Vårdpersonalens annus horribilis
Deras jul var både vit och grön. Men röda dagar blev det inte så många. Landets vårdpersonal går på knäna och behandlas ofta snålt, samtidigt som regionerna går plus.
Lyssna på artikeln
Deras jul var både vit och grön. Men röda dagar blev det inte så många. Landets vårdpersonal går på knäna och behandlas ofta snålt, samtidigt som regionerna går plus.
Det var illa redan innan coronapandemin bröt ut. Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro tar ett djupt andetag när hon börjar berätta.
Att föra medlemmarnas talan är hennes jobb, ändå hörs det på hennes röst att det är annorlunda nu. Så här illa har de aldrig haft det förut. Vita rockar och gröna bussaronger är ungefär allt de har sett under tio månader. Grå golv förstås, för den som har hunnit sänka blicken. Och färgerna på sega råttor, eftersom allmänheten lämnade in godis till sjukhuspersonalen som uppmuntran under året.
Men blå himmel?
Många sjuksköterskor var så slitna efter det första halvåret med corona att de sa upp sig. För hur länge orkar man jobba långa arbetsdagar i munskydd, visir och skyddsförkläden av plast med svetten rinnande innanför kläderna? Bland Vårdförbundets medlemmar har 1 800 personer smittats av covid-19 i jobbet och anmält arbetsskada. Även dödsfall har noterats, men Sverige är inte ensamt om sjukvårdspersonal som dör i covid-19. Sammanlagt 1 500 sjuksköterskor i 44 länder har dött efter att ha smittats på jobbet, vilket är mer än under första världskriget.
Tyngst har bristen på ledighet varit. Enligt semesterlagen har alla rätt till fyra veckors sammanhängande ledighet mellan juni och augusti, något som blev omöjligt under pandemisommaren. Hade lagen följts skulle sjukvården knappast ha klarat Tegnells tillplattade kurva. De sjuka var för många och sjuksköterskorna för få.
I vissa av landets 21 regioner blev ledighetsinskränkningarna extra tuffa. Som i Jönköping, där över 100 sjuksköterskor revolterade mot sommarens nedkortade semestrar och sena ledighetsscheman. Tvisten löstes i november med 15 000 kronor i personligt skadestånd och i vissa fall tio extra semesterdagar för den som berörts av sommarens schemakaos, en uppgörelse som både facket och regionen var nöjda med.
– Sommarledigheten är ändå lagstadgad, säger Sineva Ribeiro.
Antalet inställda operationer: 185 000 stycken.
Det är däremot inte ledighet över jul och nyår. En del som hade accepterat tre veckors sommarledighet mot löfte om en ledig jul kunde i slutänden inte få det.
– Störst har trycket varit på IVA-sköterskor, operationssjuksköterskor och anestesisjuksköterskor. Därför att när den första coronavågen klingade av så var det dags att börja beta av alla de ordinarie operationer som ställts in. Så vi pratar om samma individer, säger Sineva Ribeiro.
Antalet inställda operationer: 185 000 stycken, enbart fram till augusti.
– Det vi har hört är att ingen fick ledigt under hösten.
Särskilt under augusti var det många som sa upp sig. Deras uppsägningstid tog slut när våg två rullade igång och på deras plats stod … ja, vem?
Variationen mellan hur regionerna belönade sin sjukvårdspersonal under pandemin var så stor att man undrar om Sverige är ett land eller 21. En enkät gjord av tidningen Sjukhusläkaren visar att drygt hälften av regionerna har gett särskild ersättning till personalen för insatserna under pandemin. Medan fem regioner – Blekinge, Gotland, Kronoberg, Västerbotten och Skåne – åtminstone fram till oktober inte gav något extra covid-19-påslag över huvud taget. Andra gav presenter som kanske inte var vad de anställda hade hoppats på. Ett presentkort på 500 kronor till exempel. Eller 300 kronor per anställd för varje sjukhusavdelning, att använda till ”trivselaktiviteter”.
Det är varken den första eller sista gången som regionsskillnaderna uppmärksammas. I januari, en månad innan pandemin bröt ut, påpekade EU ännu en gång att det svenska regionupplägget bidrar till skillnader över landet i både tillgång till vård och vårdresultat.
Under pandemin fick regionuppdelningen nya komplicerade följder. De sjuksköterskor som strax före pandemin hade börjat jobba på bemanningsföretag kunde inte hyras ut till sin gamla arbetsgivare på grund av en karensklausul som i vissa fall löpte i ett helt år.
– Folk satt hemma. De kunde inte hoppa in. Och för många var det för långt att pendla till en annan region, säger Sineva Ribeiro.
På fackförbundet Kommunal är ordföranden Tobias Baudin mer positiv när 2020 lider mot sitt slut. Det har varit svårt för de anställda i omsorg och hemtjänst. Stödet från allmänheten har varit stort, men går knappast att betala räkningarna med. Så avtalet med Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, som blev klart i början av november beskriver han som en seger. Även den del som handlar om ledighet.
– De som måste flytta sin semester får i fortsättningen 5 000 kronor plus två dagars extra semester, säger han.
Dessutom fick alla medlemmar ett engångsbelopp på 5 500 kronor. Och semesterbemanningen i somras blev faktiskt inte svårare än vanligt. Eftersom arbetslösheten hade stigit jämfört med i fjol var det fler som sökte jobben.
Läkarna fick för sin del retroaktiv löneförhöjning. Enligt deras fackförbund uppgår värdet av deras oregistrerade övertid till 2,2 miljarder kronor.
Det här är siffror som kan göra vem som helst matt. Och att det till slut blev kompensation för vård- och omsorgspersonalens blod, svett och tårar måste till sist sättas på statens konto: tack vare de enorma statliga stödpaketen går regionerna år 2020 med överskott, för första gången på tio år.
– Ja … Det är klart, det här är satsningar som skulle behöva göras varje år i 15 år, säger Tobias Baudin dröjande.
Under den första coronavågen blev sjukvårdspersonalen så mycket hjältar att statusen i jobbet steg. Det gick ett ”Wow!” genom befolkningen som skulle omsättas i massor av nya sjuksköterskor, undersköterskor och läkare inom några år, hoppades alla. Inför höstterminen ökade antalet sökande till sjuksköterskeutbildningen med hela 34 procent. Men när nybörjarna räknades efter terminsstarten var ökningen bara en tiondel, tre procent.
Det största ansvaret för kompetensförsörjningen ligger ändå på regionerna, menar Sineva Ribeiro.
– Att regionerna inte har kunnat göra mer ens ett år när de visste att finansministern så att säga hade lämnat in ett kreditkort i baren … Det är klart att det är mycket mer som måste göras för att klara personalförsörjningen långsiktigt.