Carl XVI Gustaf har förlorat sig i skogen. Den är hans yrkesmässiga intresse och hans tillflyktsort. Där engagerar han sig för en hållbar framtid och där pratar han för sig själv. Vi slog följe, på en av kungens favoritstigar.

Denna text publicerades ursprungligen i Vi:s decembernummer 2017.

Lönnarna har röda hättor och kungen bär sin skogshatt, på en höjd ligger ett lagomt stort slott. Ett tåg kommer rusande över ägorna.

– Man blir ju orolig att djuren ska gå upp på spåret, det har hänt att kor hamnat mitt i vägen, säger kungen.

Vi står nedanför Stenhammars slott, strax utanför Flen. Den vita huvudbyggnaden vilar på en kulle omgiven av åkrar, betesängar och ett par synnerligen vackra ladugårdar. Här balanserar människan och naturen sin tillvaro som överallt annars. Tamdjuren hamnar ibland på järnvägen, spårhunden Brandie skrämmer vilt som tassar i lövsalarna. Vildsvinen bökar upp den anlagda gräsmattan och vid sjön fäller bävrarna fler träd än de orkar ta hand om.

En jeep kör förbi.

– Kommer det en bil här som jag inte känner igen!?

Här är Carl XVI Gustaf hemma.