”Den muslimska kvinnan i Sverige gör karriär, har sex och är en rebell”

För 40 år sedan gav Vi ut ett temanummer om islam. Nu har vi bett tre skribenter att läsa de gamla artiklarna och beskriva hur synen på islam och muslimer har förändrats i Sverige. ”Den muslimska kvinnans främsta uppgift är inte längre att vara mamma och hustru”, skriver Sarah Delshad.

Jag hade precis släppt en bok om muslimsk feminism och med Vi:s 40 år gamla temanummer om islam framför mig är entusiasmen total. Jag fastnar direkt för artikeln:

”Kvinnan: En pärla för familjen” och specifikt detta stycke: ”Den muslimska kvinnan är anständig, uppriktig och omtänksam. Den västerländska kvinnan är liderlig och nyckfull.”

Jag strosar runt hemma och grubblar över just orden liderlig och nyckfull som länge varit och fortfarande är sinnebilden av den västerländska kvinnan bland muslimer. Att kvinnan i väst är oberäknelig och smått syndig, och att den muslimska kvinnan är motsatsen till just det. Att hon är dygdig, korrekt och kysk. Men stämmer verkligen detta år 2023?

Den feministiska dialogen inom islam går tillbaka till den muslimska kvinnans rätt att också få vara liderlig och nyckfull. Sedan temanumret om islam kom för 40 år sedan handlar just kampen om muslimska kvinnans rättigheter att få definiera sig själv, precis som hon vill. Med synder eller utan synder. Med anständighet eller utan anständighet. Med uppriktighet eller utan uppriktighet. Med kyskhet eller utan kyskhet. Med korrekthet eller utan korrekthet.

Ingen annan än den muslimska kvinnan själv sätter agendan för hur hon formulerar sin frihet, sin historia, sin karaktär och sin religion idag. Samtidigt så existerar det nutida förtrycket mot muslimska kvinnor världen över och jag kan inte släppa mina iranska medsystrars kamp. Jag tänker lite extra på det efter tillkännagivandet av Nobels fredspris 2023 som tilldelades Narges Mohammadi för hennes kamp för mänskliga rättigheter i Iran. Hon har arresterats många gånger och dömts till totalt 31 års fängelse och 154 piskrapp.

Mycket har hänt sedan den muslimska kvinnan betraktades som en ”pärla för familjen” som det står i temanumret (varför är det för övrigt just kvinnan som är pärlan för familjen, och inte mannen? Varför läggs ansvaret på just den muslimska kvinnan? Varför är inte mannen och kvinnan pärlor tillsammans för familjen?)

Den samtida muslimska kvinnan i Sverige gör karriär, har sex, driver framgångsrika företag, har hundratusentals följare på sociala medier, är välutbildad och bitvis en rebell.

Den muslimska kvinnans främsta uppgift är inte längre att vara mamma och hustru – ”att vara en pärla för familjen” – den muslimska kvinnan är bara en pärla. Inte för någon eller något annan än endast för sig själv och den pärlan lyser starkt idag.

Som muslimsk kvinna sicksackar man bland olika ordningar: å ena sidan ofta betraktad som ett offer för patriarkala strukturer (speciellt om man bär slöja), å andra sidan som en stark navigatör i det mångkulturella, svenska sekulära samhälle där man står upp för sin muslimska bakgrund och parallellt navigerar samhällets övriga normer, förväntningar och krav som kvinnor generellt måste tackla idag – muslim eller ej. Att vara muslimsk kvinna i vårt sekulära, västerländska samhälle är med andra ord att vara modig och det modet är något att beundra, anser jag.

Samtidigt slås jag av den där räddningsaktionen kring den muslimska kvinnan när jag läser temanumret; den att muslimska kvinnor behöver räddas från sig själva – av män, men även av andra kvinnor i jämställdhetens namn. Den räddningsaktionen präglar tyvärr fortfarande mångas inställning, även om mycket givetvis har hänt på 40 år.

Kvinnlig frigörelse har i Sverige länge förknippats med sekularism, vilket verkar ha medfört ett behov av att sprida dessa principer även till andra kvinnor i en välmenande tro att de önskar exakt samma utveckling.

Det har numera nyanserats. Tron kan många gånger vara en källa till styrka, mod och kraft, och en fristad som ger stabilitet, trygghet och framåtanda. Den tydliga motsättningen mellan tro och kvinnors rättigheter som målats fram i vår moderna kultur är inte alltid en given sanning för muslimska kvinnor. Den muslimska kvinnan äger sin sanning i dag i mycket större utsträckning än vad som skildras i temanumret på 80-talet, och jag är helt övertygad om att vi bara har sett början.