Musikkrönika/Backstage

Johan Norberg: “Allt är jättebättre i jazzens värld”

av Johan Norberg

Man bör inte alls oroa sig för jazzen, menar Vi:s musikkrönikör Johan Norberg. “Allt är faktiskt bättre nu. Jättebättre.”

Det talas om hur dåligt det går för jazzen, att man får mindre i bidrag och att det säljs färre skivor än någonsin. Men det sa ju folk i slutet av 1970-talet också, vill jag minnas. 300 sålda exemplar av ett album var ingen ovanlighet på den tiden och sedan dess har det alltså gått utför. 

Om man gör ett diagram med den här nedåtgående försäljningskurvan borde man rimligtvis ha passerat nollpunkten redan på 1980-talet och i dag ligga långt under minus. 

Kan det verkligen vara sämre än någonsin då det var det redan för 40 år sedan? Många påstår det. Att det nu är riktigt illa. Jättesämre. Det här beror bland annat på en diffus känsla av att det var bättre förr, men då blandar man ihop jazz med dansmusik som Glenn Miller och andra foxtrotbefrämjande orkestrar spelade. När det kommer till jazz med jättelånga saxofonsolon som ingen vare sig vill eller kan dansa till, nej det har aldrig varit särskilt populärt.

 

På internet är genren den minst nedladdade, strax under klassisk musik, och man skulle kunna tro att inte en människa i hela världen gillar vare sig Mozart eller Miles Davis. Men så är det ju inte. På jazzklubbar och i konserthus spelas det så det ryker om både skägg och tagel. De tappra hjältar i skivindustrin som trots allt försöker sälja jazzskivor lägger ut pressmeddelanden på sociala medier om att något album ligger etta på jazzlistan vilket innebär sju sålda exemplar den veckan, sju plus alltså. 

Jag beundrar dem. Till skillnad från många av oss musiker är de obrutet positiva och vi skulle behöva lite av deras driv. Själv har jag svårt att hitta motivation att göra ännu en skiva när folk inte ens har skivspelare. (Att vi fortfarande säger ”en skiva” fast man lyssnar från nätet är kul, som att säga ”tuff-tuff” när man ser ett tåg.)

 

Men man behöver inte oroa sig för jazzen. Det finns fortfarande ingen annan musikstil att vända sig till för unga musiker som vill improvisera och få en riktig utmaning, och den omöjliga karriären till trots så fylls det hela tiden på med nya saxofonister som spelar långa solon ingen vare sig vill eller kan dansa till. Om man dessutom ser till hur mycket som satsas på jazzen med bidrag och utbildningsplatser, eller hur lättillgänglig den är via streamingtjänster och ett oändligt videobibliotek på Youtube, så går det inte dåligt alls. Jazzen är på topp. Jag blir på gott humör bara av att skriva det. På topp. Allt är faktiskt bättre nu. Jättebättre.

Illustration: Sanna Nicklasson

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar