Yukiko Duke: Här är sommarens bästa böcker

Antingen eller – Elif Batuman

Turkisk-amerikanska författaren Elif ­Batuman slog igenom med dunder och brak internationellt med Idioten, berättelsen om den 18-åriga Selin som skriver in sig på Harvard för att studera litteratur. Selin är extremt studiebegåvad, men vet inget om festande och dejter och trasslar sig därför fram i student­livet. I den här fristående fortsättningen ser Selin sina vänner bilda par och noterar att de verkar följa ett sorts uppgjort mönster. Men själv lyckas hon inte använda sig av det, utan tror i sina mörkaste stunder att hon är dömd till ensamhet och utanförskap. Det här är en charmig och mycket humoristisk bildningsroman, där läsaren får följa Selins vedermödor på vägen mot vuxenhet. En väg som kantas av läsning av litterära storverk som Selin försöker hämta kraft i.

Förlag: Natur & Kultur
Översättning: Maria Lundgren

Namnet – Constance Debré

På ytan har Constance Debré allt. Hon kommer från en rik kändis­familj: hennes farfar var premiärminister, hennes far känd journalist, modern en adlig toppmodell. Själv är hon toppjurist, gift sedan tjugo år med Laurent och mor till en älskad son. Men inom henne gnager känslan av att hon när en livslögn. När hon slutligen gör upp med den – och lämnar man och barn för att leva med en kvinna – byter hon liv helt och hållet. I en autofiktiv roman­trilogi (Playboy, Love Me Tender och Namnet) skildrar Debré sitt uppbrott ur olika vinklar. Namnet är den klart ­starkaste delen: Debrés exakta och osentimentala meningar tränger djupare in i smärtsamma tankar och känslor än tidigare. Går det att skapa en helt ny tillvaro och leva sann mot sig själv? Hur mycket får det kosta?

Förlag: Atlas
Översättning: Emma Majberger

Vinterrit 20/21 – Maria Stepanova

Den ryska poeten Maria ­Stepanova, som numera lever i exil i ­Tyskland, fick sitt stora ­internationella genombrott med boken Minnen av minnet. Det var en alldeles egen text – memoar, essä och släktkrönika i ett – där hon rekonstruerade sin judiska släkts historia med hjälp av föremål och minnesfragment. Det här är något helt annat: en långdikt om att leva
i ett existentiellt ­undantagstillstånd. När pandemin bröt ut, tvingades Maria Stepanova avsluta en vistelse i Cambridge i förtid och återvända hem till Ryssland. Väl hemma drabbades hon av en förlamande håglöshet och för att trösta sig började hon läsa den romerske skalden Ovidius. Det ledde till att hon skrev dikten, som utgörs av en kör av röster från olika tider om fördrivning och exil, isolering och övergivenhet. Till den svenska utgåvan har Maria Stepanova skrivit ett nytt förord om en ny katastrof: Rysslands krig mot Ukraina. 

Förlag: Nirstedt/litteratur
Översättning: Ida Börjel/Nils ­Håkanson

Romanen om Hedås – Lars Andersson

Det är så helt rätt tänkt av Polaris att återutge några av Lars ­Anderssons bästa romaner och lyfta fram denne fine och djupt originelle författare. Ärligt talat fattar jag inte varför inte fler har upptäckt honom: han skriver ju en sådan kristallklar, vacker prosa och blandar genrer på ett alldeles eget och spännande vis. Och som han berättar! 

I den här boken får läsaren följa livet i byn Hedås i Värmland – den by där Lars Anderssons släkt har bott i generationer – under fyra sekler. Berättelsen börjar med Knut, som först bryter mark på platsen. Hans efterlevande är lika hårt bundna till jorden som han: de dikar ut, skapar mer markareal, bygger sig nya hus. Kärlek kommer och går, barn föds och dör, pest och krig drabbar landet, men byn består och utvecklas. Berättelsen om Hedås historia blir också en berättelse om Sveriges resa mot moderniteten.

Förlag: Polaris

Bli min – Richard Ford

Vissa återkommande litterära gestalter känner man till slut sådan närhet till att de känns som goda vänner. För mig är Richard Fords färgstarke Frank Bascombe just en sådan gestalt. I fyra romaner har Ford låtit oss läsare följa med på Franks livsresa: vi har mött honom som mindre framgångsrik författare, sport­journalist, fastighetsmäklare, sörjande far och desillusionerad exmake. I denna femte och sista roman är det en åldrad Frank vi möter. Han vårdar sin osympatiske son Paul, som har ALS. Far och son är inte överdrivet förtjusta i varandra, men båda är väl medvetna om att sjukdomen kommer att skörda Pauls liv. Tillsammans gör de en sista resa till Mount Rushmore i vintertid, en resa som kommer att betyda mycket för dem båda. Som vanligt skriver Ford kvickt, slagkraftigt och precist fram sin Frank – men också ett USA i förändring.

Förlag: Brombergs
Översättning: Niclas Nilsson

Alla nattens älskare – Mieko Kawakami

Det är helt uppenbart att det är de kvinnliga japanska författarnas tid nu. De översätts som aldrig förr, uppmärksammas stort utomlands och får ­prestige
fyllda, internationella priser. Författare som Yu Miri, Yoko Ogawa, Yoko Tawada, ­Hiromi Kawakami och Mieko Kawakami (som inte är släkt) skildrar alla med stor känslighet svårfångade strömningar i det japanska samhället. Mieko ­Kawakami, som har arbetarklassbakgrund, skriver om människor som känner ett starkt utanförskap i ett Japan där framgång är allt. Den 34-åriga frilansande korrekturläsaren Fuyuko i Alla nattens älskare är en typisk Kawakami-gestalt. Hon är ensamstående, har inga relationer och hyser inga drömmar. Hon har svåra upplevelser bakom sig och dricker för att döva sin känsla av att livet är meningslöst. Men ett oväntat möte vänder upp och ner på hennes inrutade, grå tillvaro.

Förlag: Tranan
Översättning: Vibeke Emond

Inyenzi eller kackerlackorna – Scholastique Mukasonga

I intervjuer brukar den fransk-rwandiska författaren Scholastique Mukasonga säga att det var folkmordet i hennes hemland Rwanda som gjorde henne till författare. I flera lysande romaner – som de till svenska översatta Madonnan vid Nilen och Barfotakvinnan – har hon försökt förklara det till synes oförklarliga: hur människor som levt fredligt tillsammans gång på gång har hetsats till att bli dödsfiender och kallblodigt mörda varandra. Den här boken är hennes allra första, en kort men stark och drabbande memoar. Själv beskriver hon den som ”en grav av papper” för alla tutsier som försvann under hutuernas folkmord 1994 och aldrig kunde begravas av sina släktingar. Mukasonga själv miste 37 släktingar, däribland sina föräldrar och fem syskon, i april 1994. Det här är tung, men nödvändig läsning: en nedstigning i helvetet läsaren sent glömmer.

Förlag: Tranan
Översättning: Maria Björkman

Stackare – Matias Faldbakken

Matias Faldbakken är en av Norges mest kända bildkonstnärer, men han skriver också fascinerande romaner som är svåra att genrebestämma. Hans senaste bok, Stackare, har i likhet med det tidigare verket Vi är fem starka inslag av myt och saga, men inramningen är modern. Här handlar det om den 19-årige Oskar, som bor på en avlägset belägen gård. Den tyste, inbundne pojken är fosterbarn och arbetar för mat och uppehälle. En dag ser han en smutsig varelse, eländigt mager och klädd i trasor, komma krypande ut ur skogen. Det visar sig vara en flicka, som beter sig som ett vilt djur. De två, den introverte fosterpojken och skogsflickan – som båda farit illa i livet –tyr sig till varandra och utgör en rörande duo. Men vad har skogsflickan egentligen varit med om? Varför lever hon ensam i skogen? Går det att återbörda någon som förvildats till en normal tillvaro?

Förlag: Bonniers
Översättning: Staffan Söderblom

Ett litet bo – Inger Edelfeldt

Inger Edelfeldt är mästerlig på att fånga tidsanda och lyfta fram talande fenomen i samtiden. Det visar hon inte minst i sin senaste roman, där läsaren möter den desillusionerade Sara. Hon har tröttnat på det stressiga storstadslivet och längtar till ett liv i samklang med naturen. När hon oväntat ärver ett torp, ser hon plötsligt en möjlighet att realisera sina drömmar. Torpet, dit Sara omgående flyttar, är förknippat med ljuvliga barndomsminnen. Hon ser framför sig hur hon äntligen ska få leva riktigt lantliv, andas frisk luft och odla grönsaker och blommor. Men det dröjer inte länge förrän hon inser att barndomens idyll inte längre finns kvar: skogen är skövlad och oljudet från det närliggande stenbrottet gör livet till ett helvete. Det här är en intelligent och svart humoristisk samtidssatir, som ställer viktiga frågor om livskvalitet, men också om relationen mellan storstad och landsbygd.

Förlag: Norstedts

Grannar och andra noveller – Diane Oliver

I maj 1966, en månad innan hon skulle avlägga sin mastersexamen från University of Iowa’s Writer’s Workshop, satte sig den 22-åriga Diane Oliver bakom en vän på hans motorcykel. De hann inte mer än svänga ut på en större väg innan de blev påkörda bakifrån. Vännen klarade sig, men den unga afroamerikanska författaren förklarades död vid ankomsten till sjukhus. Under sin livstid hann Diane Oliver bara se fyra av sina noveller publicerade, men nu har hennes samlade produktion givits ut i den här fina volymen. Det är svårt att sia om hur stor Oliver hade blivit om hon fått leva, men helt klart är att hon var en strålande begåvning. Att läsa hennes noveller är att förflyttas till atmosfären i den amerikanska Södern på 1960-talet, där rasmotsättningarna får samhällen att koka.

Förlag: Wahlström & Widstrand
Översättning: Matilda Södergran