Utdrag ur boken ”Familjen”, en sann berättelse om maffiametoder i Angered

En familj sätter skräck i ett helt samhälle, polisen och rättsväsendet arbetar för högtryck. Men ibland passerar någon oskyldig som hamnar mitt i våldets centrum. Läs ett kapitel ur reportageboken ”Familjen”, innan den ens kommit från tryck.

I boken ”Familjen” skriver Johanna Bäckström Lerneby om en familj i Angered som lyckats kontrollera ett helt samhälle. Det har skett bland annat utifrån ett klantänkande som följt med från provinsen Mardin i södra Turkiet. Deras regler har påverkat vardagslivet i såväl Angered som i liknande orter runt om i Europa dit släkter från samma område flydde under inbördeskriget i Libanon. Men boken ger också en bild av sammanhanget de verkar i, och den myndighetssamverkan som pågår för att få ett stopp på kriminaliteten.

Här följer ett utdrag ur boken som illustrerar hur parallellsamhällets regler kan påverka vardagen för helt utomstående personer som bara råkar komma i familjens väg.

Familjen Al Asim har avböjt att medverka och därför är deras namn fingerade. Även namn på brottsoffer är fingerade.

MÅNDAGEN DEN 19 MARS 2018 skulle bli en dag som Adan aldrig skulle glömma. Den började som vanligt: han vaknade och gick till sin praktikplats på ett företag som reparerade cyklar i Hjällbo. På lunchen hade han bestämt träff på biblioteket i Kortedala med sin kompis Osman som pluggade på folkhögskolan i Hammarkullen och hade lite bättre koll på datorer och teknik än Adan. Adan skulle få hjälp att skriva ut och fylla i några blanketter för att bland annat söka jobb.

När han promenerade mot Kortedala hörde han någon tuta på honom. Det var Osman som kom med bilen. Han stannade och de åkte gemensamt till Kortedala torg. Väl där fanns det ingen parkering. Adan sa då att han kunde stå och vänta med bilen tills en parkeringsplats blev ledig, så kunde Osman gå till biblioteket och starta upp en dator och förbereda. På det sättet skulle de spara tid.

En stund senare backade en bil ut och det blev en plats ledig.
Precis när Adan körde fram för att parkera kom en silverfärgad Mercedes framkörande mot samma plats och ställde sig bredvid honom. Föraren i Mercedesen gjorde tecken till Adan att han skulle veva ner rutan. Vilket han gjorde. Föraren visade med fingrarna som en pistol mot huvudet och sa att han skulle skjuta Adan i huvudet om de inte fick platsen. Adan trodde att de skämtade, han skrattade och sa att han hade väntat länge på platsen och hissade upp rutan igen.

Då kom båda personerna från den andra bilen fram till honom: den äldre i 40-årsåldern öppnade dörren och sa att de skulle ha parkeringsplatsen, annars skulle han slå Adan sönder och samman. Adan skrattade åt honom igen, då tog mannen strypgrepp på Adan och tryckte ner honom i sätet. Adan tog tag i handen som försökte strypa honom och fick till slut bort den. Han sträckte sig efter mobilen för att försöka ringa polisen. De båda männen började prata med varandra.

Den ene av männen uppmanade den andre att åka iväg. Föraren gick tillbaka in i bilen och körde en bit bort. Passageraren, som var i 20-årsåldern, stod kvar. Långsamt sa han till Adan:
– Försök inte ringa polisen, lägg telefonen i fickan. Samtidigt lyfte han upp tröjan och visade en pistol.

Adan körde in på parkeringsrutan och stannade bilen. När Adan gick ur bilen såg han hur männen kom emot honom. Den äldre hade ett järnrör i handen och Adan började springa allt vad han kunde mot Kortedala torg och biblioteket.

När han kom fram till torget hann den yngre mannen ifatt honom och Adan fick en spark i ryggen och ramlade omkull.
I efterhand skulle Adan säga att han mindes hur hans huvud slogs mot en brevlåda och sedan hur han fick fler och fler sparkar.

När han hade räknat till 20 sparkar och slag mot huvudet, ansiktet och ryggen tappade han räkningen.
Ett vittne som jobbade på stadsdelsförvaltningen hade lunchmöte på restaurangen precis bredvid där allt hände. Han och en representant från ett fastighetsbolag satt och planerade vilka aktiviteter de skulle anordna för barn och ungdomar kommande
sommar.

Vittnet och hans lunchsällskap avbröt misshandeln. Då hade en stor folkmassa samlats och det var upprört på platsen. Folk skrek på somaliska, svenska, engelska och arabiska. Adan var skärrad och sprang blödande in på biblioteket och berättade vad som hänt för Osman.

De gick tillbaka ut båda två och möttes då av några kvinnor som sa åt dem att gå därifrån, att akta sig. De hade bråkat med en känd kriminell släkt, sa de. Men Osman gick i alla fall fram och frågade männen varför de hade slagit Adan.
Männen svarade att det var sådant de gjorde, misshandlade somalier. Den äldre av dem gick sedan in på restaurangen och hämtade några knivar ur en besticklåda.

Den yngre hade då tagit fram sin telefon och tagit en bild på Adan.
– Vi ska skicka en person som ska avrätta er. Ni kommer inte överleva detta, sa han och svepte kameran mot Osman.
– Vi kommer att hitta dig i Hammarkullen och vi ska slå och skjuta ihjäl dig.
Sedan sa de namnet på en känd somalisk man som var kriminell och de sa att de skulle gå via honom för att ta reda på vem Osman var.
– Ni somalier är fittor och apor! Vi ska visa vilka vi är, sa den yngre killen.

Mannen var tydlig med att han tillhörde familjen Al Asim och att Osman kunde förvänta sig att dö. Osman blev livrädd. Flera somalier samlades på platsen och ett vittne hörde hur folk skrek åt Al Asim att åka tillbaka till Hammarkullen. Sedan hördes sirener och de två männen lämnade snabbt platsen.

När Adan och Osman senare skulle komma tillbaka till bilen skulle de upptäcka att samtliga rutor var krossade. I en papperskorg bredvid hade någon stuckit ner ett järnrör, samma järnrör som den äldre mannen kommit springande med mot Adan.

Medan de var kvar på torget och väntade på polisen kom en tjej som Osman pluggade med fram och sa att han inte skulle anmäla männen som misshandlat honom. De var farliga och han kunde råka illa ut. Hon berättade vad de hette, att de var far och son, och att om han jävlades med dem så skulle de döda honom.

Polisen på plats började förhöra potentiella vittnen till händelsen. Det fanns flera, bland annat alla som suttit inne på restaurangen och ätit lunch. Poliserna började prata med Adan och Osman. Adan blödde och berättade chockat om vad som hänt. Att det hade börjat med ett bråk om en parkeringsplats.

De gick undan och pratade bakom Kortedala torg och hela tiden kom somalier fram och pratade med Adan och Osman på somaliska. De såg allvarliga och oroliga ut. Osman översatte för poliserna och berättade att de blev tillsagda att vara försiktiga.

Han sa att hans landsmän bara ville hjälpa honom och hade sagt att de precis hade hamnat i bråk med en stor kriminell famil och att det bästa för dem nu var att ta med sig barnen och lämna Göteborg.

– En äldre kvinna stannade mig, hon sa stopp, de kommer göra dig illa. Jag svarade, jag tackar för det, men jag har redan flytt från kulregn i Mogadishu. De får inte göra som de gör, sa Osman.