Ulf Kristofferson: ”Ebba Busch är oppositionens torped”

Deras analyser och avslöjanden kan avgöra valet i höst. I vår serie Vågmästarna berättar Sveriges mest inflytelserika politiska journalister om maktspelet bakom kulisserna. Ulf Kristofferson, politisk reporter och kommentator på TV4, är kanske den ende som har fått Carl Bildt att göra en pudel.

”Jag började jobba som tv-reporter i början av 80-talet och den största förändringen under de här åren är tveklöst tekniken. Förr krävdes fyra personer för att göra ett nyhetsinslag – en reporter, en ljudtekniker, en fotograf och en elektriker. När vi kom tillbaka till tv-huset skulle filmen framkallas och remsorna med ljud och bild synkroniseras, innan en redigerare började klippa och klistra. Det var en lång resa från idé till färdigt inslag.

I dag är det en annan värld – med max en reporter och en fotograf ute på fältet. Själv har jag numera inrett ett gästrum i min villa till en studio som jag kan använda för att vara med i TV4:s livesändningar. Det enda som krävs är några appar, en webbkamera och ett fett bredband.

Men självklart har också politiken förändrats under åren. Tempot är högre och politikerna mer slipade, med större staber runt sig som ser till att riskminimera så att det som kommuniceras ut inte blir fel. Men det blir det förstås ibland ändå.

Mitt mest omtalade bråk som journalist hade jag i direktsändning med Carl Bildt 2007. Han hade nyss blivit utrikesminister och var i blåsväder för att han hade tjänat miljoner på optioner i Vostok Nafta, ett bolag med kopplingar till den ryska energijätten Gazprom. Det var känsligt eftersom ansökan om att få bygga gasledningen Nord Stream skulle hamna på regeringens bord. Det ledde till anklagelser om jäv och intressekonflikt. När Bildt efter lång tystnad ställde upp för att uttala sig om detta i TV4 trodde han nog att intervjun skulle göras av programledaren i studion, men istället blev jag inkallad för att ställa Bildt mot väggen. Det blev konfrontation direkt. Bildt gillade inte mina frågor men jag fortsatte att kräva svar. Intervjun skulle ha varit 2,5 minut lång men medan vi grälade hörde jag i min öronsnäcka hur redaktör Annika Marcus sa ’fortsätt, fortsätt’. Vi höll på i mer än 6 minuter. Dagen efter rapporterade Expressen på löpsedeln om vår drabbning.

En tid därefter drabbade vi samman igen, sedan jag och en researcher hade granskat andra värdepapper som Bildt ägde. Via amerikanska finansinspektionen fick vi fram att Bildt hade fler optioner i investmentbolaget Legg Mason än han redovisat offentligt. Så vi väntade på honom utanför plenisalen i riksdagen och där tog det fart igen. Bildt blånekade, men vi visste att uppgifterna stämde. Och faktum är att han några dagar senare skrev på sin blogg att ’TV4 hade rätt’.

Jag är stolt över att vara den som fick Bildt att göra en pudel, det har mig veterligen ingen annan lyckats med. Jag brukar säga att Carl Bildt och Göran Persson är de politiker som stuckit ut mest under mina år i yrket. Skulle det göras en tv-show med titeln Så här är det, där man samlar Sveriges största besserwissrar, skulle de två vara givna deltagare. Och Göran Persson har jag förstås också haft mina duster med. Han hade ju en förmåga att vilja retas och skaffa sig övertag inför intervju. Han var expert på att utnyttja den lilla tid som alltid uppstår när en fotograf ska ställa in kameran och man står där och väntar. ’Den där kavajen har du haft länge, Kristofferson’, kunde han säga. Eller: ’Du ser trött ut Kristofferson, sovit dåligt i natt?’ Och så hann man inte svara innan kameran var igång.

Jag minns också en gång när han hade slutat som statsminister och jag åkte till ett litet ställe i Sörmland där han skulle tala på Folkets hus. När han såg mig löd hälsningsrepliken: ’Oj då, du blir mer och mer lik K-G Bergström för varje år som går!’

För egen del tar jag inte illa upp av sådant, jag blir taggad av motstånd – och det är väl också därför jag har hållit på med det här i så många år. Dagens politik har kanske inte riktigt lika tydliga profiler, men det är å andra sidan ett mycket spännande parlamentariskt läge. Det är mindre ideologi, mer toppstyrt och ständiga kovändningar. Försvarsminister Peter Hultqvist kan ena hösten garantera att han aldrig kommer medverka till att Sverige går med i Nato, bara för att våren därefter tala sig varm för ett medlemskap. Och Ulf Kristersson kan lova att Moderaterna aldrig kommer att samarbeta med SD, och sedan göra en handbromsvändning på motorvägen och göra just det. Och så har vi Annie Lööf som vill forma en bred mitten men inte får med sig någon, eller Ebba Busch som har antagit rollen som oppositionens torped som ständigt uttrycker sig mest drastiskt och sätter fart på debatter.

Ja, det blir en spännande valrörelse. Tuff, hård och intressant.”