”Vi hade Springsteen på kroken men…”

Anders Mårtensson var bara tio år när han upptäckte Bruce Springsteens musik. Som vuxen reste han och vännen Jörgen till USA för att besöka platserna som formade en av världens största rockartister. Av upplevelserna och mötena har det blivit en bok.

Hur kom det sig att du fastnade för Bruce Springsteen?

– 1975 var jag tio år. Vi hade fått vår första stereo och min storebror kom hem med Springsteen-skivan Born to run. Det var något med stämningen i musiken, det stora dramatiska drivet, som grep mig. Jag var förstås inte gammal nog att analysera texterna på djupet, men det där med frihetslängtan tror jag nog att jag begrep.

Du och din fotograferande vän Jörgen har gjort en bok som handlar lika mycket om en plats – Asbury Park – som en musiker, Bruce Springsteen. Hur blev det så?

– Lilla Asbury Park med 16 000 invånare räknas som en av de stora amerikanska musikstäderna, i paritet med ställen som Detroit, Austin och New Orleans, vilket ju är anmärkningsvärt. Stan har ett eget sound, och det är inte bara Springsteen som står för det. Vi ville undersöka hur det kunde bli så.

Och vad är svaret?

– Rätt personer var på rätt plats vid rätt tillfälle. Det skapades en kreativ mylla där på 60-talet, som i sin tur har givit upphov till en rätt omfattande mytbildning.

Under fem års tid gjorde ni flera, långa resor till Asbury Park med omgivningar. Vad är det för sorts ställe?

– Asbury Park är en kuststad och har en gammal tradition som nöjesmetropol, med tivolin, strandliv, casinon och klubbar. Den har varit nedgången länge, när vi kom dit första gången var det en spökstad, men nu pågår ett ambitiöst upprustningsarbete. New Jersey, framför allt norra Jersey, är arbetarklass, mycket tung industri, och en landsända som farit illa av de senaste årtiondenas strukturomvandlingar. Det hippa folket i grannstaten New York brukar skratta lite nedlåtande åt allt som är New Jersey.

I er bok finns intervjuer med såväl okända som kända, bland annat ett antal medlemmar i Springsteens band, vilka måste sägas tillhöra rockens absoluta adel. Var det svårt att få dem att ställa upp?

– Det var träget arbete som gällde, det blev ett långt projekt. Men vi hade stor hjälp på vägen, inte minst av människor som står nära Springsteen och The E Street Band. Det tog lite tid innan vi lyckades boka in Steven Van Zandt, men när vi väl träffade honom var han hur öppen som helst.

Ni frågade inte ”Bossen” själv?

– Jo, givetvis, och vid något tillfälle kände vi att ”nu händer det ”. Men till sist kom ett artigt ”nej, tack”. Det finns de som menar att det kanske var lika bra, om Bruce hade medverkat hade det riskerat att skymma det övriga innehållet. Men jag vet inte. Har alltid velat sitta ner och prata med honom, i lugn och ro.

Hur många Springsteen-konserter har du sett i ditt liv?

– Jag gillar inte den frågan – det här är ingen tävling – men mitt svar är ”många”.

Åker du till Göteborg och Ullevi i sommar?

– Ja, jag ska se alla tre showerna.