”Zelenskyj blev rasande på mig”
Volodymyr Zelenskyj har en nästan fysisk avsky mot våld, ett stort ego – och ogillar skarpt att någon säger emot honom. Vi har intervjuat de två franska journalister som samtalat med Zelenskyj och nu skrivit en biografi om Ukrainas president.
Lyssna på artikeln
Volodymyr Zelenskyj har en nästan fysisk avsky mot våld, ett stort ego – och ogillar skarpt att någon säger emot honom. Vi har intervjuat de två franska journalister som samtalat med Zelenskyj och nu skrivit en biografi om Ukrainas president.
Varje skådespelare drömmer om att en dag få spela sitt livs roll. Att få ikläda sig en figur, som man tycks vara född att gestalta, som man blir ihågkommen för.
Att agera president i ett krig där hundratusentals liv och nationens själva existens står på spel var knappast vad Volodymyr Zelenskyj föreställde sig. Men det är av allt att döma en roll som den tidigare komikern är som klippt och skuren för.
– Om han skulle bli dödad skulle det uppstå ett stort politiskt tomrum. Jag ser ingen som skulle kunna ta hans roll. Det finns politiker i bakgrunden som vidtar sina mått och steg och drömmer om att bli president, men det finns ingen som skulle kunna ersätta honom, säger den franske korrespondenten Stéphane Siohan som tillsammans med kollegan Régis Genté har skrivit biografin Volodymyr Zelenskyj – i huvudet på en hjälte, som den 9 november utkommer på svenska.
Intervjun med de bägge författarna görs via skärm och Siohan har just varit ute och rapporterat från den senaste ryska bombräden mot Kiev, där han bor sedan åtta år. Régis har i sin tur bott i Georgien de senaste 20 åren.
Boken skrev de i ett furiöst tempo på 30 dagar. Det finns, menar de, en stor okunskap om såväl Ukraina som Zelenskyj i västvärlden.
– Tendensen är att man försöker förstå Ukraina genom Ryssland. Vi ville därför med våra erfarenheter bidra med ett ukrainskt perspektiv.
Att som i den här artikelns inledning reducera Zelenskyjs nuvarande ledarskap till ett slags skådespeleri kan kanske verka förminskande. Men som vi ska se ligger det en del i en sådan beskrivning. Om inte annat förklarar det den ukrainske presidentens osannolika väg till makten.
Men låt oss börja från början, närmare bestämt i östra Ukraina och den sovjetiska industristaden Kryvyj Rih. Där föddes Volodymir Zelenskyj 1978 och växte upp som enda barnet till två rysktalande forskare av judisk härkomst. De var något av en sovjetisk idealfamilj – hederliga, uppoffrande, ordinära. Farfar Zelenskyj var dekorerad hjälte i Röda armén, hans far hade i sin tur arkebuserats av Hitlers Einsatzgruppen.
Familjens fyrarumslägenhet låg i Kvartal 95 (”Kvarter 95” på svenska), en stadsdel som motsvarar alla nutida fördomar om grå, deppig öststatsarkitektur. Kryvyj Rih var på dekis. Gängkrig rasade.
I gymnasiet bildade Zelenskyj och några vänner en teatergupp. De skrev sketcher och improviserade skämt. Möjligen räckte deras ungdomliga kreativitet inte till när ensemblen skulle namnges – den fick helt enkelt heta Kvartal 95.
– Redan då utmärkte Zelenskyj sig genom sin enorma arbetskapacitet. Liksom nu behöver han mycket lite sömn, förklarar Régis Genté.
I Ukraina ägdes tv-kanalerna av olika oligarker.
Kompisgängets högt uppsatta mål var att delta i ”KVN”, ett oerhört populärt lekprogram som sändes i hela det före detta Sovjetunionen. Tusentals humorgrupper ställde årligen upp i de lokala och regionala uttagningarna, med förhoppning om att slutligen nå internationell berömmelse.
2002 tog sig Kvartal 95 till kvartsfinal. Zelenskyj blev en kändis, från S:t Petersburg i väster till Vladivostok i öster. Hans humor låg rätt i tiden. Den var ofta fysisk – ett exempel var succésketchen ”mannen som inte kan sluta dansa”, där Zelenskyj medan han svarade på konferencierns frågor for runt, juckade med skrevet och intog balettposer från Svansjön. Publiken grät av skratt.
Kanske kan man som svensk associera till en Robert Gustafsson.
I Ukraina ägdes tv-kanalerna av olika oligarker. Kvartal 95 knöts till en av de allra rikaste, Ihor Kolomojskyj. Framgångarna fortsatte. Kvartal 95 utvecklades på 2010-talet till ett ambitiöst produktionsbolag, som gjorde filmer, tv-serier och reklam. Och Zelenskyj blev en förmögen man på kuppen, med villa i Italien och våning i London.
I Italien bodde Zelenskyj på samma gata som den rysk-israeliske oljemagnaten Roman Abramovitj, och det var antagligen därför Abramovitj kopplades in som medlare i krigets begynnelse.
”Innan han blev folkets tjänare var Volodymyr Zelenskyj oligarkernas tjänare, vilket gav god utdelning i form av feta kontrakt som gjorde honom både rik och berömd. Zelenskyj är ingen oligark, men han tackade ja till deras inbjudningar, som den kväll då han spelar pajas inför president Viktor Janukovitj och dennes gäst för kvällen, den ryske premiärministern Dmitrij Medvedev”, skriver författarna i boken.
2015 hade så hans tv-serie Folkets tjänare premiär, med honom själv i huvudrollen. I den spelar han en idealistisk historielärare, som ofrivilligt blir vald till president. Serien blev omåttligt populär. Men den var också en sofistikerad del av en maktkamp. För den ukrainska publiken var det uppenbart att seriens skurkar var lätt utklädda versioner av verkliga oligarker, nämligen de som seriens finansiär, Zelenskyjs stormrike välgörare Ihor Kolomojskyj, såg som sina fiender.
När ukrainarna på nyårsafton 2018 väntade på presidentens traditionsenliga nyårstal dök komikern Zelenskyj oväntat upp i rutan, i rollen som den fiktive presidenten från tv-serien. Han sade: ”Vi har nu en situation som ger ukrainarna tre vägval. Den första vägen är att bara leva era liv och rätta in er i ledet, inga bekymmer, det är er fulla rätt. Den andra vägen: packa era väskor och åk till ett annat land för att arbeta och tjäna pengar åt er själva och era familjer. Det är också hedervärt. Det finns en tredje väg: försök att själva förändra något i det här landet. Jag har valt den vägen. Sedan en tid frågar man mig: ’Jaha, ska du eller ska du inte?’ Nu, några minuter före det nya året, avger jag ett löfte: kära ukrainare, jag lovar att kandidera i presidentvalet i Ukraina. Kära ukrainare, jag lovar att vinna. Kom igen, vi gör det tillsammans. Gott nytt år!”
Var det på riktigt, eller ännu ett skämt?
Oavsett vilket gav framträdandet snart utslag i opinionsundersökningarna. Zelenskyj bedrev ingen kampanj, men fortsatte att uppträda och hans rollfigur förblev omåttligt populär.
När valet hölls våren 2019 lade 75 procent av ukrainarna sina röster på Zelenskyj. Det var till och med mer än vad hans historielärare hade fått i tv-serien.
Med sig in i presidentpalatset tog han barndomsvännerna från Kvartal 95. Ingen av dem var politiker. Något politiskt program fanns inte heller. Men de var experter på medial kommunikation. De tog fasta på tv-seriens titel: Folkets tjänare. Ukrainarna skulle ges vad de vill ha. Ett slags välviljans populism. Sihoan och Régis skriver: ”Den är ett sätt att bedriva politik som är rotat i de sociala mediernas tidevarv, i vilket bilden och den visuella aspekten har större betydelse än innehållet och själva idéerna.”
När Zelenskyj mötte den internationella presskåren blev bristen på erfarenhet och politiska visioner snabbt ett problem. De stack hål på flosklerna. När en intervjuare från BBC pressade Zelenskyj på hans kopplingar till oligarken Ihor Kolomojskyj tappade han humöret. Därefter såg medarbetarna till att hålla honom borta från media tills han lärt sig att hantera pressen.
Sihoan har intervjuat honom ett par gånger:
– Vid ett tillfälle var vi sex inbjudna internationella journalister. Vi satt med honom i två-tre timmar. Han var väldigt avspänd och lätt att umgås med, väldigt trevlig. Som en helt vanlig person. Vi fick ställa vilka frågor vi ville. Men han hade blivit expert på att inte svara på frågor. När jag sedan lyssnade på inspelningen var det bara 5-10 procent som gick att använda, resten var snömos.
Men, fortsätter Sihoan, han fick ändå ett intryck av Zelenskyjs grundläggande drivkrafter.
– Jag uppfattar honom som en sann demokrat. Och han är verkligen emot krig, han har en nästan fysisk avsky mot våld.
Det är möjligen en orsak till att Zelenskyj inte tycktes ta de amerikanska larmrapporterna om ett förestående ryskt anfall på allvar. Ännu kvällen före attacken, när han samtalade med Frankrikes president Emmanuel Macron, så tvivlade Zelenskyj på att uppgifterna var korrekta.
Enligt de två författarna kan tvekan också förklaras av den djupa misstro som finns mellan USA och Ukraina. Kort tid efter att Zelenskyj hade vunnit presidentvalet 2019 ringde USA:s dåvarande president Donald Trump. Trump antog att Joe Biden skulle bli hans huvudmotståndare i valet 2020 och sökte nu möjligheter att underminera honom. Trump lät därför Zelenskyj förstå att om Ukraina skulle få utlovat militärt bistånd så krävdes en rättsprocess mot Joe Bidens son Hunter, som innehade ett oklart men lukrativt styrelseuppdrag i landet. Zelenskyj lovade att göra det – och Joe Biden har inte förlåtit honom.
– Zelenskyj misstänkte därför att de amerikanska varningarna egentligen hade ett annat syfte, att man avsåg att använda Ukraina som en pjäs i sitt eget storpolitiska spel, förklarar Régis.
Sihoan återkommer till intrycken han fick av Zelenskyj under den exklusiva intervjun.
– Han är ingen intellektuell men han är inte korkad och har lätt för att lära. Han har en enorm arbetskapacitet.
Sihoan menar vidare att Zelenskyj har ett stort ego, som nästan alla politiska ledare på högsta nivå. Det innebär också att han ogillar att bli motsagd. Exempelvis hävdade Zelenskyj i intervjun att Ukraina är det europeiska land med effektivast korruptionsbekämpning. Sihoan trodde inte sina öron.
– Jag sade: ’Monsieur le President, jag har bott här i Kiev i snart ett decennium. Jag har aldrig sett en makthavare dömas och fängslas för korruptionsbrott.’ När han blev motsagd på det sättet, utan att kunna komma med något motargument, blev han rasande.
De två författarna ser likheter mellan Zelenskyj och Frankrikes Emmanuel Macron. Macron kom också från ingenstans när han valdes till president. Båda är visserligen övertygade demokrater, men samtidigt finns det ett auktoritärt drag i deras politiska praktik. De tycks så övertygade om att de vet bäst att de har svårt att tolerera kritik.
– Man måste också ha i åtanke varifrån Zelenskyj kommer. När han valdes till president så var han avskydd av hela Kievs etablissemang. Han passade inte in. Hans humor anses osofistikerad och hör hemma i 90-talet. Han talar ryska. Av alla jag känner i intelligentian – journalister, konstnärer och så vidare – så vet jag inte en enda som röstade på honom.
Den tidigare presidenten hatar honom och har pratat skit om Zelenskyj i alla upptänkliga diplomatiska kanaler. Det är en anledning varför Zelenskyj bara har förtroende för sin familj och några få barndomsvänner.
Under hans presidenttid har det därför varit svängdörrar i regeringskansliet. Om ministrar inte förmått att visa resultat inom några veckor har de fått sparken.
Man ska inte glömma att han är skådespelare.
I boken, trots att den är tunn och skriven mitt i ett dramatiskt och oavslutat förlopp, framstår Zelenskyj som en komplex person. Man kan fråga sig varför han över huvudtaget ville lämna en framgångsrik karriär och ett bekvämt liv för att bli president.
– Mitt intryck är att han tror sig ha en historisk roll att fylla, säger Sihoan. När jag intervjuade honom 2021 sade han att han vill att hans barn en dag ska minnas honom som en hedervärd person, som gjorde något bra för sitt land. Men jag måste säga att jag överraskades av det personliga mod han uppvisade när kriget bröt ut. Han kunde lätt ha antagit amerikanernas eller fransmännens erbjudande om att lyfta ut honom ur landet.
Zelenskyjs svar på erbjudandet blev klassiskt: ”Jag behöver inte skjuts härifrån. Jag behöver ammunition.”
Den typen av repliker vittnar om Zelenskyjs och hans medarbetares bakgrund i film- och tv-branschen. Det har givit dem ett astronomiskt övertag i informationskriget. Medan Putin gör monotona uttalanden bakom ett enormt skrivbord så använder Zelenskyj modern Instagram-estetik – han filmar sig själv med mobiltelefonen och tycks tala direkt till åskådaren. Han och hans talskrivare är väl bevandrade i populärkulturen och vet hur de ska anpassa budskapet efter målgruppen.
– Man ska inte glömma att han är skådespelare. Han är tränad att memorera och leverera texter.
Avslutningsvis, den omöjliga frågan, hur kommer kriget att sluta? De bägge författarna rycker uppgivet på axlarna.
Sihoan tar ordet:
– Jag har förstås inget svar. Men jag ser bara två alternativ: Antingen tar det slut med Ukrainas undergång som eget land, eller med Putinregimens fall. Jag ser inget utrymme för diplomati. Rysslands mål är att en gång för alla knäcka ryggen på ukrainarnas nationalkänsla. Det här vet ukrainarna, för ryssarna har redan försökt två gånger tidigare i historien. De vet därför att det enda sättet att skapa en trygg framtid för sina barn är att krossa Ryssland.
Fotnot: Biografin Volodymyr Zelenskyj – i huvudet på en hjälte utkommer 9 november på bokförlaget Polaris.