Blommor är ett av de vanligaste motiven genom konstens långa historia. Men de har betytt olika saker under olika epoker. Och för Claude Monet betydde de nästan inget alls.

De går inte att undgå. Blommorna. Som strålar nu, därute i städernas parker och villa­kvarterens prunkande trädgårdar. Men också och minst lika starkt: de som lyser i alla målningarna. Skimrar med sina kronblad och ståtar med sina stänglar genom konsthistorien. Alla dessa bågnande buketter och flockar av färg på solfrätta fält i verk efter verk … Varför är den blygsamma blomman ett så oavbrutet tacksamt måleriskt motiv, genom snart sagt samtliga ismer och strömningar?