Ur arkivet

Credo av Harry Martinson – Vi-poeten nummer ett

av Harry Martinson

Den 1 februari är det premiär på filmatiseringen av Harry Martinsons klassiska rymdepos Aniara.Vi vill då, helt utan falsk blygsamhet, påminna om att Martinson är den poet som fått flest dikter publicerade i Vi under tidningens långa historia. Här är Credo från 1954. Den fina inramningen är gjord av konstnären Ture Lidström.

 

Credo

 

Jag har lagt bort lärorna som man lägger bort saker.
Man glömmer dem på tåg, i väntsalar
på badstränder eller uppe i utsiktstorn.

 

Det finns sanningar som inte flyr,
som inte är känsliga för avdunstning eller rost.
Det är svårt att säga deras namn
men man möter dem alltid igen.

 

Går man vidare är de där.
Stannar man finns de på marken.
Man kan somna i deras sällskap.
När man vaknar är de där.

 

Alla världens böcker handlar om sättet att finna dem
eller om sättet att undgå dem.

 

Världen är full av självklarheter,
obeaktade kärnor, trofast hållfasthet i sak,
full av bärande fundament,
full av trogen sten,
full av rosor som gärna dö.
Av vågor som gärna gå,
av vingar som gärna lyfter,
av pelare som gärna bär tider och tak
länge, långt.

 

Det finns ingen lära oundgängligen nödvändig
så länge sanningen växer som gräs på stenarna
ropar ur vind och vatten, talar ur skyars regn.

 

Det finns överallt en sanning att ständigt sjunga om,
att ständigt berätta om, som när man berättar att man
träffade den eller den efter flera år
och att allt var som förr, att ingenting var förlorat.

 

Text: Harry Martinson

Publicerat i Tidningen Vi, nr 17/1954

Så här fint såg det ut i tidningen:

Mer läsning:

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar