Ur arkivet

Barnbarnen är roliga små jävlar

av Victor Johansson

71 år gammal är han fortfarande den person som personifierar rock’n’roll mest i hela världen. Men bakom den hårda fasaden ryms en mysfarbror.  Som enda svenska magasin fick Vi träffa Keith Richards med anledning av hans första soloskiva på 20 år.

Keith Richards ställer ifrån sig drinken och intar lotusställning.

Uppkrupen i soffan lägger han fötterna över motsatt lår, placerar cigaretten i mungipan och sträcker ut armarna i en kabarégest.

– Titta här! Jag har bra grundfysik, även om jag har pressat mig själv lite väl hårt ibland. Men jag har aldrig försatt mig själv i fara, jag har familj och barn att ta hand om, då kan man inte bete sig för galet. Hur många kan sitta i en sådan här meditationsställning? säger han, och firar av sitt karaktäristiska grin.

71 år gammal har Keith Richards fortfarande en tonårings hjärta. Som gitarrist och låtskrivare i tidernas största rockband – The Rolling Stones – har han lurat döden i 50 års tid. Hans drog- och alkoholintag har varit enormt. Trots detta är det med ungdomens lätthet han öppnar dörren till sin hotellsvit, visar vägen genom vardagsrummet och slår sig ner i mockasoffan.

Bästa knepet för en god hälsa är att göra saker som gör en lycklig.

– Jag skulle inte rekommendera min livsstil till någon annan, för det handlar om självkännedom. Det var aldrig vårdslöst, det var som ett kontrollerat experiment. Jag lärde mig mycket om livet, om mig själv, om människor – och om droger, haha!

Jag har en teori om att man kan ha en livsstil som är hälsosam för kroppen och en livsstil som är hälsosam för själen.

– Jag tror att du har fullständigt rätt. Den som lever ett liv som är hälsosamt för själen tenderar ofta att bli äldre. Det stämmer helt och hållet, bästa knepet för en god hälsa är att göra saker som gör en lycklig.

Han är här för att prata om nya albumet Crosseyed Heart. Soloskivan – den första på 23 år – bjuder på det vi väntat oss: finstämda ballader, rökiga reggaemelodier och rock’n’roll-låtar med yxiga riff, otämjda gitarrsolon och trummor som dundrar likt hovar över ett öppet fält.

– Steve Jordan, min vän och trummis, frågade mig ”Hur spelade du in Jumpin Jack Flash och Street Fighting Man?” och jag svarade ”Jag gick bara in i studion med Charlie Watts*”. Då sa han ”Well, jag är ju trummis, så …”. Det var så det började.

Albumet – inspelat under tre år i New York – innehåller gästspel av alla från Norah Jones till nu bortgångna Rolling Stones-saxofonisten Bobby Keys.

– Tanken var aldrig att göra ett album, säger Keith Richards. Vi tänkte att vi skulle spela lite tillsammans, kanske skriva en låt eller två, så plötsligt stod jag där med 15 låtar. Det råkade bara bli en skiva.

 

Bowery Hotel, New York. Sammetsröda gardiner, tunga som skeppssegel, exotiska palmer, orientaliska mattor och glödande eldstad. Runtom i rummet syns spår efter vem som bor där: röda Marlboropaket, vodkaflaskor
i flygplansstorlek, askkoppar och spridda plektrum på skattkistan som utgör vårt soffbord.

Keith Richards häller upp dagens första apelsindrink och berättar att vissa låtar ligger honom särskilt nära.

– Låten som är mig känslomässigt närmast är I Got The Blues från Sticky fingers. Ibland känner du bara att du har hittat rätt känsla och fått ut visionen du hade i ditt huvud. Många låtar blir inte alls som du tänkt dig, du har skrivit en ballad och det blir en rock’n’roll-låt. Men den blev precis vad jag drömt om.

Jag har aldrig haft problem med droger, men jag har haft problem med polisen.

Född i Dartford utanför London inleddes karriären när han träffade Mick Jagger på en tågperrong som 19-åring. 1964 släppte Rolling Stones sitt debutalbum och 1965 kom det stora genombrottet med låten (I Can’t Get No) Satisfaction. Den följdes i sin tur av hitsinglar som Jumpin Jack Flash, Brown Sugar och Honky Tonk Women. 250 miljoner sålda album senare turnerar Rolling Stones fortfarande jorden runt som världens största rockband.

Keith Richards minns bandets första besök i Sverige 1965.

– Jag och Mick tog en segelbåt från Danmark till Malmö bara för att vi hört talas om alla vackra damer på universitetet där. Det var också där vi träffade kvinnan som hade piratradion (Britt Wadner, Radio Syd, reds anm). Jag har alltid haft det väldigt trevligt i Sverige.

Keith Richards har – vid sidan om de klassiska låtarna – blivit lika känd för sitt hedonistiska leverne. 1967 greps han och Mick Jagger för första gången för droginnehav när polisen stormade hans gård på den brittiska landsbygden. Därefter har de mytomspunna historierna avlöst varandra. Från hemmafesten på Franska rivieran då han var vaken i nio dygn på uppåtpiller – till den där gången då han greps med heroin i Kanada och riskerade sju års fängelse.

– Jag har aldrig haft problem med droger, men jag har haft problem med polisen, säger han.

Känner du att du har tagit mer från drogerna än vad drogerna har tagit från dig?

– Jag har inte tänkt på det, men det har du helt rätt i. Jag fick ut betydligt mer av knarket än vad knarket fick ut av mig. Men många musiker tänker att killar som Charlie Parker spelar så vackert för att de går på droger och så börjar de själva ta droger. Det funkar förstås inte. Men jag tror inte heller att drogerna hindrar en musiker eller en låtskrivare.

Du framstår som väldigt orädd – finns det något som skrämmer dig?

– Oh yeah, jag har varit rädd många gånger i mitt liv. Testa att gripas och riskera sju års fängelse. Det är skrämmande. Samtidigt visste jag att jag hade en miljon människor utanför rättegångssalen som sa ”Snälla, låt Keith gå” och ”Fria Keith!”. Jag förlitade mig på det och visste att jag hade stort stöd. Vi kom till en överenskommelse där jag sa ”Jag slutar ta droger och ni slutar gripa mig”.

 

Mick Jagger och Keith Richards utanför Richards hem Redlands, där ett stort knarktillslag ägde rum 1967.

 

Keith Richards har influerat modevärlden nästan lika mycket som rockvärlden. Tillsammans med Mick Jagger och duons flickvänner Anita Pallenberg och Marianne Faithfull skapade han den bohemiska stil som i dag syns i de flesta modemagasin. Filthattar, scarfar, mockaboots och sladdriga blusar. Keith Richards – för dagen klädd i prickig skjorta, dressade sneakers och färgglada strumpor – berättar att han fortfarande influeras av det kvinnliga modet.

– Det här är min dotters skjorta, säger han och kavlar upp ärmarna. Hon har antagligen på sig min skjorta just nu. Jag brukar ta på mig frugans kläder ibland, någon blus här och där, det hon låter mig låna.

Är du modeintresserad eller har du bara en känsla för stil?

– Jag brukar ta på mig det som ligger och skräpar runt omkring om mig. Eller kläder som folk ger mig. Säger jag till någon ”Snygg skjorta”, så känner de sig alltid manade att ta av sig skjortan och ge den till mig. ”Nej, jag menade inte så!”, försöker jag förklara. Så när killar kommer och träffar mig nu för tiden klär de alltid ner sig, haha.

 

Skymning över Lower East Side. Himlen brinnande blå, likt tändlågan på en fotogenlampa. Stadens hysteri har övergått i ett harmoniskt hummande, temperaturen har sjunkit och strömmen nedför Första Avenyn har gått från flod till ebb. Fullständigt stilla. Bara ljudet av sprakande papper när Keith Richards drar ett bloss och blickar ut över staden.

– Det jag har lärt mig av livet är att det man tror är ett misstag vid en tidpunkt kan visa sig vara en välsignelse senare. Din syn på saker du gjort förändras med årens gång.

Har du något exempel?

– Det är som låtskrivande, du råkar sätta fingret där det inte ska vara, ett misstag. Men så tänker du ”Låt mig spela det där misstaget igen och höra de där två tonerna ihop”. Då är det plötsligt inte ett misstag längre, det är starten på något nytt. Tänk inte på dina snedsteg som misstag, se dem som steg mot något annat.

I dag lever han med sin fru Patti Hansen – paret har varit gifta i 32 år – i ett hus i Connecticut. Med fyra barn och fem barnbarn har han blivit en familjeman.

– Hemligheten bakom ett lyckat äktenskap är att gifta sig med rätt person. Jag har haft två familjer. Den ena med Anita, som fortfarande är en god vän, den andra med Patti. Du kan inte misslyckas med en kvinna som Patti! Hon är smart, vacker  och praktiskt lagd – vilket jag inte är. Vi kompletterar varandra och hon håller allt på banan för mig. Jag älskar henne och vi är bästa vänner.

Som rockens stora överlevare har han tagit farväl av många vänner. Från Stoneskollegan Brian Jones och Beatles John Lennon till countryikonen Gram Parsons och saxofonisten/bäste vännen Bobby Keys.

Den sistnämndes gjorde sin sista inspelning på Crosseyed Heart.

– Det värsta med att bli äldre är att se alla vänner runt omkring sig dö. Till slut tänker du ”Vafan, ska ni lämna mig här ensam?”. Du blir förbannad på dem, men samtidigt har jag barnbarnen, de är roliga små jävlar. Vi hänger hemma, går på konserter, fiskar lite, åker båt, jag gör sådant som en morfar ska göra.

Mitt bibliotek är överfullt, jag har börjat ge bort böcker!

Sina lediga dagar tillbringar han i ateljén.

– Jag gillar att teckna och illustrera. Jag gick trots allt i konstskola i England. Att måla är lite för luddigt för mig, men jag gillar att teckna med krita eller göra illustrationer. Utöver det tycker jag om att beundra frugans trädgårdsarbete och gå ut med hundarna.

Helst varvar han ner med en bok.

– Mitt bibliotek är överfullt, jag har börjat ge bort böcker! Nu läser jag en bok om Hitler som heter Look Who’s Back. Den är förbannat bra och handlar om hur det skulle se ut om Hitler återvände till Berlin i dag.
Jag gillar allt från Voltaire till brittisk historia som Master and Commander.

Du har levt hårdare än de flesta – har du något råd att dela med dig av?

– Alla liv kommer vara hårda här och där. Men om du hittar något du älskar att göra och sedan kan göra det till ditt jobb, då är du ganska välsignad. Jobbet är centralt i livet och det hjälper om man sysslar med något man gillar. Men alla kan förstås inte få sina drömjobb, folk får ta arbetena som finns tillgängliga, och jag kan inte ens föreställa mig hur tufft det är. Jag skulle bli galen. Själv uppfann jag ju mitt eget jobb.

1960- och 70-talets Keith Richards verkade vara väldigt demondriven. Har du hittat ett lugn inom dig nu?

– Jag har faktiskt funderat mycket på det den senaste tiden. Jag har blivit sams med mina inre demoner och jag tror framför allt att det inre lugnet kommer med att växa upp. Jag har barn och barnbarn, det påverkar en. Sedan handlar det också om glädjen över att jag faktiskt fortfarande är vid liv.

 

Text: Victor Johansson

 

 

Publicerat i Tidningen Vi, september 2015
Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar