Ur arkivet

En tuff mjukis: Nyamko Sabuni är favorit bland nya partiledarkandidater

av Margit Silberstein

”Den enda undran pappa hade när jag valde folkpartiet var hur jag kunde gå med i ett parti som håller på att försvinna”, sa Nyamko Sabuni i en intervju med Vi sommaren 2007. Då hade hon just tillträtt posten som jämställdhets- och integrationsminister för Folkpartiet. Egentligen hade hon velat ha en annan roll. Det kan snart bli verklighet – hon har just blivit tippad som favorit att ta över efter Jan Björklund. Med anledning av detta återpublicerar vi intervjun.

 

Hon är jämställdhets- och integrationsminister,  men hade helst velat ha en annan post i regeringen.

– Jag brinner för näringslivsfrågorna och hade kunnat tänka mig att vara biträdande näringsminister, säger Nyamko Sabuni, flyktingflickan som gjort kometkarriär i Folkpartiet och otippat utsågs till minister efter valet förra året.

Inte minsta skugga av Jante skymmer rättframheten och klarspråket hos Nyamko Sabuni. Hon är kaxig och självsäker,  ofta tvärsäker, ingen diplomat. Redan som riksdagsledamot för Folkpartiet syntes och hördes hon mer än andra ledamöter.

– Det beror på att jag har åsikter och säger vad jag tycker. Ibland önskar hon själv att hon åtminstone emellanåt kunde ligga lite lågt.

– Varför måste jag alltid ha ett bestämt svar på allt? Varför kan jag inte säga att saker kan vara bra på ett sätt och dåliga på ett annat? Men jag har alltid ett svar. När folk frågar säger jag alltid: du ska göra så här! Jag säger aldrig bu eller bä, jag säger: ”så här är det”.

Efter den självanalysen och självinsikten kommer hon ändå fram till att det är ”jättejobbigt” med det hon ser som typiskt svenskt: att resonera i termer av å ena sidan och å andra sidan. Hon tycker att debatten präglas av en alltför stor försiktighet och ängslan för att hamna i fel läger.

– Därför är det inte så lätt för den som är tydlig, beklagar hon sig. Det är enklare att säga att saker kan vara si eller så för då tillfredsställer man alla. Men ofta finns det ett rätt och ett fel. I det privata har folk hur tydliga åsikter som helst. Men inte i det offentliga.

Varför är det så?

– Konflikträdsla kanske. Svenskar är ett konsensusfolk. På möten pratar vi och pratar – och när man lämnar möteslokalen undrar man: Blev det något beslut?

 

När man ser Nyamko Sabuni framträda i offentliga sammanhang bekräftar hon bilden av sig själv: det är ingen blyg viol som kliver upp på scenen. Hon intar den, ställer sig bredbent, går fram och tillbaka och talar utan manus. Orden forsar, många av dem är på kanslisvenska: incitament, samverkansgrupper, anställningsbar.

Var kommer oräddheten och självkänslan ifrån?

– Jag har en mor som är väldigt lugn och trygg som tror att allt löser sig till slut. Sen har jag en pappa som är en riktig beslutsfattare. Folk kommer till honom med sina problem, tvister eller vad det kan vara, och han löser dem. Jag har nog ärvt en del från båda.

Pappa Sabuni är politisk flykting från Kongo-Kinshasa. Dottern Nyamko föddes i exil i Burundi. Familjen kom till Sverige 1981 när Nyamko var 12 år. Det var på den tiden när flyktinginvandrarna var få och de som var här inte framställdes som problem. Nyamko Sabunis pappa ville uppfostra sina barn bland infödda svenskar. Så han köpte en bostadsrätt i Kungsängen, där det inte fanns så många invandrare.

– Vi var de första synliga invandrarna i Kungsängen. Eftersom vi var sju syskon fanns det alltid en Sabuni i någon årskurs. Vi blev ett med samhället. Det var inga konstigheter.

Din pappa var socialist – varför gick inte du i hans fotspår?

– Jag tror att min pappa och hela min familj vet att jag inte går i någons fotspår. Jag gör egna avtryck.

Men innan hon bestämde sig för vilka avtryck hon ville göra läste hon på om de olika ideologierna. Nyamko Sabuni kom fram till att, som hon säger, den kollektiva tanken aldrig har varit hennes grej, hon vill utgå från individen, inte gruppen. Hon fastnade för liberalismen och då blev det förstås folkpartiet.

– Tanken om individens frihet och rättigheter i kombination med det gemensamma ansvaret för den enskilda människan passade mig bra. Den enda undran pappa hade när jag valde folkpartiet var hur jag kunde gå med i ett parti som håller på att försvinna om jag så gärna ville vara med och påverka.

Fast egentligen spjärnade hon emot, hon ville aldrig bli politiker. Hon blev avskräckt av det liv hennes far tvingades till som politiskt aktiv.

– Han var flykting, han satt i fängelse och var aldrig hemma. Att vara politiker innebar så mycket negativt att jag tänkte att det ville jag aldrig bli.

Men som hon själv beskriver det lämnade världens orättvisor henne ingen ro. Till slut kunde hon inte avstå från att enga- gera sig politiskt.

 

Flyktingflickan har vandrat en lång väg från Burundi via Kungsängen till riksdagen och regeringskansliet. Nyamko Sabuni själv verkar inte tycka att det är något märkvärdigt med den väg hon gått. Hon hade till och med räknat med att hon kunde bli en av folkpartiets ministrar i den nya alliansregeringen.

– Jag ansåg mig själv vara en av dem som kunde vara tilltänkt, fast då utgick jag ifrån de siffror vi fick i valet 2002. Men eftersom valresultatet blev som det blev och vi bara räknade med tre ministerposter blev jag överraskad när Lars Leijonborg ringde.

Även en och annan partikamrat höjde på ögonbrynen över utnämningen. Några av dem Vi talat med som vill ha mer av socialliberalism bekymrar sig över att hon, som de ser det, står för hårda tag och krav. Och hennes förtroendekapital for illa av att hon i valrörelsen presenterade en skrift, som blev riksbekant, eftersom den föreslog tvångsundersökning hos gynekolog av unga invandrarflickor. Den politiken ligger hon lågt med i dag. Hon hänvisar till att hon som minister inte kan driva egna frågor som inte har stöd i partiet.

NAMN: Nyamko Sabuni. FÖDD: 1969 i Bujumbura i Burundi. FAMILJ: Barnen Patrik och Christian. KARRIÄR: Egenföretagare. Drivit ett solarium, varit massör, work outledare. Riksdagsledamot åren 2002–2006 och statsråd från 2006 till 2013 som Sveriges integrationsminister mellan 2006 och 2010 och som Sveriges jämställdhetsminister mellan 2006 och 2013. Jobbat med Afrosvenskarnas riksförbund. UTBILDNING: 20 poäng juridik, 20 poäng migrationspolitik, en termin mediekommunikation vid Berghs school of communication. DOLD TALANG: ”Jag är en mjukis innerst inne, det är en talang att jag kan dölja det så att jag uppfattas som tvärtom.”

Nyamko Sabuni är medveten om att hon ofta uppfattas som hård. Hon säger att hon blir missförstådd på grund av sin rakhet. Att hon är tydlig just för att hon bryr sig och vill säga ifrån mot det hon uppfattar som missförhållanden.

– När man är rak och tydlig uppfattas man väl som okänslig. Folk skulle bli bli förvånade om de visste hur mjuk och snäll jag är, nästan mesig.

Har du som svart och kvinna fått kämpa mer än andra för att ta dig fram?

– Nää, det tror jag ärligt talat inte. Jag har gjort ett bra jobb och jag har fått den här chansen. Man kan ju bara göra sitt bästa och hittills har det lett till resultat, jag har aldrig känt mig motarbetad. Men konkurrensen är hård.

Och så berättar hon om ett samtal med en annan svart kvinna som tyckte att hon borde känna sig stolt över att vara den första svarta kvinnan i en svensk regering. Men hon ser det inte så.

– Jag ser mig själv som en bra politiker, och jag kan känna stolthet över framgångar, men stoltheten ligger inte i det faktum att jag är den första svarta ministern.

Är det en fördel att vara integrationsminister och ha rötterna i ett annat land?

– Jag kan se problemen från olika perspektiv. Jag har ju umgåtts med människor med invandrarbakgrund både privat och i föreningslivet och vi diskuterar samhällsproblem, politik och svenskhet på ett helt annat sätt än vad jag gör med mina vänner som är etniska svenskar. På det sättet kan jag lägga fram problembilder som andra inte har. Mina kolleger i rege- ringen kanske tycker att vissa saker är befängda men då kan jag förklara hur det är. Det är bra att jag förstår både majori- tetssamhället och minoriteternas tillvaro.

I den kollision som ibland uppstår mellan dessa olika verkligheter hamnade Nyamko Sabuni i en stormvind när hon bara var någon dag gammal som minister. Debattören Kurdo Baksi kallade henne islamofob, 36 muslimska organisationer gick samman i ett upprop och anklagade den nyblivna integrations- ministern, som själv är muslim, för att använda falska fakta om bland annat muslimska friskolor i syfte att skapa opinion och rädsla hos allmänheten.

Det märks på Nyamko Sabuni när hon pratar att hon har tagit den kritiken mycket hårt. Hon säger att anklagelsen att hon vill förbjuda muslimska skolor är orättvis och felaktig. Nyamko Sabuni vill stoppa samtliga religiösa skolor. Hon använder starka ord och säger sig vara utsatt för en häxjakt. Hon är upprörd över att medierna, som hon ser det, tillskriver henne uppfattningar hon inte har.

– Jag säger en sak och så tolkas det på ett helt annat sätt, det har skapat den klyfta som nu finns mellan mig och vissa musli- mer. Jag säger exakt vad jag menar. Hade jag varit emot just muslimska skolor, till exempel, så hade jag sagt det. Men jag anser att eftersom vi lever i en sekulär stat ska våra institutioner vara sekulära, därmed borde vi inte ha religiösa skolor över huvud taget. Ingen har kunnat sätta fingret på vad som är islamofobi i det jag sagt. Ändå finns det människor som är beredda att kalla mig för det. Det känns tungt.

I debatten om religiös fanatism bland muslimer har det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande, Nalin Pekgul, som också är muslim, uttryckt starka farhågor för att extremism sprider sig bland muslimer i förorterna. Hyser du samma oro?

– Vi lever i en värld där människor är segregerade och inte känner sig accepterade. Då söker man sig till något annat. Det har blivit så enkelt att med internet samla människor med samma tro eller vad det kan vara.

– Nalin har ju sagt en massa saker om muslimer och muslimska skolor, självmordsbombare och fundamentalism. Jag säger inte hälften av vad hon säger. Ändå har jag aldrig sett någon häxjakt på henne. Jag vet inte vad som är skillnaden mellan oss, säger Nyamko Sabuni.

 

//

 

Den nyblivna ministern säger att hon har svårt att se sig själv som minister.

– Jag fattar beslut och jobbar på, jag har bara bytt arbetsplats. Titeln betyder inte så mycket, jag vill bara göra något jag tycker är roligt. Jag tror att folk inser ganska snabbt att jag bara är jag. Jag fixar mina egna grejer, jag serverar folk kaffe, städar undan efter lunchen. Jag beter mig som en i gänget. För en del som inte känner mig är det kanske lite konstigt att jag inte uppför mig som en chef, kanske måste jag tänka på att vara lite mer chef än jag egentligen vill.

Nya regeringen presenteras i oktober 2006. Från vänster: biståndsminister Gunilla Carlsson, kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell, äldre- och folkhälsominister Maria Larsson, EU-minister Cecilia Malmström (skymd), integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, utbildningsminister Lars Leijonborg, socialminister Göran Hägglund och statsminister Fredrik Reinfeldt. Foto: CHARLES HAMMARSTEN/IBL

Nyamko Sabuni ser som en av sina viktigaste och mest akuta uppgifter att arbeta mot mäns våld mot kvinnor, inte minst det som brukar kallas hedersvåld. Hon talar återkommande om att det är viktigt att lagarna ger rätt signaler. Ofta skickar samhället ut fel budskap. Sabuni vill till exempel ändra lagen för att komma åt arrangerade äktenskap, en företeelse som bekymrar henne mycket. Svensk lagstiftning erkänner arrangerade äktenskap för dem som kommer från ett land där seden praktiseras. Nu vill integrationsministern att vi ska ha samma regler för invandrarflickor som när en svensk vill gifta sig med någon från ett annat land. Då sker noggranna förhör för att personen ska få uppehållstillstånd i Sverige.

– Samma frågor måste ställas till en flicka vars föräldrar kommer från ett land där arrangerade äktenskap är tradition. Vi måste vara lika inför lagen. Man kan inte lägga ansvaret på unga flickor att de ska säga nej när hela släkten har valt ut en man åt henne.

Enligt en ännu inte publicerad studie som görs av diskrimineringsombudsmannen, DO, finns en omfattande diskriminering i Sverige av afrikaner. I rapporten har intervjuer gjorts med barn och ungdomar, som vittnar om att lärare och andra vuxna inte tar elever på allvar när de blir kallade neger eller utsätts för andra kränkningar.

– Rasbiologins gamla läror och fördomar lever tyvärr kvar i folkhemmet. Ett starkt skydd mot diskriminering och mobbning behövs. Det kan ge upprättelse för den enskilde. Tyvärr kan ändå en ung människa liv ha förstörts.

Ministern blir uppgiven och säger att politiken inte kan lösa allt. Olika regeringar försöker arbeta mot diskriminering men Nyamko Sabuni säger att det finns en gräns för vad man kan göra för att bekämpa värderingar som sorterar människor efter färg på hud och hår.

– Vi brukar ju säga att vi ska ha en dialog, som om det var botemedlet mot allt i samhället. Vadå dialog? Ibland måste man bara säga ifrån. Vi bereder nu en ny diskrimineringslag inom regeringskansliet. Det ska kosta att mobba och diskriminera.

Nyamko Sabuni blir mycket engagerad och kommer in på n-ordet. Många tycker sig ha rätt att använda det, trots att det är nedsättande och syftar till att kränka en annan människa. Politiker i New York vill förbjuda ordet, så långt vill inte Nyamko Sabuni gå.

– Varför ska man säga neger när så många inte vill höra det? Säg svart, säg afrikan, säg kongoles, men inte neger.

 

I Aftonbladet har Nyamko Sabuni utsetts till Sveriges snyggaste minister genom tiderna. Ministern själv säger att hon inte är särskilt intresserad av kläder, bara tanken på shopping får henne att börja svettas.

– Men jag har ett öga för vad jag passar i. Och eftersom jag inte gillar att vara ute och shoppa köper jag det jag får syn på. Min uppfattning är att kläderna måste återhämta sig. Jag vill kunna hänga in kläder i garderoben ett tag så att jag inte behöver använda dem och slita ut dem. På så sätt kan man ha kläderna i flera år.

Och så berättar hon att hon bestämmer kvällen innan vad hon ska på sig dagen därpå.

– Det spar tid så man kan sova lite längre på morgnarna, då är det bra att ha tänkt färdigt.

Vid slutet av intervjun pratar vi om att Nyamko Sabuni gjort en snabb karriär i Folkpartiet. Efter ett par år i ungdomsförbundet, LUF, tog hon raka klivet in i Folkpartiets högsta ledning. Och i valrörelsen var hon en av frontfigurerna. Hon säger att anledningen till att partiet satsat på henne är att hon kan kommunicera och föra ut budskapet. Den förmågan tränade hon upp när hon en tid jobbade som konsult i PR-branschen. Då lärde hon sig att förstå hur medierna fungerar, säger hon.

– Jag uttalar mig ofta i media och tror att jag gör färre misstag än jag skulle ha gjort utan min erfarenhet som PR-konsult.

I september ska folkpartiet ha landsmöte och välja en ny partiledning. Den gamla har kritiserats av de socialliberala för att ha stöpt om partiet till ett hårdfört kravparti. Kanske kan en som verkar hård utanpå men är mjuk inuti vara kandidaten som går hem i båda läger. Nyamko Sabuni är i alla fall nominerad till posten som vice ordförande för Folkpartiet.*

 

* Posten gick till Cecilia Malmström, som också är en av spelbolagens lågoddsare för rollen som ny partiledare. 

 

Publicerat i Vi, augusti 2007

Fotograf: Louise Billgert

 

 

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar