ur Vi Läsers Finlandsnummer 2024.

Läs mer:

Har freden en chans? Så bryter man en våldsspiral

”Jag tycker fruktansvärt illa om Alice Munro”