Reportage

Retuna: Shoppinggallerian som gör nytt av gammalt

av Stina Jofs

Alla prylar som behövs finns redan. Låt oss använda dem i stället för att köpa nytt. Det är filosofin bakom Retuna – världens första återbruksgalleria.

En ranglig stol blir till stadig pall, en sliten klänning lever vidare som kjol, kunniga hantverkarhänder gör nytt av nött. För en del människor – några av dem har stångats mot den vanliga arbetsmarknaden – väntar nya kunskaper och en framtid full av hopp. Sist men inte minst, de privata entreprenörerna som tror sig kunna göra guld av gammalt.

 

Allt – och alla dessa – samlas innanför väggarna på en utifrån sett ganska trist hangarliknande byggnad, granne med en sopstation och Sveriges största anlagda våtmark. I ett landskap genombrutet av vältrafikerade vägar ligger världens första återbruksgalleria. Hit vallfärdar tjänstemän från Sverige och övriga världen. Koreanska, japanska, amerikanska och brittiska journalister rapporterar om den affärsidé som sedan starten för fyra år sedan haft 30 miljoner kronor i omsättning och skapat 55 nya jobb.

– Visste du att varje ny sak vi köper i genomsnitt har en mental livslängd på sex månader? Sedan är lyckan borta, vi längtar efter nytt igen.

Anna Bergström kommer från den kommersiella världen, hennes mål har varit att maximera vinsten för de handelsplatser hon tidigare arbetat på. Sedan 2015 är hennes titel centrumledare och målet likafullt att sälja mycket, men numera bara prylar som annars hade gått till tippen.

Den cirkulära ekonomin är enda vägen framåt, hävdar Anna Bergström.

– De flesta av oss behöver inte ytterligare en kastrull, ständigt nya kläder eller sprillans skridskor bara för att använda dem två, tre gånger varje vinter.

 

Eskilstuna har många och mycket att skryta över – Kent, Fredrik Lindström, Towa Carson och Alva Myrdal, industriella tungviktare som Bolinder-Munktell och Assa. 2012 rankades staden av tidningen Miljöaktuellt som ”Sveriges miljöbästa kommun” – bland annat gav hanteringen av avfall Eskilstuna renommé som en av landets mest progressiva miljöstäder. I samma veva bestämde en enig kommunstyrelse bestående av socialdemokrater och miljöpartister att man skulle starta en återbruksgalleria, där prylar som skulle gå till förbränning kunde erbjudas privata aktörer som förädlade dem, lagade och sålde på nytt.

Upcycling är den engelska termen för det som många tror – eller kanske snarare hoppas – inte bara ska revolutionera våra konsumtionsmönster utan också rädda miljön. Huvudman och ägare till gallerian är kommunen, privata företagare hyr en plats och får tillgång till de saker som människor lämnar in, enligt ett affärsavtal som skrivs mellan parterna.

Höjdes några röster mot förslaget?

– Inte särskilt många, säger Anna Bergström. Någon undrade om det var vettigt att tjäna pengar på andras skräp, men annars … nej. Men självklart fanns frågor som behövde diskuteras.

Som?

– Ska våra skattepengar gå till en sådan här verksamhet? Kan en kommun äga och driva ett köpcentrum? Det krävs modiga politiker för att något ska hända, Retuna fick bli testpilot.

På Retuna finns i dag elva privata affärer och tre obemannade popup-butiker där man tar det man vill ha och swishar betalningen. Här finns också en restaurang, konferenslokaler, ett arbetsmarknadsprojekt samt en folkhögskoleutbildning.

– Skolan lär ut traditionella hantverksmetoder. I alla tider har människor lappat och lagat. Nu behövs den kunskapen igen för att kunna ta till vara saker som redan finns i systemet. Vi i gallerian har stor nytta av utbildningen som kunskapsbank när det gäller material och tekniker.

Nytt av nött. Eskilstuna går i täten för återbruk. Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Sjukt överflöd.”Vi måste vända utvecklingen”, säger Anna Bergström som leder världens första återbruksgalleria. Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Jag ber Anna Bergström beskriva gången från skräp till nygammal sak.

– Säg att du vill göra dig av med en ranglig stol. Och inte bara den: gamla kläder, en pulka, en trasig brödrost, kuddar … Kanske har du försökt sälja sakerna eller ge bort dem, men ingen har nappat. Återstår bara sopcontainrarna på kommunens återvinningsstationer, men på vägen dit kan du passera oss på Retuna. Här möts du av anställda som sorterar och portionerar ut prylarna till de privata butiksinnehavare som vi har avtal med. Sakerna ingår i den hyra de betalar för att ha en butik i gallerian. Men innan vi har kommit så långt har vi förstås diskuterat vilken typ av butik personerna i fråga vill satsa på. Är idén affärsmässigt möjlig? Finns redan en liknande butik i gallerian? När sakerna har fördelats är det upp till entreprenören att göra vad han eller hon vill: slänga grejerna, sälja dem som de är eller upcycla dem, det vill säga laga eller göra en helt ny produkt. Egentligen är det bara fantasin som sätter gränser.

I dag är bara en av butikerna i Retuna mer av en traditionell second hand, med blandat utbud. De andra har nischat in sig på exempelvis växter, kläder, möbler, elektronik och datorer. Gallerian ska inte fungera som en traditionell loppis, menar Anna Bergström.

– Vi vill få till den känsla som fanns hos gamla specialbutiker. Där gick man till en handlare som var expert på sitt område, som läder, sömnad, kött eller mejeri.

 

Anna Bergström tror att handeln står inför en omställning av gigantiska mått – och att många i branschen faktiskt vill vara med i förändringen.

– Vi ska stimulera en hållbar konsumtion genom att försöka förändra bilden av andrahandsprylar. Förr tänkte man kanske att det enbart var ”fattiga” människor som köpte begagnat. Så är det inte alls i dag. Jag vill föra in en skopa flärd i återbruk.

För det konsumeras hos er också? Grundproblemet är kvar.

– Ren byteshandel ligger nog fortfarande en bit bort. Vårt mål – och kommunens krav på oss – är att reducera mängden avfall och lära boende i Eskilstuna hur man lever mer hållbart.

Hur hittade ni varandra, du och återbrukarna?

– Det var inte så lätt som jag kanske hade trott. Upcycleföretag finns sällan i kommersiella verksamheter utan i källare och garage. Jag gick ut med annonser, bland annat på stans bussar, hörde mig för, lyssnade på skvaller och köpte register på människor med specialintressen. Det gick att göra innan GDPR * infördes, där hade vi lite tur. Sedan har jag haft enormt många möten med intresserade för att försöka hitta rätt mix i gallerian.

Hur hittade du Retuna, eller kanske de dig?

– En kompis såg en annons och tyckte att jobbet skulle passa mig.

Var det självklart att tacka ja?

– Jag fick en garanti från kommunen att det passerade 8 000 fordon per dag på vägarna här omkring. Det fanns alltså ett kundunderlag. Utmaningen för mig låg på miljösidan, men det finns expertis här. Och jag lär mig hela tiden.

Två av Retunas många medarbetare som sorterar, prissätter och säljer. Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Maja Hamelius med kunden Annica Avegård. Foto: Margareta Bloom Sandebäck

En annan som hittat till återbruksgallerian är Maria Larsson och butiken Ecoflor, en affär med miljöcertifierade växter och återbrukade krukor, bland mycket annat. Tillsammans med sin syster Karin fick Maria förra året pris för ”föredömliga insatser inom miljöområdet”.

– När man arbetar här inser man att det inte behövs en enda till kruka i hela världen, säger hon skrattande. Vi har verkligen så det räcker och blir över.

Vägg i vägg ligger Axelina, en butik för vintagekläder med fokus på plagg från tiden mellan 1950 och 1980. Maja Hamelius, som äger butiken, körde lastbil i många år men sadlade om till mönsterkonstruktör. Nu kan hon erbjuda ändringar av plagg. Gamla, vackra knappar finns att köpa och tyger för den som gillar mönster från tiden före millennieskiftet.

– Det här är det roligaste jag har gjort, säger Maja. Det är mycket jobb och långa arbetsdagar, men absolut värt det. Visst kan jag sakna lastbilen ibland, men jag ångrar inte att jag satsade på det här.

 

Förutom butiksägarna finns anställda som sorterar, bär, sköter kassor och prissättning. Några går på arbetsträning eller praktik, en del av dem har haft svårt att klara det ordinära arbetslivet på grund av olika funktionsvariationer eller helt enkelt ett alltför långt avbräck i ett yrke. Här finns också personer som ska träna sig i svenska. AMA, som står för aktivitet, motivation, arbete, har en butik på bottenplanet med dels verktyg, dels egenproducerade saker som staket och eldtunnor. Det arbetet är integrerat i miljöarbetet och lika viktigt för Eskilstuna.

Utanför AMA:s affär, vid ingången till gallerian, står ett vackert träd med fantasifulla löv i gulbeige och en stor rund soffa att slå sig ned på. Anna Bergström vill med hjälp av trädet förklara skillnaden mellan återvinning och återbruk.

– Vad lövverket är gjort av ser vi inte, det kallar vi återvinning. Det är ungefär som många av våra lättviktsjackor, som ju ofta är producerade av gamla pet-flaskor utan att det står ”Loka” eller ”Ramlösa” på tyget. Soffan är däremot återbruk, den är gjord av gamla armstöd från fåtöljer. Där har ursprungsprodukten modifierats, fått ett annat utseende och en annan funktion.

Maria Larsson driver butiken Ecoflor.  Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Hur mäter man framgång i en återbruksgalleria?

– Man kan mäta i kilon, men det är bara betydelsefullt för människor som arbetar i avfallsbranschen. Hur många kilo motsvarar tre dubbelsängar? Nä, det blir för abstrakt. Däremot förstår de flesta värdet av pengar. Därför mäter vi minskat avfall i omsättning, och sedan starten har vi omsatt 30 miljoner kronor. Då är inte konferensverksamheten inräknad.

Ja, men är det så enkelt, att vi bara ska sluta handla nytt för att rädda världen? Pengar är ju motor i många aspekter – för ökat välstånd, inte minst?

Anna Bergström svarar genom att säga att det inte går att arbeta på Retuna utan att bli påverkad av mängden saker som finns, som slängs, som köps varje dag.

– Det går inte att göra sig immun. Vi måste vända utvecklingen. Hur gör jag mina egna inköp, hur reser jag, äter jag, flyger, hur river jag om jag ska bygga om? Jag har levt som alla andra, har en stor familj och tiden räcker sällan till för att vara perfekt i allt. Men jag försöker. Det är en annan sak när det gäller barnen. Jag har en dotter som befinner sig i en ålder där märkeskläder betyder mycket. Hon vill ha en likadan jacka som kompisarna, likadana skor. Jag kan förstå det och tänker att det förhoppningsvis är en kort period i hennes liv och att jag kan kompensera för hennes, ur en miljösynpunkt, mindre lyckade val. Det är att begära för mycket att vi ska vara perfekta hela tiden.

Hanna Svensson och lille Beppe Bergström njuter på Retunas fik. ”Vi är här minst en gång i månaden.”  Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Världens första återbruksgalleria, en briljant idé eller en liten bagatell i kampen om klimatet?

Anna Bergström är säker:

– Min främsta tanke när jag kom hit var: Varför är det här ens en nyhet? Och om jag får drömma köper vi inget nytt i framtiden. Vi får söka spänning och kickar på andra håll än i affärer.

Du tror att vi har prylar så det räcker?

– Jag vet att det räcker nu. Vi måste sluta köpa nytt.

Och du tror att vi klarar det?

– Det måste vi.

 

Stina Jofs, redaktör på Vi. ”Om min vind är ett utslag av återbruk eller lathet är något av en filosofisk fråga. Där hängde jackan som min pappa köpte när han som ung flottare flyttade till Stockholm. Samma jacka hänger nu i Lund, hos min yngsta dotter som pluggar på universitetet där. Även kläder kan göra en bildningsresa, verkar det som.”

 

Fler reportage:

Anmäl dig till Vi:s nyhetsbrev!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få skvaller från bakom kulisserna, lästips från arkivet, förhandsvisning på filmer och chansen att vinna fina tävlingar!

Fält markerade med * är obligatoriska
Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar