Äga eller hyra – alla hem är dyra

Litet hus vid skogens slut är drömmen. Eller åtminstone en egen lägenhet. I 207 av Sveriges 290 kommuner råder emellertid bostadsbrist. Vi bad fyra experter peka ut bostadskrisens smärtpunkter – och dess politiska lösningar.

Daniel Liljeberg, samhällspolitisk chef på Villaägarna:

”Många villaägare oroar sig för skattesituationen. Ska det bli som det var före 2008? Då var fastighetsskatten 1 procent av taxeringsvärdet. I början av 00-talet fanns det åtskilliga som tvingades sälja sina hus. Folk kände sig fattiga och fick skamkänslor. Jag vill minnas att Göran Persson sa att det var fastighetsskatten de förlorade valet på 2006. Nu har många småhus stigit i värde. Om du har ett hus som har taxerats till tre miljoner kronor blir det en årlig skatt på 30 000 kronor om en skatt på 1 procent återinförs. Dagens kommunala fastighetsavgift – som i praktiken är en skatt – är max 8 500 kronor om året. På sossarnas kongress i november ska de rösta om någon typ av återgång till det gamla systemet. Det är klart att många småhusägare är rädda. De jobbigaste samtalen jag får är från äldre människor som nekas att förnya lån som har förfallit efter 30 eller 50 år. Banken gör en ny prövning och säger nej. En gammal dam ringde, hon hade 400 000 kronor i lån och fick inte förnya det… Man blir väldigt berörd. Måste bankerna göra så? Redan 55-åringar märker i dag att de får svårare att låna pengar.”  

Johan Nyhus, förbundsordförande HSB:

”Jag tror att bostadspolitiken var som allra mest folklig på 1950-talet. Det fanns egnahemsbyggen, hyresrätter, bostadsrätter… något som passade alla. Och med miljonprogrammen på 1960-talet kunde bostadsstandarden höjas även för människor med trång ekonomi. Men det är länge sedan. Nu pekar stat och kommun på varandra när man efterlyser bostadspolitik. Det uppstår konstiga diskussioner, som att marknadshyror i nyproduktion skulle vara den stora boven i dramat. Men vi har räknat: sanningen är att många får en lägre månadskostnad med en bostadsrätt än med en hyresrätt, redan i dag. Far- och morföräldrar och föräldrar oroar sig för den unga generationen. Med all rätt. De kan överföra sitt bosparande till dem, och många gör det också. Men för att verkligen underlätta för de yngre borde man slopa eller justera ner amorteringskravet. Bankernas hårda krav gör att unga inte kan köpa bostad, och den som skiljer sig kan råka lika illa ut. Rädslan styr. Politikerna minns 1990-talskrisen, och finanskrisen 2008 blev ett skräm-skott. Man är livrädd för att hamna där igen. Och ja, EU-kommissionen pekar på de svenska hushållens stora bostadsskulder, men en del belåning av huset handlar om att man vill köpa andra saker, bil eller båt kanske.” 

Tor Borg, analyschef Citymark/Byggfakta, tidigare Boverket och Omstartskommissionen:

”Allt hänger ihop, men det allvarligaste med bostadskrisen är de sociala problemen. Andelen trångbodda ökar och svaga grupper får inte den hjälp de behöver. Svaret kan vara utökade bostadsbidrag, samt att staten tar över en del av ansvaret från kommunerna. I de flesta länder riktas hyressubventioner mot de svaga grupperna. I Sverige säger vi nej till social housing som en ryggmärgsreaktion, vi kanske måste ändra oss på den punkten. Jag är inte emot amorteringskrav. Det är bra att man betalar av på sina lån, men dagens amorteringskrav är för stelbenta och skapar inlåsning och utestängning. Det borde finnas möjlighet att ge bankerna en större roll när det gäller bedömningen av vem som ska amortera och hur mycket som ska amorteras. Det är trots allt bankerna som är experter på bedömning av kreditvärdighet och återbetalningsförmåga. Som nationalekonom älskar jag fastighetsskatten. Hus kan inte flytta till Schweiz. Samtidigt är det den enda skatt som får folk att gå ut på gatorna och demonstrera, jag inser det. I dag beskattar vi rörlighet hårt, exempelvis genom reavinstskatten, medan boende i sig är ganska lågt beskattat. Egentligen är det inte bra, vi behöver rörlighet om vi ska utnyttja de bostäder vi har effektivt. I dag tvingas unga tacka nej till jobb eller högskoleplatser för att de inte hittar någonstans att bo. Och det finns trångbodda familjer som cirkulerar runt på andrahandsmarknaden. Det gör ont att se.”

Marie Linder, ordförande för Hyresgästföreningen:

 ”Det finns en bild av bostadssituationen som är långt ifrån de glättiga inredningstidningarna. Trångboddhet som påverkar barns skolgång, ensamstående föräldrar som bor i vardagsrum men också människor som förlorat jobbet under pandemin, och speciellt de som är lite äldre som har svårt att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Att hyrt boende beskattas hårdare än att äga bostadsrätt är inte rättvist. En nybyggd hyresrätt är cirka 2 000 kronor dyrare i månaden än en bostadsrätt. 2017 infördes ett investeringsstöd som gick direkt till byggarna med vissa villkor. Det har också byggts väldigt mycket och till lägre hyror tack vare just investeringsstöden. Det borde man utöka med förmånliga bygglån till dem som bygger hyresrätter. På något sätt måste man få kommunerna att planera för fler bostäder, särskilt där bostadsbristen är stor. Vi tycker att staten ska ge en bonus till kommuner som faktiskt anstränger sig. Jag känner en stor oro inför de ekonomiska konsekvenserna efter pandemin. Häromdagen träffade jag en man i 50-årsåldern som blivit av med sitt jobb, som söker jobb efter jobb och som nu har en inneboende för att klara hyran. Det är oerhört viktigt att vi ser till att skapa hyrestrygghet för alla dessa människor.”