Ledare

Välja bort barn för klimatets skull?

av Unn Edberg

En barnhand som håller runt mitt pekfinger. En ivrig tvååring som pekar på en mås och utropar ”Lolla dä!”. En gatsten, trött maskros eller rostig cykel är alla fantastiska upptäckter som ger upphov till nya utrop. Jag kollar här och kollar där. 

14 år senare sitter samma person bredvid mig på en jazzklubb och gör mig uppmärksam på hur pianot följer saxofonens improvisation. Ännu ett ”Kolla där!”. 

Att uppleva världen tillsammans med barn är stort. Att ibland stanna upp i mitt i livet-hetsen för att se hur många sätt en fotboll kan studsa mot en trottoarkant på eller för att få en lektion i filmkaraktärers superhjältestyrkor. 

 

Hur skulle livet utan barn ha varit? Skulle jag ha kunnat välja bort barn för att rädda planeten? I det här numret av Vi skriver vi om en ny diskussion som handlar om barns klimatpåverkan. För varje ny människa som sätts till världen ökar utsläppen med 58 ton. Det finns en rörelse som säger att det mest ansvarsfulla gentemot framtida generationer är att inte bidra till att fylla på dessa generationer. Kristina Lindh skildrar i sin text en debatt som för det personliga ansvaret ned till det mest privata – familjen. 

 

Vi lever i en individualiserad tid. I takt med att politiska partier och folkrörelser tappar mark tror vi att det är upp till den enskilde att lösa gemensamma problem. Vi som individer känner skam för vårt eget vardagsbeteende mer än stridslust gentemot stora och svårlösta strukturella problem. Därför utövar vi vårt inflytande genom att välja rätt i mataffären snarare än genom att gå med i ett parti. I stället för att ifrågasätta om vi ska ha tillväxt väljer vi att köpa en tröja av ekologisk bomull. I stället för att protestera mot statliga subventioner av fossila industrier köper vi en tågbiljett. 

Vi måste så klart göra båda – både ta eget ansvar och kräva förändringar hos dem med större makt. 

 

Och barnfrågan då?  Nej, jag skulle inte ha avstått från barn om debatten förts då, inte heller tänker jag i dag skambelägga vänner som vill skaffa ett tredje. Men klimatfrågan är svår och svaren pendlar. Säkert är i alla fall att Kristina Lindhs artikel väcker tankar och inbjuder till diskussion. Precis så ska en bra text i Vi vara.

 

UNN EDBERG,  chefredaktör och vd på Vi. 

Publicerat i Tidningen Vi, juni 2019

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar