Yukiko Dukes strandläsning: ”härligt crazy berättarglädje!”

Yukiko Dukes strandläsning: ”härligt crazy berättarglädje!”
Yukiko Duke

Lyssna på artikeln

Sommartid är mer tid för läsning. Yukiko Duke väljer ut de bästa böckerna – poetiska dialoger, nyöversatta klassiker och stor romankonst.

Brooklyn – Colm Tóibín

Det är tidigt 1950-tal i lilla, konservativa Wexford. Eilis Lacey, hennes mor och syster sliter för att få tillvaron att gå ihop, men en dag får Eilis erbjudande om att emigrera till USA. Erbjudandet är både lockande och skrämmande, till slut tar hon mod till sig och reser. Den första tiden i Brooklyn är svår, men med tiden får Eilis vänner och ett bra arbete på ett varuhus. Hon har precis vant sig vid sin nya tillvaro när hon får ett dödsbud: släkten vill att hon kommer hem för alltid. På ytan händer det inte särskilt mycket i Colm Tóibíns roman, men genom att känsligt beskriva små, små detaljer – blickar, rörelser, tystnader – skildrar Tóibín vad hans kärva, närmast stumma, romangestalter tänker och känner. Det är stor romankonst.

Förlag: Norstedts
Översättning: Erik Andersson

Jag tillhörde vindarna – Jila Mossaed

Jila Mossaed är en generös diktare som alltid bjuder in till läsning på många olika nivåer. Det gör hon även i denna diktsamling, hennes tionde på svenska. Mossaeds sinnliga förhållande till språket gör att den som bara snabbt vill läsa dikterna och njuta av ordens musik, kan göra det med god behållning. Men den läsare som läser långsamt och omsorgsfullt, blir ännu rikare belönad. Den ser andra dimensioner öppna sig: dikterna blir till en sorts dialoger mellan dåtid och nutid, verklighet och myt, Sverige och världen. Den här gången är grundtonen dock mörkare än i Mossaeds tidigare diktsamlingar: träd, hav och stenar – poetens förtrogna – är tysta vittnen till övermaktens övergrepp på natur och människor. Men poeten är fylld av stridsvilja och låter den livskraftiga, spirande grönskan bli en mäktig kraft som utmanar despoterna.

Förlag: Lejd

Efterklang – An Yu

Kinesiska An Yus roman – i Anna Gustafsson Chens fina översättning – är nog det mest originella och gåtfulla jag har läst på länge. Den handlar om Song Yan, som aldrig blev konsertpianist som hon hade tänkt sig. I stället försörjer hon sig på att ge pianolektioner till barn. Maken Bowen arbetar för en biltillverkare och är ofta på tjänsteresa. Song Yan bönar och ber om att de ska skaffa barn, men Bowen är kallsinnig. Song Yan får dock oväntat eldunderstöd när svärmor, som just blivit änka, flyttar in. Svärmor berättar en massa saker om Bowen för Song Yan, saker han aldrig har talat om. Till exempel att han har varit gift tidigare och har barn i första äktenskapet. Snart börjar märkliga försändelser med svampar anlända från svärmors provins. Song Yan drömmer hallucinatoriska drömmar och verkligheten löser upp sig alltmer. Jag är fortfarande inte helt säker på vad som händer i romanen, men det är suggestiv, härlig läsning.

Förlag: Tranan
Översättning: Anna Gustafsson Chen

Våldet under huden – Fritiof Ajvide

Det här är en stilsäker och befriande annorlunda debutroman med en egen (rap)rytm och svart humor. Den handlar om två plågade unga män som finner varandra i gängkriminalitetens Stockholm. Romanens berättare, S, är en juristson från ordnade förhållanden. Han drömmer om att bli rapartist och har en, minst sagt, romantisk bild av gangsterlivet. J är ledare för ett mindre, kriminellt nätverk, men vill egentligen bort från gänglivet. Kunde han, skulle han hoppa av direkt och bli poet. S och J, båda lika vilsna och ensamma, träffas av en slump och inser att de är syskonsjälar. Det dröjer inte länge förrän S blir en del av J:s skuggvärld, där våld är kapital och knarket flödar. Men det som börjar närmast som en lek för S, förvandlas snabbt till något annat. Våldet under huden är en starkt berörande roman om vårt behov av gemenskap, men också av moralisk kompass.

Förlag: Bookmark

Dansösen – Patrick Modiano

Nobelpristagaren Patrick Modiano skriver ständigt variationer på samma tema. Hans berättare är nästan alltid en man som försöker finna någon eller något i Paris. Den eller det han söker, gick förlorat för honom för länge sedan –inte sällan under andra världskriget eller 1950-talet. Finner berättaren personen eller saken? Nej, nästan aldrig. Det är med andra ord inte för att få sig till livs en intrikat romanintrig man läser
Modiano, utan för att få njuta av en känslig minneskonstnärs poetiska formuleringar om tid, minne, glömska och identitet – och det är lika fint varje gång. I Dansösen stöter berättaren, nu en äldre herre i 2000-talets Paris, av en slump på en gammal bekant. Det får honom att tänka tillbaka på en vilsen period femtio år tidigare, då framtiden var oviss. Trösten fick han i umgänget med en liten grupp människor där Dansösen var mittpunkten. Men vem var hon egentligen?

Förlag: Grate
Översättning: Jan Stolpe

Allätaren – Martin Engberg

Ah, vilken härligt crazy berättarglädje man möts av i den här romanen! Allätaren handlar om den 50-årige Erik Håkansson, som länge levt som hunsad hemmason. Hans excentriska, nyckfulla och fåfänga mor Dagmar har helt dikterat hans livsvillkor, inget har han fått bestämma själv. Nu har hon dött och Erik kan äntligen få leva sitt liv som han vill. Allt tycks plötsligt möjligt! Han börjar genast skriva på en bok, som verkar starkt Pettson och Findusinspirerad. Ska han inte rentav slå upp det där fönstret han önskat sig i köket? Men när lättnaden över att bli fri har lagt sig en aning, blir det plötsligt betydligt svårare att navigera i livet. En dag dyker det upp främlingar i trakten, främlingar med koppling till Erik. Plötsligt inser Erik att han måste korrigera sin bild av sina släktingar och sina släktförhållanden. Och då tar livet en helt ny vändning.

Förlag: Nordstedts

Hatets hjärta – Dennis Lehane

Vad är det som gör Dennis Lehane så bra? Tveklöst hans stilistik och förmåga att skildra våldsbrott som en yttersta konsekvens av klassklyftor, rasism, korruption och andra samhällsproblem. Det här är en av Lehanes bästa romaner, där miljö- och tidsskildringarna är minst lika viktiga som själva deckarintrigen. Året är 1974, platsen den fattiga, irländsk-amerikanska arbetarstadsdelen Southie i Boston. Den ensamstående mamman Mary Pat arbetar treskift för att få tillvaron att gå ihop. Livet är tufft: mannen har lämnat henne och sonen har dött av en överdos efter att ha återvänt från Vietnamkriget. Marys enda glädje i livet är tonårsdottern Jules. Men en kväll försvinner Jules spårlöst efter att ha varit på fest. Samma kväll jagas en ung, svart man på en t-baneperrong, faller ner på spåret och blir överkörd. Hör händelserna på något sätt ihop? Mary Pat börjar desperat att söka efter ledtrådar.

Förlag: Bookmark
Översättning: Sanna Gillberg

Middlemarch – George Eliot

Sommartid är klassikertid för mig, då tar jag mig alltid an gamla favoriter. I år var det särskilt lustfyllt att inleda sommarläsningen med Hans-Jacob Nilssons eleganta och uppfriskande pigga nyöversättning av George Eliots – pseudonym för Mary Anne Evans (1819–1880) – roman Middlemarch. När BBC bad lyssnare ranka de hundra bästa brittiska romanerna genom tiderna, vann Middlemarch överlägset. Vad är det då som gör att en roman som skrevs 1871 fortfarande fängslar? Jo, det är en komplex, charmfull – och bitvis fruktansvärt rolig – berättelse om idealism, lojalitet och kärlek i landsortshålan Middlemarch under tidigt 1800-tal. Det brittiska samhället befinner sig i stor förändring och den unga, idealistiska Dorothea Brooke längtar efter att få göra en samhällsinsats. Hon är olyckligt gift, men hoppas få uppleva den himlastormande kärleken. Ska hon lyckas förverkliga sina drömmar?

Förlag: Bonniers
Översättning: Hans-Jacob Nilsson

Noveller – Shirley Jackson

Förhoppningsvis gör denna suveräna novellsamling – stilfullt översatt av Helena Fagertun – att fler hittar fram till den amerikanska författaren Shirley Jackson. Gör de det, får de stifta bekantskap med ett av de mer originella, amerikanska författarskapen och blir rikt belönade. Jackson är en författarnas författare: många kollegor med Neil Gaiman och Stephen King i spetsen har hyllat henne som en lysande förebild. Jackson kallas ofta ”skräckförfattare”, vilket egentligen är missvisande. Hon skriver mörka, psykologiska romaner och noveller med gotiska inslag: de börjar ofta i vardagliga scener, som allt eftersom övergår i något smygande otäckt. Men för Jackson –liksom för argentinska Mariana Enríquez – är skräckelementen aldrig huvudsak, bara raffinerade verktyg för att skildra samhällens och individers mörkersidor. Läs kusliga Lotteriet, om en årlig begivenhet i ett litet amerikanskt samhälle, så förstår ni vad jag menar.

Förlag: Modernista
Översättning: Helena Fagertun

Inget i sikte – Jens Rehn

Varje sommar läser jag om den tyske författaren Jens Rehns roman Inget i sikte i Per Holmers starka översättning. Det är en omistlig klassiker: en tät, mardrömslik skildring av mänsklig utsatthet. Rehn hette egentligen Otto Jens Luther (1918–1983) och var ubåtsofficer under andra världskriget, en erfarenhet han använt sig flitigt av i sitt skrivande. Han tillfångatogs av de allierade och kom att tillbringa fyra år i fångenskap. I den här romanen förs läsaren tillbaka till sommaren 1943. En tysk ubåtsmatros och en amerikansk stridspilot befinner sig i en gummijolle, mitt ute på Atlanten. De är helt utlämnade åt varandra: tyskens ubåt har förlist, amerikanens plan har störtat. Nu sitter de där med en skvätt whisky och lite Scho-ka-kola, tysk koffeinrik choklad, och försöker hålla modet uppe. Men ju längre tiden går, desto mer avlägsen tycks räddningen.

Förlag: Nilsson förlag
Översättning: Per Holmer

Ur Vi Läser #4 2024.

Läs mer av Yukiko Duke:

Nobelpristagaren Jon Fosse: ”Jag bär ett Vestland inom mig jämt”

Yukiko Duke: Här är sommarens bästa böcker