Spotify, girigheten och musiken som dör

Berättelsen om hur Spotify tog över världen är aktuell som tv-serie på Netflix. Vi:s musikkrönikör Johan Norberg undrar om det är rimligt att Spotifys grundare Daniel Ek har 20 gånger så mycket pengar som Paul McCartney.

Daniel Ek, grundare och en av Spotifys huvudägare, har äntligen hittat en bostad som passar hans önskemål. Villa Gamla Djursholm som ligger på en privat udde i Djursholm med en sammanlagd boyta på cirka 900 kvadratmeter, för den nätta summan av en halv miljard.

Innan det hade Daniel ett annat hus i Djursholm – Villa Dana – som han köpte 2018 för runt 65 miljoner kronor, men det blev aldrig som han hade tänkt sig. Efter att ha lagt ner tiotals miljoner på renovering ansökte han till slut om rivningslov och under sommaren 2020 var det bara en grushög kvar på tomten. Planen var att bygga ett nytt hus för 300 miljoner, men av projektet bidde blott en tumme, och en enorm förlustaffär.

Det är klart grabben ska ha ett fotbollslag, tänker jag.

Detta är dock inget han behöver ligga sömnlös över. ”Det finns medel”, som de rika brukar säga. Under de senaste åren har det gått rykten om att han vill köpa fotbollslaget Arsenal för 22 miljarder kronor, även det en summa inom räckhåll för Daniel. Och precis som för alla andra oligark-rika män är det de små pojkarnas barndomsdrömmar som ska uppfyllas. ”Jag har varit ett Arsenal-fan sedan jag var åtta år gammal”, säger Daniel, och herregud, det är klart grabben ska ha ett fotbollslag, tänker jag.

Spotify har genererat enorma summor till sina grundare där Martin Lorentzon ligger i topp med en förmögenhet på cirka 50 miljarder kronor. Knappt någon skivbolagsdirektör i världen har någonsin varit i närheten av de summorna, och man kan än en gång konstatera, att det är inte att skapa musik som kan göra en rik, det är att äga rätten till att distribuera den. Daniel Ek har därför minst 20 gånger så mycket pengar som Paul McCartney.

Det skälls på streamingtjänsten Spotify, men av helt fel anledning.

Jo, jag är också upprörd, över att de betalat ut miljardbelopp till Joe Rogan, en första klassens pod-knickedick som sitter och låter folk vräka ur sig covid-lögner oemotsagda. Det är dåligt och potentiellt livsfarligt, men ur ett musikperspektiv finns det saker med Spotify som är betydligt värre.

Vi börjar i andra änden, med det bästa. För en billig penning har jag tillgång till ett i det närmaste komplett utbud av alla genrer och blir tipsad om ny musik som passar mig perfekt, och där är algoritmerna ”goda” eftersom de inte försöker pracka på mig något av kommersiella skäl. De utgår bara ifrån vad jag valt tidigare. Om mina ”streams” har varit extremt modern konstmusik, så tipsas jag om ännu extremare modern konstmusik. Det är bra, och jag hade aldrig kunnat utveckla min smak och min musikbildning på samma sätt utan den här möjligheten. Några påpekar att ljudkvaliteten är sämre än både lp och cd, och det stämmer, men jag måste befinna mig i en ljudisolerad blysarkofag för att kunna uppfatta det, och jag står oftast i köket med tre barn vid en fräsande stekpanna.

Ersättningen till oss musiker är verkligen usel men där de andra tjänsterna, som Apple och Tidal betalar mer, så vinner Spotify på sitt världomspännande omfång, som är så stort att det i slutändan ändå alltid kommer mer pengar därifrån. Det är lätt att provoceras av de groteskt höga löner och förmögenheter som de högsta cheferna har skaffat sig. Men det är ju ett annat problem, som har med lagstiftningar, börskurser och girighet att göra, och det i sig gör mig inte så upprörd, på sin höjd en aning trött. Det kan vara bra att känna till att Spotify betalar ut 70 procent av sina inkomster till musikerna, och behåller alltså 30 procent för sina kostnader. Det är rent företagsekonomiskt en helt rimlig uppdelning som jag inte kan tycka så mycket om, och egentligen det enda vi behöver veta.

Pengarna de betalar ut går till största delen till en ”aggregator”, alltså den tjänst som lagt in musikstycket på Spotify. Det finns flera olika sådana teknikbolag som i sin tur tjänar en slant på att hjälpa skivbolag att lägga in låtarna på streamingtjänsterna. Det är för att försäkra Spotify, Apple Music, Amazon, Tidal och andra om att musiken är licensierad, så att inte vilken knallhatt som helst lägger ut en gammal låt med Elvis och påstår att det är hans. Dessa ”aggregators” skickar sedan pengar vidare till de skivbolag och rättsinnehavare som äger musiken, som i sin tur betalar musiker och kompositörer. Siffrorna som publiceras om hur mycket vi musiker tjänar per stream från Spotify, är alltid lite varierande eftersom de har fyra olika nivåer av abonnemang – ”Free”, ”Student”, ”Family” och ”Premium” – som ger ersättningar från lägsta, 0,19 öre upp till 1,37 öre per lyssning. Dessutom skiftar alla procentsatser mellan olika personliga rättighetsavtal och länder så en exakt siffra går inte att slå fast. Oavsett hur stor eller liten ersättningen är, så ska den alltid i slutändan delas upp mellan flera rättighetsinnehavare, förlag och andra som har en del av kakan.

Förr hade vi jättelåga inkomster. Nu är de jättejättelåga.

Kort sagt, man måste streamas mer än 4 miljoner gånger för att det ska ha någon avgörande betydelse för ens försörjning. Hur många artister är uppe i den nivån? Inte många. Men de största artisterna tjänar mycket pengar, lika mycket och ofta mer än tidigare, så där är inte nöden överhängande. När Aviciis låt Waiting for love hade uppnått 327 601 390 spelningar gav den honom cirka 18,2 miljoner kronor, bara från Spotify. Det är pengar det med.

Spotify är helt enkelt en tjänst för de artister som ligger bland topp 200, och påminner lite om samhället i övrigt där skillnaderna i löner mellan de rikaste och oss andra ökar för vart år. Vi som håller på i gärdsgårdsserien, rent kommersiellt alltså, som jazz- och folkmusiker, kommer att fortsätta som vanligt. Förr hade vi jättelåga inkomster från royaltys. Nu är de jättejättelåga. Ingen större skillnad. Vi fortsätter.

Men nu närmar vi oss det riktigt dåliga: Artister och band som Wilmer X, Cajsa Stina Åkerström, Eldkvarn och Louise Hoffsten; de i mellanskiktet som sjunger på svenska och som en gång kunde försörja sig på att turnera och sälja skivor, kommer nu att helt försvinna. Ja, just dessa håller säkert på ett tag till, men några nya liknande artister kommer vi inte att få se. De tjänar i stort sett inga pengar alls från Spotify eftersom musik med svenska texter inte hamnar på spellistorna som ju är avsedda för hela världen och då är det engelska som gäller. Deras skivmarknad är utraderad och när inga pengar kommer in finns det heller inget skivbolag som är villig att lägga upp en budget för ett album som det såg ut och lät förr.

En genomarbetad produktion som Lisa Nilssons Himlen runt hörnet eller En blekt blondins hjärta med Eva Dahlgren, kostar pengar. Den typen av sofistikerat hantverk skapas inte utan månader av ansträngning, så skivor av den kvaliteten kommer vi inte att få se igen. Det är inte konstigt att de nya unga musiktalangerna satsar på det engelska språket. Att skriva en poplåt på svenska idag är som att köpa en lott i ett lotteri utan vinster och en återvändsgränd för den som vill försörja sig.

Idag känns Spotify som en ångvält som mosar allt motstånd men det finns mycket som pekar på att det kan ha nått vägs ände. Tidal har bättre service med information om skivorna. Det som förr stod på albumets omslag, till exempel att Agnetha Fältskog sjöng med ABBA, en uppgift som inte ens den finns hos Spotify. Folk gillar sådant, att läsa om skivan, titta på bilder. Apple kommer säkert att få ett grepp om marknaden via sina mertjänster. Låt säga att de erbjuder två års gratis Applemusic till de unga som köper en ny iPhone, sedan lär de knappast byta streamingtjänst. Samtliga alternativ som finns innehåller precis lika mycket dumheter som att Joe Rogan sitter och poddar strunt, så vi ska inte göra oss några illusioner om de andras höga moral. Men, jag håller ändå på Tidal, för om nu ändå hela den svenskspråkiga popmusiken ska dö, så vore det kul om vi åtminstone fick lite högre ersättningsnivåer, så att vi har råd att köpa blommor till begravningen.