Ledare

Som man utropar får man svar

av Unn Edberg

Är du sur, mamma?” Frågan kommer på sms till en kompis med tonårsdotter. Anledningen: Hon har skickat ett meddelande utan emojis, dock med enbart trevliga ord. Det som tonåringen upplevt som nästan oförskämt var för mamman normal kommunikation.  

Joanna Górecka skriver i detta nummer av Vi om skiljetecken och hur det vi skriver till varandra kan tolkas. Det visar sig nämligen att utropstecknet har fått ett uppsving. Det markerar i vårt vardagliga skrivande att vi verkligen menar det vi säger, och det får oss att verka lite vänligare och lite gladare. 

”Vad kul! Ser fram emot att ses på lördag!” hojtar vi i sms och i andra chattmeddelanden. Gärna följt av en lämplig emoji (runt ansiktsuttryck eller annan tecknad symbol) så att budskapet riktigt ska gå fram.

 

När en mig närstående tonåring använde samma uttryckssätt i ett mejl till en lärare blev det dock uppsträckning; utropstecken och emojis gav i detta sammanhang ett oproffsigt intryck, tyckte läraren och lade till en förmaning om att detta språkbruk inte skulle fungera på arbetsmarknaden.

En utmaning ligger i att många numer skriver i stället för att till exempel prata i telefon. Om jag hade ringt så skulle ju vännen ha hört på min röst och mitt tonläge att jag gärna vill ses på lördag och ytterligare förstärkning hade varit onödig. Dessutom kommunicerar vi med fåordiga meddelanden fulla av förkortningar. Upplagt för missförstånd!

Det finns experter som säger att vi kommunicerar till 55 procent med kroppen och ytterligare 38 procent med rösten. Bara 7 procent blir kvar till orden. Då är det kanske inte så konstigt att orden behöver förstärkning.

Det finns dock gränser. Att använda versaler för att ytterligare betona budskapet är inte att rekommendera. ”Varför skriker du? Chilla.” kan svaret från tonåringen bli då.
Följt av 🙄

 

Efter att ha arbetat med journalistik i ett kvarts sekel vet jag att ett budskap måste anpassas efter mottagaren, annars når vi inte fram. Så länge både avsändare och mottagare vet vad som menas är jag inte så orolig för att utropstecken eller tecknade symboler skulle ha negativ påverkan på vårt språk. Men för att utveckla språket behövs längre texter, som till exempel Lisa Bodas fina porträtt av Livia Millhagen eller Christian Dauns spännande och lite vemodiga text om Arn-floppen i Götene i detta nummer.

Med detta sagt: Ha en skön augusti! Önskar er sol! Bad! Bär! Vila! Och framför allt trevlig läsning!!!

 

UNN EDBERG,  chefredaktör och vd på Vi. ☀️📖

 

  • ROMAN I GLESBYGD
    Jag läser nu Karin Smirnoffs andra bok Vi for upp med mor efter att ha tyckt om hennes debut. Även denna utspelar sig i norrländsk glesbygd.
  • VAR LÄSER DU VI?
    Har du någon favoritplats där du läser Vi? Skicka gärna en bild av dig när du läser till hej@vi.se och ha chansen att få ett pris om vi publicerar din bild i våra digitala kanaler. Själv läser jag helst i hängmattan på landet.

Publicerat i Tidningen Vi, augusti 2019

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar