Håkan Hellström hade hoppat av Broder Daniel och plötsligt tycktes teatern vara hans framtid. Anna Charlotta Gunnarson var medlem i samma teatergrupp och minns Håkans rollprestation.

November 1993.Teatergruppen POK! fotograferas med utklippta pappbokstäver i snålblåsten vid Järntorget i Göteborg. Vi som huttrar iförda diverse spretiga huvudbonader heter framifrån och bak: Fobbe, Martin, Mats, Håkan, Malin, Jenny och Anna Charlotta. En i gänget kommer så småningom att rendera betydligt högre allmänintresse än övriga, men låt oss inte gå händelserna i förväg, för här och nu är vi spralliga och glada framför fotografen Ola Kjelbye som också kommit på idén med bokstäverna.

Snart är det premiär för föreställningenMaskerad som POK! har slitit med länge och som, ungdomligt pretentiöst och nittiotalstypiskt nog, skildrar våra mänskliga masker. I pressmaterialet förklarar vi att ”pjäsen handlar om alla de olika roller som vi dagligen växlar mellan i situationer av alla de slag; roller som vi medvetet och omedvetet använder för att bli accepterade av andra”.

Karaktärerna har under det senaste året tagit form i A4-block på caféer och framför en nyinköpt grå MacIntosh Classic-dator i Mats lägenhet ovanför en karaokebar i Majorna. Cigarretterna har gått åt i vindlande fart, men stundom legat orörda i askfaten och rökt sig själva när vi uppslukats av skapandeprocessen. Skrivandet har varit intensivt och roligt, kärntruppen har jobbat stenhårt med dramaturgi och låtar, emellanåt har kanske någon med färre antal repliker uttryckt sin besvikelse över det begränsade utrymmet på scen, men framför kameran på Järntorget har all avundsjuka lagt sig. För här står vi i höstrusket, redo att inom kort inta Nationalteaterns scen. Denna spelplats får vi fantastiskt nog låna gratis några helger i november, eftersom Mats tidigare jobbat i ensemblen.

Det är också Mats som under ett sommarjobb lärt känna killen med ljus keps och bokstaven K i sin hand. Han – som är hela anledningen till att jag skriver denna text. Ingen av oss kan där och då ens ana att just han 29 år senare kommer att fira en lång, uppburen karriär med fyra utsålda kvällar på Ullevi. Det är faktiskt i detta skede en helt surrealistisk tanke.

Killen med K heter Håkan och är yngst av oss, 19 år. Han och Mats träffas när de jobbar med en Lasse-Maja-föreställning på Marstrand, från vilken de tagit med sig en skämtsam jargong som nu implementeras i vår pjäs Maskerad. Håkan brukar göra en trubadur-pastisch som vi skrattar ihjäl oss åt och skriver in i handlingen: Egenkärt ordvrängande och ständigt på alerten med gitarren för att skrockande ackompanjera sina infall. Vi ligger dubbelvikta när han pratsjungande kommenterar allt som händer och sker, strösslat med floskler och metaforer. Vi är samtliga uppväxta med Cornelis, Evert, Fred och deras adepter samt adepternas adepter, vilka oproportionerligt ofta siktas under visaftnar på bohuslänska hotellterrasser om sommaren. Håkans rollfigur heter kort och gott Musikanten och beskrivs i vår pressrelease som amatörfilosof.

När jag lyssnar gråter jag på nytt.

När fotot tas har Håkan precis hoppat av bandet han länge spelat trummor i. Någon vecka efter avhoppet får popgruppen oväntat kontrakt med det mäktiga musikförlaget Jimmy Fun, varpå Håkan naturligtvis blir förkrossad. Vi andra tycker så klart synd om honom, men tröstar honom med att han säkert har en större framtid inom teatern än i det där bandet som ju ändå har ett så konstigt namn. Broder Daniel. Vad är det för något, liksom? Visst, de kanske får ge ut någon singel, men mycket mer lär det knappast bli.

Pjäsen Maskeradinleds redan i teaterfoajén. Besökarna kastas rakt in i sista akten i en klyschig saga där Luffaren dödar den onda Häxan och får Prinsessan. Musikanten gör därpå entré med gitarren och levererar med ett självgott kluckande sin första replik:

Och så dukade man upp till ett hejdundrande kalas, som varade i sju dagar och sju nätter. Och blommorna började växa igen på ängarna och hästarna blev lösta från förbannelsen och det blev återigen frid i riket. Alla var så glada och lyckliga!

Musikanten leder därefter publiken till salongen, där de på omvänt manér möts av backstagelogen och den nu avmaskerade Häxan, Luffaren och Prinsessan. Allihop visar sig ha diametralt motsatta personlighetsdrag som sina karaktärer. Som de nybörjare till manusförfattare POK! är har vi dock missat att fördjupa just Musikantens roll. Jag tror att vi är så kära i hans tramsiga fabuleringskonst att vi helt enkelt inte kan eller vill låta den gå till spillo. Därför är han ungefär densamma pjäsen igenom.

Maskerad spelas några gånger och vi känner oss nöjda, men kort därefter har vi av olika anledningar spritts för vinden och POK! löses upp. Killen med K:et börjar snart spela i ett annat band som heter Honey Is Cool. Han hoppar också tillbaka in i indiebandet Broder Daniel, som faktiskt får ge ut mer än en singel. Ibland möts Håkan och jag på festivaler eller i någon studiokorridor, i början skämtar vi ofta om Musikanten men med åren tappar karaktären sin glans.

Våren 2000 ligger det en debutsingel i mitt postfack på radion. Håkan har släppt en solosingel med den löjligt rimmande titeln Känn ingen sorg för mig Göteborg. Hjälp! Plötsligt och oväntat kliver killen med K:et ut i rampljuset – och vågar livet. Musikanten, trummisen, gitarristen, tramsaren, vad är det jag kommer att få höra? Jag bävar. Med tveksamma fingrar placerar jag låten i CD-spelaren och möts av inledande aaah-körer, skrammelgitarr och första raden: Ge mig arsenik. Jag lyssnar andlöst i tre minuter och fyrtiosex sekunder. Närvaron. Trallvänligheten. Smärtan. Det är som att slungas in i ett nytt universum, med musik, sång och text jag aldrig varit i närheten av, en kärleksfull overklighetsupplevelse. Jag börjar gråta. När jag nu lyssnar igen gråter jag på nytt. Jag fattar fan inte vad det där är för låt egentligen. En stormvind i själen.

I dag vet jag att jag inte är ensam om känslan. Killen med K:et är snart Håkan med hela svenska folket. Men på denna bild är han ännu Håkan Hellström, en rolig tonåring som kanske kommer att ägna livet åt teatern och snart ska spela Musikanten i en föreställning som inleds som – en saga.

Alla texter om Håkan Hellström!