Porträtt

Barbro Lindgren om ”fågelsträck”

av Pia Huss

År ut och år in samma sak i trygg monotoni. Samtidigt så fritt och vilt. Fågelsträck har en lugnande inverkan på Barbro Lindgren, som försöker smälta att hon just fått barnboksvärldens finaste utmärkelse – Almapriset.

– Det finns något så vilt i det som rör sig mellan två punkter och ändå är fritt. Det som sträcker högt men också bär en trygghet. Detta upprepas ju år efter år och jag vet aldrig i förväg, ska tiden bli sorglig eller ska den bli bra? Vildfågelsträcken rymmer allt, också mig som har ett sådant frihetsbehov.

Barbro Lindgren beskriver ”fågelsträck”, eller för att vara mer exakt: ”vildfågelsträck”. Ett ord som knappt ens låter sig infångas i skrift. Fågelsträck säger SAOL men somliga skriver det ändå med e. Och visst, fåglar sträcker men tecknar också graciösa streck över det vida himlablå.

Barbro Lindgren har nyss, som första svenska författare, tilldelats det ärofyllda ALMA-priset och är kvillrande glad.

– Det är klart att det är roligt, ler hon på andra sidan linan till sin fasta telefon placerad i det vackra arbetsrummet på öländska gården Ugglan. Till skillnad från de fåglar som sträcker, är Barbro stationär. Hon skriver för hand, dator är inte att tänka på, knappt ens mobil. Idéer och texter må gro ur det låga gräset i skogen och låna doft av det lilla växthusets fikon.

– Jag vill helst inte flytta mig härifrån.

Hur nu denna förhoppning ska kunna kombineras med de förväntningar om medverkan i diverse medier som ALMA-priset medför, lämnar vi därhän. Istället tar Barbro som vanligt sin morgonpromenad till brevlådan, den som alls inte sitter utanför knuten utan en god bit bort.

– Det är då jag ser vildfågelsträcken, tranorna. På min väg till brevlådan är de ännu långt borta, men när jag vänt om har de kommit lite närmare och jag hör deras spruckna läten som inte liknar något annat.

Barbro Lindgren behöver lugn, djur och ensamhet. Fast helt allena är hon inte under sina promenader. Den numera något åldersskraltiga, men likfullt kaxiga, hunden Mimmi skuttar med. Eller upp i sängen där Barbro gärna boar med tankar och arbete.

– Som vuxen har jag alltid haft djur men inga höns numera för dem har räven tagit och min gås Gösta Bernhard dog av ålderdom. Vi satt hos honom tills han somnade in. Att följa döden i livet gör den mindre farlig. Sen fick jag påfåglar i present men de flög bara in i grannens foderbinge. Med åren blir jag allt vekare när det gäller djur. Nu har jag till och med börjat tycka om spindlar som jag förr var så rädd för. Jag har fullt sjå att gå runt och rädda insekter, till och med små nattflyn lyfter jag upp ur vattentunnan. En trodde jag var död men den fortsatte leva sen jag satt den på ett blad. Jag är nog extrem där.

Tama gäss, kärvänlige katter och rättvända skalbaggar. Ändå är det mot vildfågelsträcken Barbro blickar.

– De är friheten! Jag har alltid haft en sådan frihetslängtan, har aldrig kunnat inordna mig. Redan som liten protesterade jag när de försökte placera mig i Blåvingarna (scouterna), i lekskola och på dans. En gång och sedan aldrig mer. Istället gick jag ut på morgonen och upplevde världen och livet på egen hand. Jag gick och gick och träffade människor. Det fanns en fiskaffär jag brukade gå till, jag var bara fem år men alltid välkommen att gå in bakom disken och lära mig rensa fisk. När jag var tretton åkte jag på cykel till Värmland, det var jätteroligt att bara få fara fram mot det okända. Numera är människors frihet begränsad. Vi har blivit räddare och det är portkoder överallt, det går inte att bara gå in. Men vi har frihet att säga vad vi tycker, ändå är det alldeles för få som gör det. Så, jag vill helst vara här på Öland med mina tankar, mina djur och med tranornas hesa skrin. Vildfågelsträck.

 

 

Text: Pia Huss
Foto: Christian Ljung
Barbro Lindgren
Ålder: 77 år
Uppvuxen: Ängby Bromma.
Bor: Öland
Familj: Sönerna Mathias och Andreas; musikerna ”Bröderna Lindgren”. Hunden Mimmi.
Aktuell: Mottagare av ALMA-priset, världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Vill gärna också uppmärksammas för de vuxenböcker hon numera helst skriver.

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar