Ledare

Visst gör det ont när skogar brinner?

av Unn Edberg

Jag känner mig sällan så trygg som under ett träd. Jag minns den gamla rönnen på Älgbäcken, mormor och morfars sommarställe. Under den stod en bänk gjord av  en trästock. Där fanns skugga varma sommardagar. Jag kunde ligga på rygg på bänken, se solstrålarna silas genom grenverket och bara låta tankarna vandra. 

På vårt lantställe i Fjärdhundrabygden finns en mäktig gran mitt på tomten. Under den står också en bänk – en vitmålad träbänk som lutar mot stammen. Här kan jag en försommardag höra fågelungar pipa i holken i väntan på nästa matleverans och senare på sommaren se tranorna spatsera på åkern. Längre ned på tomten står björken och äppelträdet som håller uppe hängmattan där sommarläsningen ackompanjeras av bladprassel när vinden fläktar. Vi är många som har ett träd, en dunge eller en skog som betyder något särskilt för oss. Träd som väcker minnen.

 

I årtusenden har träden gett skydd, värme, bostäder och jaktmarker. Nutidssvensken söker sig ofta till skogen – eller drömmer om att vandra i skog – ändå bor 85 procent av oss i städer och tätorter. Kanske är det därför det gör så ont i oss när skogen brinner. I ett reportage i detta nummer av Vi har skribenten Po Tidholm och fotografen Peter Hoelstad besökt brandhärdarna från förra sommaren i Sverige, Grekland och USA. Skogen som brann i Hälsingland var produktionsskog men i våra medvetanden är den inte bara en industri-råvara utan ”vårt arv, vårt hem, vår identitet”, som Po Tidholm skriver.

 

Låt oss hoppas på en skön sommar – med lagom mycket sol och lagom mycket regn – så vi kan njuta utan att vara rädda för att vår älskade skog ska brinna eller att vårt dricksvatten ska sina. Själv kommer jag sitta på en träbänk under en gran.

 

UNN EDBERG,  chefredaktör och vd på Vi. 

Publicerat i Tidningen Vi, juli 2019

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar