Till försvar för: Lord Voldemort

Vissa romanpersoner får ingen kärlek alls av sina författare, nu är tid för att skipa rättvisa. Här följer ett besök i tingsrätten, där Tom Dolders – alias lord Voldemorts – dödsbo söker upprättelse gentemot Harry Potter.

Mål 23/172 Solna tingsrätt för fiktiva figurer.
Civilmål: stämningsansökan.
Kärande: Tom Gus Mervolo Dolders dödsbo.
Svarande: Joanne Rowling, Harry James Potter.

“Ordning i rätten! Vi har nu kommit till den kärande sidans slutplädering. Herr Berggren, varsågod.”

“Tack ärade Ordförande, ärade domstolsledamöter… det här är ett exceptionellt fall. Min klient är död, men hans efterlevande kräver upprättelse. Hans namn har släpats i smutsen i över 5000 sidor, på 80 språk, inför uppåt en halv miljard människor i minst 50 länder. I en berättelse där påstådda gärningar skildras. En älskad berättelse, vad jag förstår. En falsk berättelse, skulle jag säga.”

“Kom till saken herr Berggren.”

“Nåväl. Framför er har ni sidorna 271-282 i Harry Potter och halvblodsprinsen. Trollkarlen Dumbledore berättar om hur han träffar den föräldralöse Dolder som barn, och tar sig an att fostra honom. Genomgående får Dolder utstå kyla, misstänksamhet och hot om att kastas ut ur sitt nya hem, internatet Hogwarts. Trots den hostila uppväxtmiljön når den unge Dolder framgång med sina studier, men förmyndaren förbigår honom ändå vid anställningsförfaranden.

Det finns prejudicerande domar. Låt oss beakta den rättegång där John Silverson tilldömdes skadestånd av kungliga brittiska flottan. Den pensionerade sjömannen, rörelsehindrad och gravt alkoholiserad, utmålades som ledare för en internationell ring av mordiska juveltjuvar, och försågs med det fantasifulla namnet Long John Silver. Men den lögnen föll i rätten.”

“Och er klient … var han funktionsnedsatt och alkoholiserad?”

“Nej … faktiskt ännu värre däran, skulle jag säga. I större delen av böckerna… är han död. Offentligt avliden. Men det hindrade inte hans vedersakare. De påstår att han begår diverse brott från bortom graven. Finns det en bättre målvakt att lägga skuld på än en handikappad alkoholist, så är det väl en avliden person?”

“I rätten säger vi funktionsvarierad, herr Berggren … och är det inte så att er klient återuppstod?”

“Det stämmer … men bara för att snart bli mördad igen.”

“Så ni vill anföra Lex Silver?”

‘“Nej, inte direkt, jag vill visa rätten likheter med tidigare så kallade Skurkrättegångar, innan jag kommer till huvudlinjen i min klients försvar.”

“Kom gärna till den inom kort, herr Berggren.”

“Naturligtvis! Låt mig bara nämna att min klient, liksom Judas Iskariot som här tidigare framgångsrikt fått upprättelse, av böckernas författare tvingas bli denna berättelses Judas, den nödvändiga kontrapunkten till den så kallade hjälten Harry Potter.”

“Men jag antar att ni inte åberopar Lex Judas heller, herr Berggren?”

“Nej. Jag åberopar Lex Robin Hood!”

“Lex Robin Hood, herr Berggren?”

“Javisst. Om historien om Robin Hood hade skrivits av Sheriffen av Nottingham, hade den skildrat en samvetslös rövare, en terrorist, ett hot mot ordning och samhälle, inte sant? Inte alls olik den bild som de svarande, Rowling och Potter, ger av min klient.

Vi kan utgå från att denna bild har en högst tvivelaktig sanningshalt, då det ligger i deras intresse att svartmåla honom. Men samhällsstrukturen i deras värld har de ingen anledning att förställa, inte heller det faktum att min klient gjorde uppror mot den. Så låt oss ta en titt på J K Rowlings magidrivna samhälle.

Ett antal tusen häxor och trollkarlar lever där, i en värld inuti vår värld. Ett märkligt ställe, men inte på något bra sätt. Till att börja med är trollkarlsvärlden inte en demokrati. Den styrs av en central myndighet, ett trollkarlsministerium, utan representation genom några som helst val. En trolldomsminister utses ur och av en liten elit. Dennes makt verkar vara närmast oinskränkt. Ingen konstitution garanterar medborgerliga eller mänskliga rättigheter.

Rättsväsendet framstår som medeltida. En så kallad trollkarlsdomstol dömer utan ordentlig bevisning eller tydliga lagar. De dömda skickas till ungdomslitteraturvärldens kanske vidrigaste tortyrläger, Azkaban, bemannat av varelser vars blotta närvaro störtar folk i suicidal depression. Potter, genom Rowling, förfasas över att de så kallade dödsätare som rymt från detta helveteshål är arga och hämndlystna. Inte så märkligt, säger jag. Eller att de samlas runt min klient, som är den som utmanar detta vidriga system.

Vi vet vad makten kallar dem som utmanar den. Skurkar, terrorister – eller dödsätare. Men den enes terrorist är den andres frihetshjälte. Ärade domstolsledamöter, vad skulle ni kalla någon som försöker störta ett system som kombinerar det värsta av Sovjetunionen med den amerikanska slavsödern? Dödsätare? Mörkrets herre?

Det klingar inte rätt i mina öron.

Annorlunda berättat skulle Tom Dolder varit Robin Hood. Men Harry Potter ska vara hjälten till varje pris, så min klient måste demoniseras, brutaliseras och mördas. Inte undra på att Fru Rowling vägrar nämna honom vid namn. Hon vill att vi ska tiga om Tom Dolder och vad hon gjort mot honom. Men han förtjänar att nämnas vid namn. Det tänker jag göra, ärade ordförande, ärade domstolsledamöter, och det tänker hans efterlevande Delphini Dolder och Naginipini Orm-Dolder göra:

Tom Dolder, frihetskämpe!

Tack för mig.”

Dom i målet meddelas den 23 november 2020.

Voldemort är Harry Potters svurne fiende i böckerna av JK Rowling, utgivna mellan 1997 – 2007, de har sålt över 450 miljoner exemplar.