Porträtt

“Sång är rena friskvården!”

av Johan Norberg

Svenskarna är ett sjungande folk. Och sällan manifesteras det så tydligt som under sommarens allsångsorgier. Vi har träffat Caroline af Ugglas och Måns Zelmerlöw, två personer som verkligen får oss att ta i från tårna, för att titta närmare på den svenska sång-genen.

Denna oemotståndliga lust att brista ut i allsång som förenar oss svenskar, kanske mer någonting annat: Vad är det? Vad händer med oss när vi sjunger tillsammans, och är det verkligen ett typiskt svenskt fenomen?

Den legendariske körledaren Eric Ericson talade om en ”nordisk a cappella-gen, rotad bort i folkrörelserna”, och att det för de professionella körerna fanns ”en klangkod, en gemensam körklangbotten från 1930-talet att bygga på”.

Där är vi något på spåren. I nykterhetslogerna, arbetarrörelsen och frikyrkan har det sjungits så det bågnat i takstolarna av glädje över att skapa en bättre framtid tillsammans.

Folkrörelsernas medlemsantal har nu decimerats kraftigt men lusten till gemensam sång finns kvar.

Varför är det fortfarande så populärt, och kan verkligen alla sjunga?

Vi sammanförde Caroline af Ugglas och Måns Zelmerlöw – två av Sveriges ledande gestalter i den populärkultur som finns kring allsång och kör – för att få svar på frågorna. Caroline initierade tv-programmet Körslaget och driver sina masskörer under mottot ”Alla kan sjunga”. Måns leder Allsång på Skansen, ett av Sveriges största tv-program, som har säsongspremiär 25 juni.

 

Caroline: Vi kanske behöver sjunga på grund av vårt klimat och bristen på sol. Sången frigör endorfiner, oxytocin, adrenalin, dopamin, och serotonin. Folk tror att glädjen bara beror på att det är kul att sjunga, men det är betydligt mer än så. Jag tror att man kan säga att vi har fått sången för att kunna läka oss själva. Körmedlemmar kommer ibland fram och tackar mig, men det är ju inte jag som har gjort något. ”Det var ju du som sjöng. Det är därför du mår bra, tacka inte mig”, brukar jag säga.

Måns: Från början hatade jag körsång. Jag började på ett musikgymnasium i Lund som visade sig till nittio procent handla om det. Till slut lärde jag mig älska kör och kom med i både Studentsångarna och Cantores Cathedrales.

Caroline: Jag har haft svårt för körsång eftersom det alltid varit så pretentiöst. Man har delats in i stämmor och, ja, det har varit på ett jobbigt sätt. Därför har jag min kör som är pop och rock och mer av: ”för helvete sjung och ha kul!” Min röst är hes och hänger inte med i traditionell kör, jag skulle inte ens få vara med, det raspar för mycket.

Måns: Jag hade också problem med det. Min körledare försökte tvätta bort min popstämma. Det var alltid: ”Måns, dofta på rooosen, sjung så hääär.”

(Måns visar med vidgade näsborrar hur man doftar på rooosen för att få större klang.)

Caroline: Ett problem med Allsång på Skansen är tonarterna. De är för höga. Det här är mitt och alla andra människors problem, man tvingas sjunga upp till tonen C, men jag och de flesta andra tjejer kan ta G, max! Min mamma (Yvonne af Ugglas reds anm.) som startade ”Kör för alla” förstod att om man sänker tonarterna blir det enklare för alla.

Måns: Musikerna i Allsångsorkestern brukar bestämma efter min röst, men vi har bestämt att sänka lite ytterligare.

Caroline: (ropar) Braaaa! Tjejer har lite mer begränsat register, killar kan ofta ta oktaven ner.

Det är lite som i statskyrkan. Psalmernas tonarter stänger ju ute alla utom sopraner och tenorer. När man suttit och gråtit över en nära anhörig på begravning ska man plötsligt pressas upp i tenorläge på Härlig är jorden.

Måns: Vi gick till katolska kyrkan när jag var liten, och det var ingen lek att lära sig de psalmerna, man klarade inte en enda.

Caroline: Katolska skolan?

Måns: Nej, inte skolan. Jag är katolik, så vi gick till kyrkan varje söndag.

 

Kan allsång kan ha en medicinsk, friskvårdande effekt?

Caroline: Många kommer fram till mig och säger: ”Jag har blivit mycket gladare sedan jag började med kören.” Men det roligaste betyget är när anhöriga kommer fram efter slutkonserten och säger: ”Hon har blivit så trevlig sedan hon började i kören.” Då känner man verkligen: det gör skillnad.

Måns: Jag tror också att folk blir gladare av att sjunga. Det märker man på Skansen, det finns inte en ledsen min däruppe. Det blir nästan som en masspsykos. Vi svenskar är så tillknäppta till vardags och så får vi tillfälle att brista ut tillsammans.

Är det verkligen så att folk övernattar för att få de bästa platserna?

Måns: När jag kommer till Skansen vid kvart över tio på morgonen är det femhundra personer på plats längst fram. Folk har övernattat utanför grindarna för att få de bästa platserna. Jag har alltid varit morgontrött, men blir ödmjuk när jag kommer dit och ser de som stått i regn och rusk en hel natt och väntat.

Var det inte svårt att kliva på efter de stora, legendariska programledarna?

Måns: Första sändningen var det mest nervösa jag gjort. Men programmet är större än programledaren och vilka artister vi än drar dit så kommer programmet att hänga kvar, för att allsången i sig är så populär.

Caroline: Jag tittar på Allsången då och då och åker in till Skansen någon gång varje sommar. Man hamnar där varje år på något vis.

Måns: Det är mycket oväntade människor i publiken. Mina polare skulle gå dit, även om jag inte var där.

Caroline: Det är en trygghet. Lite av jordgubbspaj över det hela. Sommar och kärlek, bara förknippat med glädje. Ett program som får ta tid på sig. Man hänger med, det är svenskt, och det är SVT.

Måns: Det tv-klimat vi har, med enormt snabba tempon i programmen, är inte lätt. Framför allt för den äldre generationen, men även för mig, faktiskt. Jag kan tycka att det går för fort.

Caroline: Allsång på Skansen har bra bredd på artisterna. Vissa har man inte sett på ett tag. Som Monica Nielsen till exempel. Sådant är kul.

Måns: Förra året gick vi ifrån kravet på att artisterna måste göra en allsång för att få vara med. Men de borde fatta att det bara gynnar dem att göra det.

Caroline: Det är lite snålt att inte ställa upp och göra en allsång. Om man gillar sin publik ska man göra det. Slutar man med det plockar man isär programmet sakta men säkert.

Måns: Då blir det Sommarkrysset av det hela.

Det ser inte så snyggt ut när gästartisterna i Allsång på Skansen går omkring och sjunger ur häftet, medan du, Måns, spikar varje rad utantill.

Måns: Det är sex, sju nya låtar till varje nytt program att lära sig utantill. Jag har väldigt lätt för texter och lite fotografiskt minne, men vissa låtar går bara inte och då får vi byta ut dem. Staffan Percys Drömmens skepp till exempel. Den är fantastisk, men var helt omöjlig att plugga in, medan Rosa på bal är hur lätt som helst. Jag vägrar gå runt med allsångshäftet.

Caroline: Där känner man sig lite åderförkalkad, tycker jag. Jag hade lätt för att lära in nya texter för några år sedan, men inte nu.

 

Den svenska allsångshistoriens absolut märkligaste ögonblick inträffade 1992, när dåvarande kulturministern Birgit Friggebo uppmanade upprörda mötesdeltagare i Rinkeby att tillsammans sjunga We shall overcome för att lugna ner stämningen. De som var där befann sig mitt i en hetsig debatt om främlingsfientlighet i Lasermannens spår, och att i det läget bli avbrutna och uppmanade till allsång måste ha varit en surrealistisk upplevelse.

Mötesdeltagarna hade inte blivit mer förvånade om Friggebo börjat jonglera, men de kände kanske inte till svenskarnas tilltro till allsång som enande och samlande kraft.

Ja, må han leva, Hej, tomtegubbar, Helan går, Den blomstertid nu kommer, Å vi har tagit studenten, Vintern rasat och idrottens: Olé, olé, olé, olé. Ulf Lundell och Lasse Winnerbäck har alltid en klack på hundra pojkar längst fram som kan varenda textrad. Våra stora stunder i livet är alla förknippade med allsång och inget känns riktigt fullbordat förrän man – ja, framför allt män, för det är ju ofta något av en gaptävling också – fått höja sin stämma i unison samklang.

Allsång och kör har en enande, gruppstärkande effekt som knappt ens idrotten kan mäta sig med. Kan det bli för mycket?

Måns: Varje gång vi gick ut med Studentsången och tog en öl skulle det sjungas. Man tänkte: Det här älskar väl alla, vi är ju fantastiska, och så brast vi ut i sång och tog över hela restaurangen. Det blir lite mycket av självgodhet. Jag kan nog tänka mig att en del lämnade stället.

Caroline: I mina körer kan det vara lite väckelsemöte över det hela. Inte så att jag säger ”bless you”, men det är nästan samma känsla att gå fram och säga: ”Du kan sjunga.” Den här tanken ville jag få ut till alla människor, och så kom vi fram med tv-programmet Körslaget.

Måns: För en yngre generation tror jag att Körslaget har varit jätteviktigt. När jag började sjunga i kör var det ingen av mina kompisar som förstod när jag stod där och brann för gregoriansk sång.

Caroline, du är inte direkt någon traditionell körledare?

Caroline: Nej, men jag lär ut klassisk sångteknik. Man börjar med uppvärmning som ger ett magstöd och en avspänd röst så att man kan ta i. Det gäller att våga ta i så att stämbanden lyder. Det är nummer ett. Sedan, att vara avslappnad, hitta magstödet och sänka struphuvudet.

Måns: Där har vi ”dofta på rooosen”.

Caroline: Ja, det handlar om att öppna upp bihålor, men problemet med att säga ”dofta på rosen” är att alla kanske inte förstår, men om man säger ”gäspa” eller ”ta en tugga av ett äpple” är det fler som fattar.

Måns: Det var nyttigt för mig att lära mig sångteknik, både körklang och popröst.

Caroline: Det intressanta med popen är att du leker med rösten, tar från den klassiska sångtekniken, öppnar, leker och modulerar med hela resonanslådan för att få en spännande röst. Det är bra att ha en grundskolning. Precis som alla moderna dansare som är klassiskt utbildade i grunden.

Kan alla lära sig sjunga?

Caroline: Sång är det enklaste instrumentet att lära sig. Man har ju femtio procent gratis, eftersom man talar. Problemet är att folk inte vågar, för att någon jävel har sagt till dem att de inte kan, så då lägger de av alldeles för tidigt. I skolan finns resurser om man inte kan matte, då får man extralärare. Men om man inte kan sjunga, då får man inte vara med i kören. Många får höra redan vid elva års ålder att de inte kan, och slutar. Sedan vid tjugofem säger de: ”Jag kan inte sjunga.” Det är klart att de inte kan det. Hade de fortsatt träna rösten hade de kunnat.

Måns: Det handlar mycket om att träna det mekaniska i rösten, men sedan kan man ju vara tondöv också.

Caroline: (ropar) Neeeeej! Det är det jag säger att man inte kan vara! Jag har läst allt om det här, och forskarna menar att det finns kanske fyra tondöva personer i Sverige. Vad som betecknar en sådan är att de kan sjunga Ja, må han leva gång på gång och varje gång säger de att de aldrig hört den förut. Känner man igen en låt, då är man inte tondöv. Man kan ha svårare för gehör, att höra en ton och sedan sjunga den. En del har det gratis och vissa får träna mer, men alla kan, det är viljan som är det viktigaste.

 

Caroline och Måns må ha olika uppfattningar om tondövhet. Men i övrigt är de överens om det mesta, trots att de är slående olika som personer. Carolines hesa röst, yviga utstrålning och Lena Nymanstockholmska står i skarp kontrast mot Måns välmodulerade tenor, nedtonade person och eleganta lundensiska dialekt. Trots det är de alltså väldigt lika i att försöka förstå och hitta gemensamma tankegångar. Man blir glad när man träffar dem och de har båda de klassiska kvaliteterna hos goda körledare: öppen, klar blick och ett varmt leende. Bra sång måste älskas fram, inte hotas med arga dirigentblickar.

Är det bara i Sverige det finns allsång?

Måns: Jag är ambassadör för Star for Life, ett projekt i Sydafrika där jag varje år drar in pengar till en skola som jag stödjer. I februari var jag där för en konsert och stod inför åttahundra elever. En elev ställde sig upp och började sjunga och plötsligt stod alla upp och sjöng, i stämmor! All allsång har ju mycket känsla, men svensk känsla har inte mycket att sätta emot där. Där är musiken en så vital del av livet, det känns som att de sjunger för livet.

– Historiskt sett har ju de afrikanska låtarna en annan betydelse. De handlar inte om någon ”dans på Sunnanö”, utan om till exempel gruvarbetarna på väg tillbaks till sina familjer. Kanske är det därför svenskar kan så få texter utantill. Om det hade handlat om något livsavgörande, som ”ens farfar på väg från gruvan” så hade folk kanske lyssnat noggrannare.

Är det viktigt att man vet vad man sjunger om?

Caroline: Ja, det är jätteviktigt. Varje gång tänker jag att just den här publiken har inte hört den här texten förut, och då känns det nytt.

Måns: Jag sjöng Cara Mia (Måns hitlåt från Melodifestivalen 2007) i fyra år innan jag förstod vad den handlade om. Jag gjorde den med ett stort leende, och så var det världens mest ledsna text. Jag hade dansat och sjungit glatt i fyra år – eller ja, det gör jag ju fortfarande. Det går inte att ändra det nu.

– Jag har ingen skolning att gå in i texterna. När jag var med i Idol handlade det bara om utstrålning. Det var ingen som sa att: ”Det finns en text här, tänk på vad du ska sjunga om.”

Caroline: Många gånger lyssnar jag inte på texten på kända låtar förrän någon föreslår dem till kören, som Nirvanas Lithium till exempel. Då blir det lite speciellt när en kvinna närmare sjuttio står bredvid en punkare på fjorton och de klämmer i med ”I’m so horny” (Jag är så kåt) och då tänker jag, vet de vad de sjunger nu? Men det är kul.

– Varje år har vi några avhopp på grund av texter. I år är Pugh Rogefeldt gästartist och vi ska sjunga Dinga linga Lena som är 15 år. Det var en som kände att det var pedofili och hoppade av. Resterande 1 199 körmedlemmar höll inte med om det. Så visst är texten betydelsefull, texter berör. Det vet jag från mina egna texter också. Det har hänt att folk kommer fram och säger: ”Den här låten har räddat mitt förhållande. Jag spelade upp den för min man och faktiskt, han skärpte till sig en smula!”

Kan man sjunga vilken låt som helst som allsång eller i kör?

Caroline: De flesta går, i pop och rock är det mycket ord ibland och då kan det skita sig på rytmen. Förra året körde vi Alla vill till himmelen av Timbuktu. Refrängen går ju bra men versen är omöjlig. Vi har en hög medelålder i kören, inte ungdomar som är vana med moderna poplåtar, men de satte den! Men då fick vi repetera också. I Allsång på Skansen kan man ju inte köra de svårare låtarna.

Måns: Vi hade faktiskt med Alla vill till himmelen förra året.

Caroline: Hade ni!?

Måns: Och det var ju helt omöjligt också, men Timbuktu sjöng med från scenen, så det löste sig. Jag har försökt få med Sommarnatt i Allsången. Refrängen är lätt, men versen (sjunger) ”Rosa lack och kromad list i ’59 års modell”, det går bara inte.

Caroline: Det problemet har vi hela tiden i kören, men vi nöter och nöter tills det går. Meni tv, där måste det ju fungera på en gång.

 

Här avbryter vi intervjun då det är dags för Måns labradorvalp Messi att komma ut och kissa. Det är valborgsmässoafton och vi skiljs åt för att njuta kvällens firande av vårens ankomst.

På kvällen går hela vår familj upp till Skinnarviksberget i Stockholm för att blicka ut över Riddarfjärden och Riddarholmens majbrasa.

Vi huttrar med kaffetermos och varm choklad och försöker komma på orden till Vintern rasat. Det slutar med att jag och hustrun googlar fram texten och sitter med varsin smarttelefon och sjunger.

Ingen Valborg utan allsång, tänker vi.

 

 

FAKTA/Måns-Petter Albert Sahlén Zelmerlöw
Född: I Lund 1986.
Bor: I lägenhet på Kungsholmen och i Barcelona.
Karriär: Tävlade i tv-programmet Idol 2005, och slutade på en femteplats. Vann Let’s dance tillsammans med Maria Bild 2006. Deltog redan 2002 i musikalen Joseph and the technicolor dreamcoat och senare, från 2006, med huvudroller i Grease, Footloose och Romeo och Julia. Ställde upp som artist i Melodifestivalen 2007, 2009 och som låtskrivare 2013.  Fick sina första större uppdrag som tv-programledare för Sommarkrysset 2009 och Melodifestivalen 2010 (tillsammans med Dolph Lundgren och Christine Meltzer). Är sedan 2011 -programledare för Allsång på Skansen. Har som soloartist gett ut tre skivor.
Aktuell med: Kommer under hösten 2013 att spela en av huvudrollerna i musikalen Spök på Cirkus i Stockholm tillsammans med Loa Falkman och Lena Philipsson. Släpper under hösten sin fjärde soloskiva: Barcelona sessions.

 

FAKTA/Caroline -Thérèse af Ugglas -Liljedahl
Född: I Bromma 1972.
Bor: Hus i Kungsängen och Spanien.
Utbildning: Utbildad sång- och talpedagog. Har studerat vid Calle Flygares teaterskola.
Karriär i korthet: Har gett ut sex skivor som soloartist. Deltog i Melodifestivalen 2007, 2009 och 2013. Leder Kör för alla, pop och rock. Skapade tillsammans med Heinz Liljedahl och Patrik Hambraeus tv-formatet Clash of the choirs, som 2008 såldes till amerikanska tv-kanalen NBC. En försvenskad version, Körslaget, sändes i TV4 under åren 2008–2012. Vinnare av 2006/-2007 års säsong av På spåret i par med Göran Hägg. Medverkar i filmerna Svart Lucia 1992 och Sökarna 1993.
Aktuell med: Gör konserter med musik från senaste skivan Jag har katten under sommaren/hösten 2013. Målar just nu för ett flertal utställningar runt om i landet.

 

Text: Johan Norberg
Foto: Thron Ullberg
Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar