Vad är Millenniumseriens själ?

Där en hyllad författare trampar snett i försöket att skriva en fortsättning på Millenniumserien, lyckas en annan hitta rätt. Så frågan är: Vad får man egentligen skriva om Lisbeth Salander?

För ett halvår sedan – den 5 september 2022 – skickade Pelle Andersson, förläggare på Ordfront, ut ett pressmeddelande inför lanseringen av John Ajvide Lindqvists Skriften i vattnet. ”Boken som inte blev Millennium”, löd rubriken och i utskicket förklarade författaren själv att historien först var tänkt som ”bok sju i Millenniumserien” men att den fått nej efter att ha bollats ”mellan svenska och utländska förlag i 18 månader”.

– Vi försökte göra ett lite roligare pressmeddelande men man kan väl säga att det fanns människor som inte tyckte att det var så kul, säger Pelle Andersson.

Rättighetsinnehavarna till varumärket Millennium – bolaget Moggliden som drivs av Stieg Larssons släktingar – ansåg att Ordfront försökte åka snålskjuts på boksuccén, och efter viss diskussion (och rykten om rättsligt efterspel) drogs pressmeddelandet tillbaka.

Att John Ajvide Lindqvist inte hade belagts med avtalsenlig munkavel när han tillfrågades om att skriva ett utkast var en lärdom för bolaget Moggliden att dra.

Att vara mer försiktig när stora pengar rullar blev en läxa för Pelle Andersson. Men kärnan i hela rabaldret – varför Ajvide Lindqvists version inte höll måttet som en del sju om Lisbeth Salander – är ett fortsatt mysterium.

Pelle Andersson menar att det i varje fall inte handlade om kvalitet:

– Även om jag bara har läst omarbetade versioner av Johns bok tror jag inte att det någonsin har varit en svag bok. Det var aldrig det som var problemet.

Så vad var det då?

I samband med lanseringen av det som blev den sjunde Millenniumboken – Karin Smirnoffs Havsörnens skrik – bestämde sig Dagens Nyheter i höstas för att gå till botten med spelet bakom kulisserna. John Ajvide Lindqvist berättade i artikeln att ett första utkast mötts med reaktionen: ”Kan den ha en annan handling?” Författaren berättade vidare att redaktören på förlaget Strawberry (som då satt på rättigheter de senare blev av med efter att Polaris blandat sig i leken) ansåg att berättelsen ”hade för mycket humor, att intrigen inte var tillräckligt komplex och att sexskildringarna var för detaljerade”.

Huruvida detta var åsikter vädrade av Stieg Larssons släktingar på bolaget Moggliden eller om de var redaktörens egna är höljt i dunkel. Karin Linge Nordh, publicistisk chef för skönlitteratur för det som då var Strawberry och som numera heter Bazar, vill inte uttala sig. Per mejl förklaras att hon inte kommenterar böcker som förlaget inte har avtal på.

Så, för att få svar på frågan är det rimligt att vända sig till den som har ett avtal. Och Polaris förlagschef Jonas Axelsson, som var den som till slut gav ut Havsörnens skrik, menar att det inte är helt lätt att utreda vad som funkar som Millennium-berättelse.

– I allt berättande bör man medvetet försöka undvika att vara för specifik, det måste finnas fritt spelrum för att inte hindra de kreativa processer som allt står och faller med, säger han.

Uppdraget från rättighetsinnehavarna gick också på den linjen, upplyser han om. Moggliden ville att Karin Smirnoff skulle få jobba ”på ett lustfyllt sätt, efter eget huvud”. Därmed inte sagt att det inte dök upp farhågor för att bryta mot bokseriens anda längs vägen.

– Frågan vad som är för mycket out of character fanns förstås närvarande men aldrig på annat sätt än att vi diskuterade och stämde av längs vägen. Familjen Larsson, Karin Smirnoff och jag själv som förläggare behövde hitta beröringspunkter. Det handlar inte bara om att vara överens om siffror och avtal, utan också om att dela en vision, säger Jonas Axelsson.

Kan du konkretisera vad som skulle varaout of character för Lisbeth Salander?

– Ja, men då skulle jag framstå som en clown, så det tänker jag inte göra. Man får börja i andra änden: Vad gör henne unik? Och utifrån det definiera vad hon inte är.

Vad är hon inte?

– Det handlar inte om huruvida hon kan välja en viss glasstrut eller inte, på det sättet är fiktionen tillåtande, men de som har läst Smirnoffs bok kan ju fundera över om det är out of character att Lisbeth Salander eventuellt har gått till psykolog? En högst relevant fråga. Fast nu har Karin skrivit det så att läsaren själv får välja om det ligger till på det sättet eller inte.

Vad som utgör själen i Millennium.

Magdalena Hedlund, agent som företräder rättigheterna å Mogglidens vägnar, tror att det handlar om en balansgång mellan att ta sig egna friheter och vara trogen en grundton. Självklara ingredienser för en Millennium-berättelse är ”hög spänningshalt, starka personskildringar och ett underliggande samhällsengagemang”, menar hon.

– Man kan likna det med att göra en cover på en låt – du behöver kunna grunden men också tillföra något nytt, ett eget sound.

Och det trodde hon att Karin Smirnoff skulle lyckas med.

– Känslan var att hon skulle kunna tillföra något spännande, extra, med sin säregna röst.

Jonas Axelsson säger att det främsta skälet till att han anade att Karin Smirnoff skulle lyckas med att skriva del sju var hennes glöd i skrivandet:

– Stieg Larsson brann för det han skrev om, han ägnade sig åt en slags passionsberättelse. Karin har på sitt sätt sysslat med samma sak. Märkligt nog härstammar de geografiskt från samma område i Sverige, och det finns till och med släktforskningsrykten om att båda kommer från den stora Buresläkten … Vill du veta vad som är kul fakta i sammanhanget? Att Karins flicknamn var Larsson.

Huruvida det underlättar att eventuellt vara släkt med Stieg Larsson låter vi vara osagt. Men Karin Smirnoff lyckades passera nålsögat, John Ajvide Lindqvist gjorde det inte. Ordfronts förläggare Pelle Andersson summerar det hela med att det antagligen beror på att den förstnämnda hittade bokseriens själ, medan den sistnämnda inte gjorde det.

– Varje författare som startar en serie binder egentligen ris åt egen rygg. Vad passar in? Kan detta skrivas? Vad som utgör själen i Millennium är ju upp till arvtagarna att bestämma. Men även om du inte hittar själen kan du ändå ha skrivit en utmärkt bok.

Och Pelle Andersson är bara glad över att han fick chansen att ge ut en sådan. Han säger också att han tänker fortsätta skämta i pressmeddelanden när han får chansen.

– Saker kan bli väl allvarliga i branschen ibland. Jag är inte alls avskräckt. Det är roligt att vara rolig, som jag brukar säga.