Ulf byggde gym för kvinnor i Saudiarabien: ”Allt börjar med respekt”
Ulf Bengtsson. // Foto: Mikael Sjöberg/TT
Lyssna på artikeln
Ulf Bengtsson var en av världens främsta bodybuilders i konkurrens med bland andra Arnold Schwarzenegger. Efter karriären lät han bygga ett gym för kvinnor i Saudiarabien.
”Som tolvåring bestämde jag mig för att bli bäst i världen. Problemet var att jag inte visste i vad. Under tonåren, när jag upptäckte bodybuilding, föll allt på plats och genom att träna hårdare än alla andra lyckades jag rätt väl. Jag blev svensk och nordisk mästare och tog mig till Los Angeles där killar som Arnold Schwarzenegger och Frank Zane blev mina träningskompisar. Men det var en speciell värld där du var tvungen att brinna för kroppsbyggandet dygnet runt. Efter fem VM-finaler slocknade lågan, vid en tävling i Filippinerna i början av 1980-talet. Vad jag skulle göra därnäst visste jag inte.
En dag strax därefter satt jag på Venice Beach hemma i Los Angeles och mediterade, och då började jag plötsligt ana konturerna av en vision. Jag tog fram ett vitt papper och skrev ’World Class’ och sedan en slogan – ’A Great Way to Fitness’. Framför mig såg jag att texten skulle stå i rött och att det gym jag ville skapa inkluderade alla.
Så var det inte på den tiden. 1983 fanns max tre gym i Stockholm, och bara för män. Vilket var helt knasigt eftersom jag var övertygad om att hela den här hälsoidén i framtiden skulle bäras av kvinnor och deras lust att träna och må bra.
I min första stora anläggning, på Luntmakargatan i Stockholm, lade jag därför ner mycket energi på separata omklädningsrum för kvinnor. Det var inte så vanligt att det ens fanns sådana på gymmen då. Och så drog jag igång yogaklasser, Jane Fonda-aerobic och ett floating-center där jag anställde en präst som ansvarig eftersom jag tyckte det behövdes en spirituell ledare.
Det där gymmet blev snart legendariskt. Det var dit Sighsten Herrgård gick för att träna, dit som Dolph Lundgren kom med Grace Jones efter att hon hade raggat upp honom på Café Opera, och det var dit ZZ Top kom när de var på Sverigebesök, och en av killarna fastnade med skägget i skivstången … Och ja, Bruce Springsteen var också där förresten, med hela E Street Band, vilket fick amerikanerna som tränade i lokalen att häpna över att ha ’The Boss’ på plats.
Att inkludera hela befolkningen har varit en ledstjärna för mig hela vägen.
Så var det när jag 1987 i kölvattnet av Gorbatjovs glasnost och perestrojka bestämde mig för att dra igång World Class i Sovjetunionen. Gymmet i Moskva blev en fredad zon för familjer, i ett samhälle som då var starkt präglat av våld och kidnappningar.
Och så var det också när jag i början av 1990-talet kom i kontakt med den yngsta av 17 söner till dåvarande chefen för ministerrådet i Saudiarabien. Tillsammans började vi spåna på en idé om ett kvinnocenter för friskvård och träning i Jeddah. Familjen ägde Sheraton där, och mitt företag hade redan då gym i flera stora hotellkedjor lite varstans i världen. Att slå upp ännu ett, enbart för kvinnor, i ett så pass patriarkalt samhälle var en utmaning som jag inte kunde säga nej till. I Jeddah byggde vi en anläggning som såg ut som ett ufo, insynsskyddad så att saudiska kvinnor skulle kunna träna ostört.
I Saudiarabien svepte amerikanska soldater in
Tanken var god, detta var en tid när många unga kvinnor i Saudiarabien led av diabetes och övervikt eftersom de inte fick träna. Och World Class Ladies Gym togs emot bra. Att saudisk press skrev mycket inför öppnandet var ett tecken på att landet var inne i en period med avtagande fundamentalism, och jag fick också klartecken att rekrytera ett helsvenskt team med kvinnor som skulle jobba där. De var de första svenska kvinnorna som fick arbetstillstånd i Saudi utan att jobba med sjukvård.
Men någon premiär för gymmet blev det aldrig. Parallellt med de tre åren av förhandlingar och arbete för att få allt på plats, pågick Kuwaitkriget. I Saudiarabien svepte amerikanska soldater in och … ja, de betedde sig inte alltid så väl. Ofta var de respektlösa mot befolkning och ordningsmakt, och sakta men säkert förändrades atmosfären så att de konservativa krafterna åter fick makten. En vecka innan öppning sattes sigill på vår dörr. Det utlystes förbud mot att någonsin öppna gymmet.
Det var synd, för det hade kunnat bli bra. Och det blev det också flera år senare i Amman, Jordanien. När jag lanserade idén att bygga en anläggning där både män och kvinnor kunde träna samtidigt var protesterna högljudda. ’Så kan man inte göra’, sa de. Jag svarade: ’Det står ingenstans i Koranen, vi kör och ser vad som händer.’
Och det enda som hände var att det blev en succé. Så till den grad att den jordanska drottningens bror med min hjälp öppnade ett likadant gym i stadsdelen Abdun.
För mig är det ett bevis på att det mesta går att genomföra, bara du vill det tillräckligt mycket. Det är också ett bevis på att alla de olikheter som vi människor har en tendens att se, och ogilla, hos varandra bara är yta. För det spelar ingen roll om du är jordansk eller amerikansk kvinna, behovet av att röra på dig och må bra är detsamma.
För egen del har hela den här resan – från bodybuilding till entreprenörskap – blivit ett sätt att leva. Det har handlat om att utmana mig själv för att se om det går.
I dag, som 69-åring, har jag inte riktigt kunnat slå mig till ro och åker runt och berättar om det jag har upplevt. Jag hoppas kunna inspirera unga entreprenörer men också möta människor i min egen ålder och få samtala om den tid vi lever. Jag vill verkligen prata på till exempel PRO om att åldras med värdighet och stolthet, och om ett samhälle som måste se sina seniorer på ett nytt och bättre sätt, för att få med dem i den här nya digitala tiden.
För en sak vet jag. Vi lever i en tuff värld med högt tonläge. Här behöver vi människor kämpa för att inte misslyckas som art. Det handlar om att tona ner vår hybris, att sluta upp med vår arrogans mot natur, djur och varandra. Allt börjar med respekt och kärlek.”
Berättat för Henrik Ekblom Ystén
Läs mer: