Tar hundratusentals svenskar antidepressiva i onödan?

Så mycket som var tionde svensk tar antidepressiva för psykiska besvär, men granskningar av studier på antidepressiva visar att de har samma effekt som sockerpiller. I sin nya bok Älskade hatade antidepp utforskar läkaren André Marx läkemedlets snåriga historia.

Idag står cirka 1,2 miljoner svenskar på antidepressiva, enligt Socialstyrelsens läkemedelsrapport för 2023. Användningen ökar mest hos barn och unga, där har den ökat med 150 procent sedan 2013. Läkaren André Marx upplevde att det fanns stora kunskapsluckor kring hur antidepressiva fungerar, både hos allmänheten och läkarna. Nu är han aktuell med boken Älskade hatade antidepp. Enligt honom tror många som tar antidepressiva att deras bekymmer, exempelvis depression, beror på en obalans i signalsubstanserna och att de antidepressiva korrigerar den obalansen.

– Många har fått höra detta av sina läkare eller läst sig till den informationen och tror inte längre att deras symptom beror på utomstående saker, som dödsfall i familjen eller ett uppbrott. Antidepressiva utövar ingen effekt genom att korrigera några underliggande obalanser, det finns inga belägg för den hypotesen.

I boken beskriver han istället att kunskapen kring antidepressivas substansspecifika effekter är mycket begränsad: ”Att behandling med placebo lett till lika stora procentuella förbättringar när de jämförts med både antidepressiva och läkemedel som inte betraktas som antidepressiva, bekräftar misstanken om en avsaknad av specifik antidepressiv effekt i gruppen antidepressiva läkemedel.”

Han förklarar vidare.

– Som läkare vet jag att om jag sätter in behandling för en bakteriell lunginflammation så kommer behandlingen få effekt. Med antidepressiva vet jag inte det, även om diagnosen är korrekt. Vissa blir bättre, vissa får ingen effekt, och vissa blir till och med sämre.

2020 var André Marx initiativtagare till Sveriges första nedtrappningsklinik för antidepressiva i Johanneshov, Stockholm. Där var han ansvarig läkare mellan 2020-2023.

– Jag tyckte att det var ganska tråkigt när jag började jobba som läkare och var färdigutbildad. Det kändes som att det mesta redan var upptäckt, som om jag var 100 år för sen för att kunna bidra med något.

Men när han lyfte på locket och såg hur evidensen såg ut för behandling med antidepressiva kunde han inte släppa det, och i sin tidigare roll på nedtrappningskliniken träffade han många som hade svårt att sluta med medicinen.

– Vi står inför en stor utmaning när det gäller de 1,2 miljoner personer som står på antidepressiva. Det är många patienter som får kraftiga abstinensreaktioner när de försöker sluta eller missar att ta doser.

Den största orsaken till att så många står på antidepressiva är inte nyinsättning, utan att patienter aldrig slutar ta dem. När de försöker sluta får de abstinensreaktioner, såsom nedstämdhet, stresskänslighet och ångest.

– Abstinensreaktioner kan misstolkas som att bekymren patienten fick medicinen för kommer tillbaka. Eller så tycker man att det är för jobbigt att sluta på grund av symptomen, och så fortsätter man. 

Han poängterar att det finns patienter som blir hjälpta av antidepressiva, men menar att behovet inte är lika stort som användandet idag.

Antidepressiva hämmar känslor och en vanlig biverkning är att man tappar sexlusten. André Marx har träffat personer som tagit beslut under medicinering som de senare ångrar när de slutar ta läkemedlet.

– Jag har träffat kvinnor som på antidepressiva tappat all sexlust och som inte känt någon längtan efter barn. När de efter många år slutar med medicinen, och det är för sent att skaffa barn, kommer längtan tillbaka.

Varför tror du att kunskapen är så låg kring antidepressiva, trots att så många använder det?

– En av de viktigaste pådrivande faktorerna till att det ser ut som idag är den oerhört framgångsrika marknadsföringen som läkemedelsindustrin har bedrivit.

Fotnot: Boken Älskade hatade antidepp släpps den 3 maj.

Läs mer:

Christian Hjortkjaer: ”Omöjliga ideal knäcker de unga”

Vilse bland vårdapparna – Läs ett utdrag ur Anna Gustafssons bok Du sköna nya vård