Aktuellt

Vi:s litteraturpris 2018: Möt de nominerade

av Peter Fröberg Idling

Och de nominerade är… inte Kristina Lugn, Kerstin Ekman, Slas eller Jonas Hassen Khemiri. De har ju redan fått Vi:s anrika litteraturpris. Nu ska det snart tilldelas en ny fantastisk författare.
Här är årets kandidater.

 

Kandidat 1: Mia Franck

Nomineras för romanen Bombträdgården

Mia Franck skriver om krigsbarnet med magiska egenskaper. Foto: Niklas Sandström

Juryns motivering: 

”I Bombträdgården gestaltar Mia Franck övertygande konflikten mellan den medmänskliga ambitionen att rädda finländska barn från andra världskrigets fasor – och den konkreta svenska verkligheten, med sina grumliga motiv och mellanmänskliga slitningar. Genom flickan Lissus magisk-realistiska blick levandegör Franck en omvälvande tid, vars komplikationer och mörka sidor under lång tid förtegs.”

 

Under andra världskriget skickades 70 000 finska barn till Sverige. Ett av dem var Mia Francks mor.

– Jag har förstås alltid vetat att mamma var krigsbarn i Småland, men det var först för 15 år sedan som hon berättade detaljer om sitt liv. Hon var jätteliten när hon skickades – tre år när hon for och fyra när hon kom hem – men hon mindes mycket.

Mia Francks mors erfarenheter inspirerade till romanen om Lissu, som är åtta år när hon 1942 skickas till Sverige.

– Jag tänker mig att ett litet barn som upplever något sådant här tvingas att bli stort. Det är svårt att gestalta med en treåring, så jag valde en åttaåring. För mig var det viktigt att ha med vissa saker som är väldigt sanna, antingen känslomässigt eller faktamässigt.

Mia Franck har tidigare skrivit en fantasy-trilogi, men klivet över genrestaketet var inte svårt.

– Även här handlar det om att skapa en annan värld, fast den här har funnits. Jag har alltid varit intresserad av historia, även min släkthistoria, och jag har läst många historiska romaner, så det kändes som en ganska naturlig väg att gå.

Romanens Lissu är finlandssvensk från Helsingfors och hamnar hos en prästfamilj i Småland. I familjen finns en jämnårig, upprorisk och dominant Maria-Greta som blir Lissus fostersyster. Snart anländer även den finsktalande flickan Outi, som blir Maria-Gretas hackkyckling.

Att förbarma sig över utsatta barn kan se ut som ett enkelt beslut på abstrakt nivå, men när veckor och månader går uppstår en friktion mellan ideal och verklighet, mellan människorna som ska leva tillsammans. 

I Bombträdgården gestaltar Mia Franck övertygande ett svenskt 40-tal, där städernas modernism går jämte landsbygdens 1800-talsförhållanden. Men här finns även inslag av magisk realism – Lissu kan utan förvarning bli varse människors ”rätta” ansikten, ruttnande av dolda lögner, grymhet och tillbakahållen rädsla.

– Jag har ju läst skräcklitteratur, där en viktig ingrediens är att skala av masken och visa vad som finns bakom. Men det handlar också om att huvud-personen behövde något slags redskap för att överleva. Det blir en trygghet, att hon kan se mer än vad andra gör.

 

Mia Franck är 47 år och bosatt i Åbo. Hon debuterade med romanen Martrådar 2013 som följdes av Maraminne 2014 och Marlek 2015.

Kandidat 2: Andrea Lundgren

Nomineras för novellsamlingen Nordisk fauna

Fångar människan i djuren. Foto: Sara Mac Key

Juryns motivering: 

Avskalat, kusligt och i exakta bilder skildrar Andrea Lundgren rävar, skator och katter vid älvarna och skogarna i norr. Ja, novellsamlingen Nordisk fauna rör sig i djurriket, men djuren som flyger eller smyger över boksidorna i de olika novellerna, som tillsammans bildar en tydlig helhet, fungerar framför allt som en reflektion för människans främmande, mörka inre i allmänhet och för den sorgliga, oroliga relationen mellan ett barn och en far i synnerhet.”

 

Gissningsvis skulle den romerske skalden Ovidius, som dog för jämnt 2 000 år sedan, ha uppskattat att hans tankar fortsätter att finna nya former än i våra dagar. Exempelvis i Andrea Lundgrens novellsamling Nordisk fauna som delvis sprang ur läsningen av hans Metamorfoser.

Novellerna i Nordisk fauna iscensätter alla ett slags gränstillstånd, där människa och djur tycks mötas. Här finns Anna som har blivit så beroende av och undergiven sin pojkvän att hon alltmer liknar en hund. Här är passageraren som lämnar ett tåg, som mystiskt har stannat i en nattmörk skog, för att följa efter en räv.

Andrea Lundgren beskriver våra föreställningar om vad som är mänskligt, och vad ett djur är, som ett slags konstruktioner beroende av varandra.

– När man möter ett djurs blick kan man nå genom lagren av de här konstruktionerna. Och det kan innebära en hisnande känsla, en känsla av att vara … i rymden.

Efter två rosade romaner gav sig Andrea Lundgren på nästa, ett ”jättestort jobbigt projekt”. Alltför stort och alltför jobbigt, skulle det visa sig. Det slutade i haveri.

– Jag tror att man skriver för mycket och slänger för lite, konstaterar hon lakoniskt.

I skuggan av det arbetet hade hon skrivit enskilda noveller. När hon i ruinerna av romanen gick igenom dem förstod hon att de hörde ihop med varandra.

– Jag insåg att det mesta var klart, utan att jag hade insett det.

Även om Andrea Lundgren inte tidigare givit ut någon novellsamling så var hon förtrogen med formen. När hon en gång började skriva var det just noveller. Och de passar hennes kynne. I stället för berättelser där en röd tråd sammanbinder inledning och slut är de snarare som rum läsaren kliver in i.

Rum som skevar något, där en särpräglad stämning råder. Lite som drömvärldar. Och hon hämtar också inspiration från sina drömmar.

– Det är som att jag fortsätter att tänka på natten, jag får många idéer när jag sover.

Skrivandet handlar sedan om att skruva upp intensiteten. När den når sitt max slutar hon. Kvar står läsaren, i det där skeva rummet. Förvandlad.

 

Andrea Lundgren är 32 år och bor i Stockholm. Hon debuterade 2010 med I tunga vintrars mage vilken fyra år senare följdes av Glupahungern.

Kandidat 3: Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Nomineras för romanen Rich boy

Tre generationer kvinnor som underordnar sig. Foto: Josefine Bäckström

Juryns motivering: 

”Rich boy fängslar läsaren med rytmiskt språk och drastiska bilder av tre generationers kvinnor. Caroline Ringskog Ferrada-Noli skojar gärna med stereotyper, men hennes gestalter är mycket levande. Vare sig de steker pannkakor, trippar på syra, eller hasar med patienterna i långsam rundpingis på Beckomberga. Mellan raderna öppnar sig hela tiden nya texter, mellan ironierna spirar medkänsla och tröst.”

 

Arbetet med en roman kan börja på många sätt men startpunkten för Caroline Ringskog Ferrada-Nolis andra bok var ovanligt diffus. När hon hade färdigställt debutromanen Naturen fortsatte hon bara att skriva vidare utifrån samma premiss: Hur ska man leva sitt liv? Och det fanns i alla fall en titel – Rich boy.

I ett samtal med sin förläggare frågade hon vad hon skulle göra för att Rich boy skulle sälja mer än debutboken. Manuset kretsade då kring en kärleksrelation och han svarade skämtsamt att den i stället borde handla om tre generationer, utspela sig i en typiskt svensk miljö och gärna innehålla snö och isbjörnar.

– Jag tog honom på allvar. Bortsett från isbjörnarna då.

Rich boy inleds med Gunhilde – Gully – på 40-talet, övergår till dottern Marianne på 60-talet för att avslutas med dotterdottern Annika i nära samtid. Gullys make, Tord, dör oväntat och lämnar henne med fyra små barn.

– Ett sådant trauma gör något med arv och miljö. Man har ett öde, bygger en villa, pengarna flödar och så plötsligt händer något som styr om hela kursen. Ett slags force majeur som komponent i hur man blir som människa. Det påverkar henne, det påverkar barnen, men det påverkar även nästa generation.

Som ett slags socialt och patriarkalt arv underordnar sig romanens kvinnor sina respektive män. Gully är upptagen med att ta hand om hemmet när Tord dör. Marianne lever med charmören och hustrumisshandlaren Kaj. Annika lämnas av Johan som hon egentligen inte har känt så starkt för, men som hon på grund av uppbrottet blir besatt av.

– Först ville jag skriva om ett parförhållande på 60-talet, där människor var mycket politiska i det yttre men konservativa i det inre. Många av 40-talisterna jag talade med sade att de ofta hade känt sig förtrycka i sina kärleksrelationer. Det är något med parförhållandets fängelse. Det är svårt att göra sig av med maktstrukturer.

Det var en tung bok att skriva, med mycket mörker. Caroline Ringskog Ferrada-Noli berättar hur hon grät vid tangentbordet. När den väl var klar längtade hon efter ”att ha det bra som alla andra som inte skriver böcker”. Nu arbetar hon därför med en tv-serie. Om förlossningsdepression …

– Men det är en humorserie!

 

Caroline Ringskog Ferrada-Noli är 38 år och bor i Stockholm. Hon debuterade 2009 med romanen Naturen.

 

Årets jury:

Peter Fröberg Idling (författare, Vi:s litteraturredaktör samt juryns ordförande), Augustin Erba ­(författare och journalist), Lina ­Kalmteg (författare och kulturskribent), ­Torbjörn Elensky (författare och kulturskribent), ­Ulrika Knutson (författare och kulturskribent) och Unn Edberg (chefredaktör, Vi).

 

Tidningen Vi:s litteraturpris delades ut första gången 1947. Det går till en skönlitterär författare som utkommit under året och som är ”på väg” – det vill säga som har debuterat men gett ut max fem romaner för vuxna.

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar