Yukiko Duke: Vårens boktips

Papyrus – Irene Vallejo

Åh, vilken ljuvlig bok det här är!

Den spanska filologen Irene Vallejo ger läsaren en personlig och tankeväckande bild av böckernas betydelse för vår civilisation. Hon börjar sin berättelse hos Alexander den store, som brukade sova med Iliaden under huvudkudden, och som svor att bygga världens största bibliotek. Sedan rör hon sig fram och tillbaka i världshistorien, mellan olika världsdelar och människor som betytt mycket för litteraturen och läsningen. Vallejo väver också in sina egna erfarenheter i den vindlande redogörelsen: fyndet av en Don Quijote-upplaga med märkligt innehåll får till exempel hennes far att minnas innovativa sätt att undkomma Franco-tidens censur. Vallejos glädje över att förmedla kunskap och hennes personliga berättarstil gör den här boken till en härlig och bildande läsupplevelse.

Förlag: Bonniers
Översättare: Annakarin Thorburn

Internatet – Serhij Zjadan

Går det över huvud taget att föreställa sig krigets helvete när man inte har upplevt det själv? Nej, jag tror inte det. Men att läsa den ukrainske författaren och rockmusikern Serhij Zjadans verk ger en viss uppfattning om hur mardrömslik en krigstillvaro kan te sig. Alltsedan Rysslands invasion av Krim 2014 har Charkivbon Zjadan levt i ett permanent krigstillstånd och beskrivit det i starka skildringar. Den här romanen utspelar sig 2015 i Donbass, där en internatskola plötsligt befinner sig i skottlinjen för ryska beskjutningar. En ung man ger sig i väg för att rädda sin systerson från skolan, men på hemvägen hamnar de mitt i stridernas centrum. Det skjuts från alla håll, djur och människor flyr i panik. Skildringen av krigets vansinne är apokalyptisk och fasansfull, men alldeles nödvändig läsning.

Förlag: Ersatz.
Översättning: Sofia Uggla

Sju tomma hus – Samanta Schweblin

Samanta Schweblin tillhör den yngre generationen sydamerikanska författare vars innovativa experimenterande med språk, innehåll och form har gjort dem till några av de mest intressanta rösterna i samtidslitteraturen. Hon dras ofta mot det mörka och vagt obehagliga, mot klaustrofobiska tillstånd där det är svårt att dra gränsen mellan mardröm och verklighet. Det visar hon inte minst i de sju berättelserna i den här novellsamlingen. De tar avstamp i vardagliga händelser som författaren sedan skruvar till på ett sätt som lämnar läsaren med rysningar nedför ryggraden. I en berättelse ska en åttaårings födelsedag just firas när hennes treåriga syster sväljer en klunk desinfektionsmedel för att få uppmärksamhet. Den skräckslagna familjen tar sig i ilfart till akuten och födelsedagsbarnet överges i väntrummet. Där träffar hon en främling som hon snart lämnar sjukhuset tillsammans med.

Förlag: Tranan.
Översättning: Annakarin Thorburn

Haralds mamma – Johanna Frid

Johanna Frid romandebuterade med den ljuvliga Nora eller Brinn Oslo brinn, om förtärande svartsjuka och ständigt värkande endometrios. I den här romanen är berättaren en kvinna som sitter på en flygplats och väntar på ett försenat plan. På planet befinner sig hennes man Harald, som har tillbringat sex veckor på ett behandlingshem i norska fjällen.

Kvinnan är inte ensam, hon har fått sällskap av sin svärmor som också tagit sig till flygplatsen för att ta emot Harald. Ju längre deras väntan blir, desto tydligare blir det för kvinnan vilken dominant roll svärmodern har i hennes och hennes mans liv. Irritationen mellan de båda kvinnorna växer. Kvinnan frågar sig hur hon ska agera för att få sin svärmor att låta bli att lägga sig i hennes och Haralds liv. Johanna Frid skriver med psykologisk skärpa och en god portion svart humor om en av de knepigaste, nära relationerna.

Förlag: Albert Bonniers Förlag.

Elefantupploppet i Skänninge år 1806 – Gunnar Nirstedt

Gunnar Nirstedt debuterade stilfullt med Valborgsmässoafton på Nytorps gärde, en kollektivroman om människor i glipan mellan två liv i ett vårvintrigt Stockholm. Det var en både språkligt och formmässigt spännande roman – eller kanske snarare tätt sammanfogad novellsamling. Den här gången tar Nirstedt avstamp i en historisk händelse. Den 11 augusti 1806 slår preussaren Jean Baptiste Gautier upp dörrarna till Skänninges rådhus för att visa upp en elefant mot betalning. Men allmänheten knorrar över att inträdesavgiften är för hög. Ilskan riktar sig snart mot stadens styrande och upplopp utbryter. Kring den här händelsen uppstår med tiden en flora av mer eller mindre sannfärdiga berättelser. Nirstedt har gjort en djupdykning i skrönor, ögonvittnesskildringar och domstolsprotokoll och gör en lika roande som oroande undersökning av sanningens bedräglighet.

Förlag: Modernista.

Marzahn, mon amour – Katja Oskamp

Den tyska författaren Katja Oskamp närmar sig de femtio när hon ­känner att livet går kräftgång: det går inget vidare med skrivandet och hennes man har blivit allvarligt sjuk. Hon bestämmer sig därför för att ta en paus från skrivandet och utbilda sig till fotterapeut. Så småningom börjar hon att arbeta i Marzahn, en stadsdel med höghusområden som byggdes för medelklassen i Östberlin på 1970-talet. Marzahnborna hade det relativt gott ställt i Östtyskland, stadsdelen var välmående. Men sedan kom ­återföreningen och omställningen till ett kapitalistiskt system. För de flesta Marzahnbor förändrades livet till det sämre. Oskamp talade med sina ­åldriga kunder om deras liv och ­började skriva ned deras berättelser. Resultatet är den här fantastiska boken, en kör av röster som ger en fin inblick i vardagen i Östtyskland och hur det känns att drabbas av stora samhälls­förändringar.

Förlag: Rámus .
Översättning: Sara Eriksson

Världen är min – Edith Södergran

Länge sågs Edith Södergran som en missförstådd, deprimerad poet som långsamt tynade bort i ensamhet i tuberkulos på Karelska näset, långt borta från den kulturella eliten i Helsingfors. Men ­litteraturvetaren Agneta Rahikainen, som har forskat kring Edith Södergran sedan 90-talet, tyckte sig se en helt annan kvinna i det material hon lyckades få fram: en ung, levnadsglad, resvan och social person med humor och livsglädje. Det märktes inte minst i de fotografier som den passionerade amatör­fotografen Södergran lämnade efter sig. Nu har Rahikainen tillsammans med fotokännaren Eira Sillanpää valt ut de mest intressanta fotografierna och satt ihop dem med ett urval av Södergrans dikter. Fram träder en fin, atmosfärrik och delvis okänd bild av den banbrytande, modernistiska poeten och hennes närmiljö.

Förlag: Schildts & Söderströms.
Red: Agneta Rahikainen och Eira Sillanpää

Jag är inte sådan här egentligen – Marie Aubert

I Marie Auberts nya roman samlas tre generationer för att fira en ­konfirmation, men det som borde vara en trevlig familjetillställning utvecklas till något helt annat. Ingen i ­sällskapet mår egentligen riktigt bra. Hanne återvänder till barndomshemmet med nya kärleken Julia, men att komma tillbaka innebär att konfronteras med smärtsamma minnen. Bård, ­Hannes bror, ­förbereder sin dotter Linneas konfirmation, men planerar samtidigt att lämna sin fru så snart ­festligheterna är över. Festens centrum, konfirmanden Linnea, våndas över kompisar som beter sig illa. Nils, Linneas farfar, plågas av att många år tidigare ha svikit hustru och barn på ett ­svårförlåtligt sätt. Aubert skriver skickligt fram de fyra centrala gestalterna och deras växande ångest inför ­konfirmationssöndagen.

Förlag: Wahlström & Widstrand.
Översättning: Cilla Naumann

Den utvalde – Chaim Potok

Chaim Potok utbildade sig till rabbin, men var i hela sitt liv främst verksam som författare. Den utvalde, hans mest kända roman, utspelar sig i de judiska kvarteren i Brooklyn och handlar om ­vänskapen mellan två pojkar. Reuven och Danny spelar i två olika basebolllag, möts under en match och blir så småningom bästa vänner. Reuven upptäcker snart att Danny har fotografiskt minne och en kunskapstörst långt utöver det vanliga. Han vill studera vidare och bli psykolog, men hans far är rabbin och vill att Danny också ska bli det. Det här är en ­mångdimensionell och varm skildring av två pojkars starka vänskap och en fars självuppoffrande kärlek till sin son.

Förlag: Bakhåll.
Översättning: Andreas Vesterlund

Knutar – Gunnhild Øyehaug

Norska Gunnhild Øyehaug är en novellkonstens mästare, som skickligt balanserar mellan vardagsrealism och surrealism, sensualitet och morbiditet, tragik och svart komik i sina berättelser. Den här njutbara novellsamlingen handlar om banden och navelsträngarna som förenar människor på olika sätt. Øyehaug betraktar sina komplicerade novellgestalter med varm blick och skildrar deras tillkortakommanden med stor psykologisk skärpa. Här möter läsaren en missnöjd hjort som längtar efter att bli sedd på allvar, en familj som försvinner på ett uppseendeväckande sätt och en man som inte kan klippa av navelsträngen som förbinder honom med modern.

Förlag: Nirstedt/litteratur.
Översättning: Marie Lundquist