Porträtt

Att bara förfasa sig räcker inte långt

av Sofia Wadensjö Karén

“Det ingår i våra allra äldsta instinkter att vara främlingsfientlig.” Orden, som är Stefan Einhorns, väcker något inom mig. Självrannsakan? Absolut. Men även något mer. Kanske liknar det förståelse.

Vi tar det från början. Vi står inför ett av de mest ödesmättade valen i modern svensk tid. Ska nazister – genom Svenskarnas partis satsning på valfiske i mindre kommuner – ta plats i flera av landets kommunfullmäktige? Ska ett främlingsfientligt parti, Sverigedemokraterna, stärka sitt inflytande över de politiska beslut som fattas i vårt land?

Allt pekar mot det. Men, det får vi inte glömma bort, vi är inte där.

Inte än.

Vi har fortfarande tid på oss, drygt två veckor.

Blir det så som prognoserna säger, att de mörka krafterna tar stora kliv framåt, vet vi alla redan hur det kommer att låta dagarna efter valet. I traditionella medier, men framför allt i sociala medier som Facebook, kommer ett ändlöst, tillika poänglöst, förfasande pågå. Ett förfasande som mest verkar vara en tävling i att känna störst skam, vara mest kränkt över hur våra landsmän kan rösta mot människors lika värde.

Jag tillhör dem som inte tror på att tiga ihjäl, inte tror på att förkasta utan att i stället gång på gång försöka föra samtal.

Så jag tror inte på att i största allmänhet förfasa sig. Förutom att det är för sent, så cementerar det positioner och stänger alla möjligheter till samtal.

I stället tror jag på att försöka påverka medan tid är. Det vill säga nu!

Du känner säkert någon som kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna. Försök att nå den personen. Gå in i hans eller hennes rädslor. Se dem, möt dem. Tillsammans.

Ha Stefan Einhorns ord i bakhuvudet. Se instinkten för vad den är. Avdramatisera den, men ta den ändå på allvar.

Erkänn dina egna rädslor, om inte annat så åtminstone inför dig själv. Kanske hjälper det dig att förstå, och därmed till att nå fram.

Du gör det inte bara för att vi snart ska gå till valurnorna.

Du gör det för dina barns skull, dina barnbarns.

Du gör det för att du tror på alla människors lika värde. Och vill att det ska vara en självklarhet – även i morgon.

 

Text: Sofia Wadensjö Karén

 

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar