Stina Jofs i de korta texternas paradis

Jag har blivit en myra bland bokstäver. Överblicken, örnens förmåga att läsa av landskapet under sig, är förlorad. Ett Å är numera ett berg att bestiga, ett H en grind att öppna, ett O en femkilometersslinga i motionsspåret. Jag fastnar i det lilla, av lust och inte tvång är kanske viktigt att poängtera. Ungdomens obligatoriska läslista på universitetets litteraturvetenskap var oändlig. Någon gång nästintill övermäktig, men efter en liten paus kändes den åter som ett löfte om nya spännande resor, i både yttre och inre landskap.

Som yngre tillhörde jag de läsare som när 50 sidor återstod av en bra bok drabbades av … en förtida sorg? Jag ville inte kliva ur de magiska rummen, säga hej då till romanfigurerna.

Då fnyste ibland de beskäftiga:

”Du behöver inte ta farväl, du kan ju läsa om boken!”

Det vore som att leva om livet, med facit i hand. Inget vidare spännande, va?

Men nu har jag alltså hamnat i de korta texternas paradis. Helst skulle jag vilja skriva att poesin helt har fångat mig, men dessvärre är jag på en annan nivå, nämligen meddelandesidorna i dagstidningarna. Det är där jag fastnar, inte i Prousts spaningar efter den tid som flytt. Bibeln lär vara världens mest lästa bok, men ett sorgligt meddelande om en borttappad och älskad bibel skulle intressera mig mer. Ett av mina favoritmeddelanden återkommer jag till med jämna mellanrum, beklagligtvis även i denna spalt:

”Äldre dam eller herrcykel sökes.”

Ett missat litet streck och allt förändras. Jag vill söka upp avsändaren, ställa vänliga, nyfikna frågor. Inte anmärka på språk eller leverera spydigheter. I alla fall inte när det gäller privatpersoner.

”Exakt när räknas en dam till de äldre?”

”Står valet verkligen mellan en dam och en cykel? Går det inte att ordna så att du kan få båda?”

Svaren hittar jag på själv, de blir startpunkter till nya berättelser.

Mitt senaste tillskott hittade jag i DN, längst ner på sidan. Ett par skriver på engelska att de nu valt att byta namn på deras minor. Yngsta sonen ska från och med våren 2021 inte längre heta Kovid utan Kiansh. Vilka tankar sätter inte det igång? Hur gammalt är barnet? Hade han redan lärt sig lyssna till Kovid? Frågor, frågor … Jag hoppas att gossen kommer att trivas med sitt nya namn – och att pandemin snart stillar sig.

Oberoende laboratorietest utfört på två personer.

I morse hamnade jag i en ordens återvändsgränd, denna gång i en svensk annons om en daily defense face mousse. Helsida, färg, tjockt papper – vi som arbetar på tidning vet att sådant gräver djupa hål i marknadsföringsbudgeten. Ordet technology nämndes tre gånger. En stark och fruktad fiende skulle uppenbarligen bekämpas. Produktens alla unika fördelar, som exempelvis det höga UVA-skyddet, var uppräknade i punkter. Den sjätte och sista, det argument som för evigt skulle få eventuella tvivlare att slutligen tro på den kliniskt framtagna hudvårdsprodukten, löd:

”Oberoende laboratorietest utfört på två personer visar att produkten bibehåller spf värdet även efter 8 timmar.”

Två personer?

Jag skulle ha satsat pengarna på en korrekturläsare i stället för ett sådant magert test.

Och du, ser du vad som saknas?