Ledare

Inte så djup, men väldigt bred

av Unn Edberg

Jag har ibland tänkt att jag nog inte är riktigt bra på någonting. Jag är en typisk generalist. Provar gärna nya saker, men tröttnar fort.

När jag var liten spelade jag piano. Jag tyckte att det var kul att lära mig nya stycken, klura ut hur det skulle låta, hitta rätt med fingrarna. När jag just så pass behärskade ett stycke – men innan det klingade helt flytande och med rätt känsla – lämnade jag det för att i stället ”nästan-lära” mig ett nytt.

Jag har fortsatt att fuska mig fram. Jo, det har känts så. Som när jag blev chefredaktör för banktidskriften Finansliv utan att kunna något om banksektorn eller när jag fick mitt första vd-jobb utan att vare sig ha läst ekonomi eller kunna något om aktiebolagslagen. Eller när jag projektledde ett gigantiskt IT-projekt utan att förstå minsta lilla bit kod. Jag har klarat det tack vare många frågor: Hur funkar det? Vad betyder det? Vem är det?

Ofta har jag beundrat dem som med tålamod och systematik gett sig in i ett område och stannat där. Blivit experter, nördar, på djupet kunniga. Specialister – sådana som jag kan fråga och som alltid har det rätta svaret.

Med tiden har jag försonats med mitt oförskräckta, otåliga ”skrapa på ytan”-drag och tänkt att den som inte borrar djupt i stället kan satsa på att bli bred.

Jag blir därför lite extra glad när jag läser Stina Jofs intervju med Stina Wollter i detta nummer. Stina Wollter som är en riktig mångsysslare och säger så här i intervjun:
”I dag säger jag till de som menar att jag är för mycket, för splittrad: ’Jag har aldrig känt mig helare. Jag har varit i tusen bitar. ’ ”

En studie från Columbia Business School visar att generalister från deras MBA får fler och bättre jobberbjudanden än specialister, bland annat eftersom de har en förmåga att föra in nya perspektiv. Men annan forskning visar att i branscher där utvecklingstakten är snabb så behövs specialisterna allra mest. Generalisterna får då svårt att hänga med medan specialisterna kan se och förstå skiften tidigt.

Slutsatsen är att alla behövs och det känns ju bra på nåt vis.

 

Publicerat i Tidningen Vi,  februari 2019

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar