Stina Jofs: Tre traditioner ska jag föra vidare
Lyssna på artikeln
Det vill sig inte riktigt med traditioner i min familj. Möjligen raskar räven över isen, men grisen har sedan länge inte någon självklar plats på mitt julbord. Jag kan äta vad som helst till åminnelse av Jesu födelse, men får jag välja och har råd blir det hummer och champagne. Så länge det finns barn och vänner i närheten bryr sig gommen inte nämnvärt, har det visat sig. Det gäller även påsk och midsommar, dessa traditionstyngda högtider går mig förbi. Är det ett fattigdomsbevis att när släkter följa släkters gång, inte ha en mall för firandet?
Eller är det detta som kallas frihet? Med en icke svensk mamma och en pappa som inte direkt fyllde ryggsäcken med traditioner när han bytte skogarna mot Stockholm blev det lite hipp som happ med högtiderna.
Och så har det fortsatt.
På nyårets första morgon ägnade jag en tanke åt vilka traditioner jag vill föra vidare. De var tre visade det sig, och inte ens dem tänker jag dö för:
Ta del av all vår journalistik!
För 69 kronor i månaden får du ta del av all vår journalistik. Enkelt att bli medlem, enkelt att säga upp. Det här ingår:
- Nya intervjuer, analyser, krönikor, bokutdrag, quiz och reportage varje vecka
- Läs allt ur vårt systermagasin Vi Läser
- Alla artiklar finns inlästa
- Veckobrevet, litteraturbrevet och kulturtipsbrevet i din mejlkorg
- Få tillgång till Vi-appen