Den här artikeln finns tack vare att våra medlemmar betalar för god journalistik.

Bli medlem idag!

”Min pappa blev otroligt arg när jag grät”

Illustration: Annelie Carlström

Karl Ove Knausgård kan inte bestämma sig för om han vill dö i sömnen eller i en lång utdragen sjukdomshistoria. Men han vet att han vill skriva och ha en stor familj.

Karl Ove Knausgård

Är: Författare.
Ålder: 53.
Bakgrund: Debuterade i Norge 1998 med Ute av verden. Slog igenom internationellt med den självbiografiska romansviten Min kamp.
Aktuell: Med nya romanen Vargarna från evighetens skog (som släpptes 17 mars).

Hur skulle du beskriva dig själv?

– Ni vill ha två ord eller? Jag skrev sex böcker om det här. Jag tror jag uppfattas väldigt annorlunda av olika människor. Jag är inåtvänd när jag är ute bland folk, men väldigt utåt när jag är med familjen och vänner.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– Att jag flyttade till Sverige. Jag var gift i Norge, skiljde mig och ville i väg från allt. Jag kände ingen i Stockholm, fick ett helt nytt liv och träffade min dåvarande fru som jag fick fyra barn med.

Vad skulle du ha gjort om du inte vore författare?

– Kanske en akademisk karriär i konsthistoria eller något liknande. När jag var yngre ville jag bli arkitekt. Men jag kan inte leva utan att skriva.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Att det är någon man kan lita på. Och humor.

Vem har betytt mest för dig?

– Ser man till hela mitt liv i är det nog min storebror, i positiv bemärkelse. Han har alltid funnits där för mig. En människa som har präglat mig väldigt mycket är min pappa.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Min naivitet. Jag går på saker lätt vilket inte så farligt, men när man skriver romaner är det plågsamt att vara så naiv som jag är. Sedan är jag väldigt konflikträdd, det är ingen bra egenskap.

Vad är din bild av lycka?

– Att ha en stor familj. Att skriva. Båda två, samtidigt, utan konflikter.

Vad betraktar du som din största olycka?

– Jag tror inte jag upplever livet på det sättet. Jag tar allt som det kommer.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Jag skulle boka en semesterresa till Maldiverna i två veckor. Sedan betala av huset. Ett tråkigt svar, men det är så det är.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Jag såg Blur väldigt tidigt när de var på Modern Life is Rubbish-turnén 1993. R.E.M. 1989 i Oslo. De två står ut. Böcker finns oändligt många, men det första jag kommer på är Krig och fred av Tolstoj som jag läst fyra gånger. Jag glömmer allt varje gång, så det är alltid som att läsa en ny bok. Proust var en fantastisk upplevelse första gången jag läste honom. Det var en sommar när jag inte hade några pengar. Satt ute och läste i tre veckor. Det var otroligt. Jag har aldrig gillat teater och går inte på det så ofta, men när jag bodde i Stockholm såg jag Henrik Ibsens Gengångare uppsatt av Ingmar Bergman. Den var helt fantastisk.

Vad ångrar du mest?

– Jag kan ångra saker jag sagt i intervjuer. Då fylls jag av skam över små saker. Det händer ofta, men nu för tiden gör jag inte så många intervjuer. Eftersom jag är så naiv pratar jag bara på utan att fundera över hur saker kommer att uppfattas. Det har också att göra med att jag väldigt gärna vill bli omtyckt, då är det farligt att bli intervjuad.

Bästa klimattips?

– Den frågan har jag aldrig fått tidigare. Det får bli att engagera sig politiskt. Min äldsta dotter har jag varit på möten tillsammans med.

När gråter du?

– Mina barn tror att jag aldrig gråter, eftersom jag alltid döljer det. Jag har inte velat lägga den bördan på dem. Men jag gråter lätt när jag ser film, jag är otroligt sentimental. När jag var liten grät jag hela tiden, min pappa blev otroligt arg på mig och då grät jag ännu mer. En gång grät jag när jag var med på tv. Det var förfärligt att se på efteråt.

Vad skrattar du åt?

– Jag skrattar inte så ofta. När jag gör det brukar jag tappa kontrollen och tårarna sprutar. Barnen måste bli rädda. Då skrattar jag åt saker jag ser på tv, Succession var väldigt roligt. Jag har rätt svart humor. En humor jag bara kan ha med vänner.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Folk frågar ofta hur jag orkar. Men det är skriva jag vill göra, det finns inget motstånd. Skriva och läsa. Jag läser verkligen allt, tycker allt är intressant. När jag började skriva ville jag leva ett författarliv, bli känd, vara en bohem. Men det ändrades när jag blev författare.

Vad skulle du vilja hälsa premiärministern?

– Till Boris Johnson skulle jag vilja rekommendera att packa ihop kontoret och lämna posten.

Vad hatar du allra mest?

Gott spørsmål. Jag ogillar starkt den vägen tekniken leder oss in på. Att vi inte träffas i verkligheten. Och sättet vi behandlar djur på i den industriella djurhållningen. Hela tankegången bakom det är en del av kapitalismen jag har en oerhört stor aversion emot. Men det är inte så att jag gör något åt det.

Hur kan du tänka dig att dö?

– Jag tror det mest behagliga vore att dö i sömnen, antagligen glider man bara i väg. Samtidigt är det det sista vi får uppleva av livet. Så kanske vore en lång och utdragen sjukdomshistoria bättre. Men visst skulle det vara förfärligt för familjen? Det blir nog ett mellanting, att man inte bara dör på studs, utan får lite tid att vara i den känslan. Att känna det sista ögonblicket som människa innan man försvinner.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– En ny cykel till min dotter. Själv har jag allt jag vill ha.