Svensktoppen fyller 60: Berättelsen om rekordlåten ingen trodde på

Nu fyller ett av Sveriges mest populära radioprogram – Svensktoppen – 60 år. Så här gick det till när Mando Diao skapade den mest framgångsrika låten i programmets historia – och blev bittra ovänner.

Svensktoppen är en imponerande vital 60-åring som lyckats behålla sin relevans i svenskt musikliv. Men programmet, som det lät vid debutsändningen den 13 oktober 1962 från Tingsbrötens Folkets hus, hade knappast blivit långlivat i sin ursprungliga form. Genom ständiga regeländringar har formatet anpassats till omvärlden och alla populärmusikaliska genrer har fått plats.

Omröstningen har alltid varit en viktig del av programmet men avskaffades 2019. I stället baseras nu listan på de tio svenska låtar som strömmats, laddats ner och lyssnats mest på i radio den senaste veckan. Den gamla metoden med en jury slopades och svenska folket ”rasade”, åtminstone påstod kvällstidningarna det. Men lyssnarna stannade kvar och Svensktoppen är fortfarande mycket populärt.

Knappt någon svensk artist av betydelse har undgått att bli testad för en plats på listan och journalister som av en tillfällighet råkade hamna där som programledare, som Ulf Elfving, Kent Finell och nu senast Carolina Norén, kommer för alltid att förknippas med programmet.

Att vara en ”långliggare” befäster vissa låtars legendariska status; bland de mest kända är Du är min man med Benny Anderssons orkester och Helen Sjöholm som har legat längst på listan av alla låtar – 278 veckor. Men, som i alla tävlingar är det högst upp på pallen som räknas när historien skrivs.

Den 11 november 2012 gick ett vilt rockande band från Dalarna, med en långvarig internationell karriär i ryggen, rakt in på listan som etta. Med Strövtåg i hembygden petade Mando Diao ner Some die young med Laleh till en andra plats. När Darins Ta mig tillbaka gick in på första plats tre år senare, den 18 oktober 2015, hade Mando Diao varit etta i sammanlagt 86 veckor – vilket är alla tiders rekord i Svensktoppens historia.

Det var långt ifrån bandets största, eller första succé. Debutalbumet Bring ’em in som släpptes 2002 innebar ett stort genombrott och deras musik, med ryktet om en intensivt utlevande scenshow, lockade en stor publik till konserter i Japan och Europa. Steget därifrån till den trivsamma lägereldspopen på skivan Infruset från 2012, där Strövtåg i hembygden är ett av spåren, är stort och inget annat band i Sverige har lyckats med något liknande. Alla som tror sig veta hur man lyckas i rockbranschen skulle nog säga att just det, att parallellt ha två helt olika tonspråk och karriärer, är helt omöjligt. Men Mando Diao har gjort det ändå, och tänker fortsätta med det.

Björn Dixgård, sångare och gitarrist i bandet, berättar att det hela började av en ren slump.

– Det var när Gustaf (Norén) fortfarande var med i bandet. Hans svägerska gjorde en virtuell föreställning i Uppsala om Gustaf Fröding och till det tonsatte vi dikten Snigelns visa. Det var mer som ett sidospår vid sidan av det vi höll på med i vanliga fall och det fanns ingen tanke bakom, att det skulle leda vidare. Men vi tänkte att vi tonsätter lite fler för skojs skull, ingen kommer ändå att vilja höra det. Jag upptäckte Strövtåg i hembygden när jag satt och läste Frödings diktsvit Stänk och flikar och det kom direkt en melodi i huvudet till mig, det tog högst tio minuter. Det är ofta de låtar som kommer snabbast som blir bäst. Om det känns svårt ska man bryta och göra något annat. Ingen av oss hade läst så mycket av Fröding tidigare, ja i skolan kanske, men det fanns också ett sug sedan en längre tid att göra något på svenska. I stället för att skriva texter själv var det ju bättre att börja med de bästa texterna som redan fanns, det kändes tryggt, säger han.

Det låg absolut inte i luften att det skulle bli en succé, varken under inspelningen eller senare när Mando Diao försökte hitta ett bolag som ville ge ut skivan. I bandet tyckte man dessutom att låten hängde löst, att den inte riktigt höll måttet. När de gick runt till olika skivbolag så tackade alla nej, och tyckte inte att någon av låtarna var en potentiell hit, förutom Sony som var förtjusta och föreslog att de skulle ge ut just Strövtåg i hembygden som singel.

– Vi hade haft några låtar på Svensktoppen tidigare men inte på första plats, så vi blev förvånade när det hände. När jag var liten satt jag med farmor och lyssnade på Svensktoppen varje söndag. På den tiden tror jag att det var mest dansband på listan, Två mörka ögon och sådant. Listan är ett bevis på vad folket verkligen gillar, och är på så sätt en slags spegling av folksjälen. Strövtåg i hembygden och framgången med albumet gav oss en helt annan karriär än vi hade haft tidigare.

Albumet Infruset fick bra kritik och många imponerades av hur enkelt och okonstlat bandet lät. Den tidigare kaxigt rockposerande attityden, hade landat i ett lugn som ingen förväntat sig.

– Våra största framgångar hade varit i nere i Europa där vi turnerade mycket, men nu kunde vi spela mer i Sverige och det öppnade för att uppträda i folkparkerna inför en helt ny publik, allt från 12 till 90 år. Vi har faktiskt spelat Strövtåg i hembygden några gånger under konserter i Europa, och det fungerar väl inget vidare. De tycker att det är lite exotiskt att höra oss sjunga på svenska men det brukar dö lite i publikhavet, säger Björn Dixgård och fortsätter:

Vänskapen fick ett abrupt slut sommaren 2015.

– Det är lyxigt att ha två helt olika musikstilar i ett och samma band. När vi exempelvis ska spela i Dalhalla börjar vi med fyra-fem svenska låtar, sedan går vi av i 20 sekunder, kommer in igen och kör rock’n’roll. Mando Diao har alltid varit bandet som byter stil. Vi gjorde det flera gånger som unga, och det är också ett sätt att hålla kreativiteten vid liv.

Björn Dixgård säger att han aldrig känt något krav från publik eller skivbolag att de vill ha mer av samma slag som Strövtåg i hembygden, bara att folk vill höra dem sjunga mer på svenska.

– Det går inte att göra en strövtåg nummer två.

Men ändå, häromåret kom I solnedgången, en skiva med tonsättningar av Karin Boye, Gustaf Fröding, och Nils Ferlin. Samt, något som uppmärksammades extra i recensionerna: flera låtar av Björns föräldrar Hans Dixgård och Malin Holmlin. På den skivan består inte Mando Diao av samma medlemmar som vid starten. Några har fått sparken men tagits tillbaka, andra har slutat.

Bandets frontfigurer Björn Dixgård och Gustaf Norén levde tätt tillsammans ända sedan sitt första möte 1996, i total hängivenhet till varandra och musiken, under turnéer och i skivstudior. Den sortens symbios som bara kan uppstå i tonåren, och kanske: i ett rockband. När de hade bildat band bestämde de sig för att skriva Dixgård/Norén som upphovsmän på alla låtar, precis som sina förebilder Lennon/McCartney. De två sammansvetsade frontfigurerna präglade bilden av Mando Diao när de slog igenom internationellt, och i Japan tecknades till och med en Manga-serie med Björn och Gustaf som ett homosexuellt par.

I sitt gemensamma sommarprogram den 18 augusti 2013 berättade Björn att han kunde förstå det:

”Vi har själva svårt för super-heterosexuella bredbenta män som sjunger över tre ackord, det är något härligt homoerotiskt över män som sjunger stämsång tätt intill varandra i samma mikrofon.”

Men samarbetet och vänskapen fick ett abrupt slut sommaren 2015 efter att Gustaf i ett direktsänt tv-program, Breaking news med Filip och Fredrik, meddelade att han lämnade bandet. Några dagar innan hade han träffat Björn i Stockholm för att diskutera sommarens turné, men mötet blev inte bra; det stod plötsligt klart att de två hade helt olika uppfattningar om hur de skulle fortsätta. I en intervju i tv-programmet Malou efter tio senare samma år sa Gustaf:

”Konflikten kommer inte av dem, konflikten kommer av mig” och berättade om sin vision att vända den kommersiella skivbranschen ryggen, och göra all tidigare och framtida musik med Mando Diao gratis tillgänglig på nätet för vem som helst. Björn å sin sida menade i intervjuer att de, bland mycket annat, inte hade samma bild av hur mycket resten av bandet skulle medverka i framtida konserter. Men, som det ofta blir när det handlar om musik, passion och turnéer; en dag går någonting sönder och går inte att laga. De skildes åt på ett kafé i Vasaparken i Stockholm och har inte setts sedan dess. 19 års intensivt samarbete var över.

Idag jobbar Gustaf Norén som musiklärare och samarbetar i olika musikprojekt med sin bror Viktor Norén. Ibland sjunger han deras stora gemensamma svensktopps-hit på konserter, och på så sätt finns det kvar ett band mellan honom och Björn. (Gustafs presskontakt hänvisar mig till Björn för kommentarer om Strövtåg i hembygden).

Björn Dixgård turnerar alltjämt med Mando Diao och sjunger alltid Strövtåg i hembygden på turnéer med bandet, av naturliga skäl. Det är han som sjunger låten på skivinspelningen.

Fotnot:

Rekordet för flest låtar på Svensktoppen innehas av Sten & Stanley, 61 gånger.

Ann-Louise Hanson är med 42 låtar den kvinnliga artist som förekommit mest på listan.

Miriam Bryant slog ett ovanligt rekord när hon i februari 2016 låg etta, tvåa och trea (med Allt jag behöver nu, Ett sista glas och One last time, samtliga var tolkningar hon gjort av andras låtar i tv-programmet Så mycket bättre. Yngst genom tiderna: Nioåriga Anita Hegerland som 1970 sjöng Mitt sommarlov. Äldst: 82-åriga Julia Cæsar, med Annie från Amörka, 1967.