Ledare

Klimatet på menyn

av Unn Edberg

Ivern att berätta om roliga resan förbyts i skam när jag får frågan om biobränsle. ”Nej, det gick inte att välja”, svarar jag och försöker lite lamt berätta att jag har blivit månadsgivare till Vi-skogen. Kompismiddagen hamnar som så ofta på senare tid i klimatfrågorna.

Någon säger:

”Maten står för mer utsläpp än flyg och bilar tillsammans, så jag som är vegetarian får flyga”.

En annan:

”Jag kan unna mig en fin köttbit ibland eftersom jag bara reser i Europa.”

Medan en tredje får alla andra att tystna med påståendet att vi måste avstå både flyget och köttet – och dessutom plastbanta, återvinna, kompostera och sälja bilen. Detta följt av föreläsning om vad som skulle hända redan vid två graders global uppvärmning. Argumenten kan vi redan, men nu kryper de allt närmare oss och våra liv. Krockar med våra drömmar.

Det fanns en tid när vi kände oss duktiga bara vi sopsorterade. Men nu.

Den där tvekan inför att visa upp semesterresan på Facebook i ett flöde där ”Titta vad fint det kan vara i Sverige, vi åkte tåg”-inlägg gör utlandsresenären skamsen.

Matlådorna som kommenteras i lunchrummen: ”Är sojaprotein så bra egentligen?”.

Jakten på chokladpraliner utan palmolja som gå bort-present.

Det socialt omöjliga i att inte vara klimatmedveten.

I den här kontexten känns flygentusiasterna som vi skriver om i detta nummer (sid 54–60) så galet aparta. Att det finns människor som okynnesflyger för att skrapa ihop poäng till sina guldkort, ivrigt påhejade av en flygindustri som tjänar stora pengar på beteendet. Jag häpnar, förfasas och fascineras. Det är värdefullt att få inblick i något som är så långt från min värld. Att inse att samtalen inte är desamma runt alla middagsbord.

På redaktionsmötet kommer samtalet in på individens ansvar. Kan vi förlita oss på politiken och tekniken för att få jobbet gjort eller måste vi alla ändra oss, inte bara lite utan i grunden? Och ge upp drömmar. För att andra, våra barn och barnbarn, ska ha något kvar att drömma om.

 

Text: Unn Edberg

 

Publicerat i Tidningen Vi, januari 2018

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar