Turbulent och traumatisk tid – om Gunnar Ekelöfs debut i Vi

Sommaren 1934 fick Gunnar Ekelöf sin första dikt publicerad i Tidningen Vi. Det skulle bli många fler. ”Det var en turbulent tid i Ekelöfs liv”, säger Jesper Högström, som skrivit en nyutkommen biografi över den store diktaren.

På 1930- och 40-talet var Tidningen Vi en veritabel plantskola för den unga författargenerationen. Karin Boye, Ivar Lo-Johansson, Harry Martinson, Astrid Lindgren och Eyvind Johnson är bara några av de blivande giganter som var flitiga medarbetare i Vi. Och en av tidningens mest omhuldade historier är den som berättar om hur litteraturredaktörens väntrum på fredagseftermiddagarna var fullt av författare som hoppades få sälja en dikt eller en novell och på så sätt hålla sig flytande över helgen. Det var omedelbar och kontant betalning som hämtades hos Anna-Lisa i kassan.

En av dem som oftast stod och väntade med en nyskriven text i handen var Gunnar Ekelöf. Han publicerade inte mindre än 89 dikter och noveller i Vi under åren 1934–1967, om vi har räknat rätt.

Nedan kan du läsa hans debutalster i Vi, dikten Fågeljakt, som publicerades i augusti 1934 då poeten var 26 år. Ekelöf – i dag räknad som en svensk litteraturs giganter – liksom smygs in i Vi-spalterna. Han föräras ingen introduktion och namnet är till och med felstavat – Ekelöv.

Men vem var Gunnar Ekelöf vid den här tiden? Hur såg hans liv ut? Vi frågade Jesper Högström, författare till Minnet och rädslan, den nyutkomna biografin över Gunnar Ekelöf.

– Åren 1933–1934 var en av de mest dramatiska perioderna i Ekelöfs liv, säger Jesper Högström. Han upplevde flera personliga tragedier, både när det gäller ekonomi och kärlek, och nästan samtidigt kom hans stora genombrott med diktsamlingen Dedikation.

Om vi börjar med pengarna.

– Ekelöf kom från en välbärgad familj. Hans far var en av den tidens stora börshajar, och efter faderns död ärvde Gunnar en förmögenhet som så småningom investerades i Kreugeraktier, bara någon månad före Kreugers död 1932. I den finansiella krasch som följde förlorade Ekelöf allt och fick börja försörja sig genom att sälja dikter till olika tidskrifter. Han levde ur hand i mun.

Och kärleken?

– Våren 1933 träffade Ekelöf en kvinna vid namn Irma Ahlström. Innan dess hade han inte varit så framgångsrik med kvinnor; han var försagd, sexuellt tafatt och såg sig själv som oattraktiv. Han hade i och för sig redan varit gift en gång, med Gunnel Bergström, men efter en kort tid lämnade hon honom för att inleda ett förhållande med Karin Boye. Det bättrade inte på Gunnars självförtroende, direkt. Men Irma Ahlström förlöste honom erotiskt och emotionellt och paret förlovade sig. Vad Ekelöf inte visste var att Irma parallellt hade ett förhållande med Gunnars stora idol Eyvind Johnson, och hon hade aldrig tänkt sig ett liv tillsammans med Gunnar. När detta uppdagades, under mycket förnedrande former, blev det ett hårt slag för Ekelöf. I efterhand beskrev han det som ”det värsta traumat i mitt liv”.

Var fanns poesin i allt detta?

– Ekelöf skrev på – trots, eller tack vare, det privata kaoset – och diktsamlingen Dedikation som kom ut i den här vevan blev hans stora genombrott. Han utnämndes närapå unisont till den unga poesins portalfigur, men själv förmådde han inte uppskatta upphöjelsen på grund av de privata bekymren.

Gunnar Ekelöf hade debuterat 1932 med diktsamlingen sent på jorden (enligt tidstypiskt modernistiskt manér saknas versaler), som sågades och hånades av oförstående kritiker.

Han skulle själv senare ta avstånd från sin 30-talspoesi, som han tyckte var banal, och ansåg att han blivit den poet han ville vara först i och med samlingen Färjesång som kom 1941.

Historierna om Ekelöfs superi är legio. Påverkade alkoholismen hans diktning?

– Givetvis, även om han inte bokstavligen skrev om sitt missbruk. Han har sagt att han skrev som bäst under bakruset, och kanske ligger förklaringen till hans drömlika, flytande stil där. Även om han använde sitt liv som stoff i dikterna insåg han att han inte kunde vara hur öppen som helst. En av hans mest lästa och älskade dikter, Eufori, inleds med raderna: Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en smörgås, pluntan och pipan. I en tidig version stod det brännvinslitern, men han ändrade pluntan. Diktens eufori får förstås en annan klang om man vet att poeten hade en liter sprit till hands.

– Man kan också tänka sig att hans envisa kritik av folkhemmet vände sig mot tidens präktighetsideal när det gällde alkohol: man måste ha motbok, man hamnade i fyllecell om man visade sig berusad offentligt och så vidare. Ekelöf älskade att se sig som outsider, och han tyckte nog att supandet ingick i den positionen, även om han också skämdes förfärligt när han gjort bort sig på fyllan.

Vad kan man säga om en dikt som Vi-debutens Fågeljakt?

– Ekelöf har själv berättat att inspirationen kom från reseboken Atlant av Sven Barthel, där det berättas om jakten på lunnefåglar på Färöarna. Fåglarna har för vana att kasta sig ut från klippor, och jägarna står vid stranden med håvar och fångar dem. För Ekelöf passade denna bild hans undergångsromantiska fantasi – strävan mot solen som slutar i störtandet mot klippan ”som slungade hjärtan”.