Sörmland – inte bara Pluras paradis

Vi Läsers chefredaktör Jonas Eklöf gör som Erlander, Merkel, Macron och Plura – drar till Sörmland. I vår sommarserie tar Vi:s skribenter dig med till landskapen där vi växte upp – eller tillbringar somrarna nu.

Kanske var det Plura som sa det bäst. Varför envisas stockholmarna med att återvända till Gotland sommar efter sommar när de har Sörmland nästgårds?

Jag besökte den forne Eldkvarnstjärnan i hans sommarstuga för en intervju till Vi Läsers vinjett ”Min bokhylla”. Ett underbart ställe. Nära Harpsundssjön, med statsministerns sommarresidens på andra sidan sjön. Plura hade finansierat delar av bygget genom ett snillrikt upplägg, nämligen tv-programmet Pluras paradis.

”Intill en liten sjö i det böljande sörmländska landskapet ligger ett vackert 1700-talstorp. Här har Plura Jonsson äntligen hittat sitt paradis”, löd programförklaringen. ”Det krävdes en rastlös resa genom Europa för att han skulle inse att hemma är bäst. Men det finns massor att göra på det gamla torpet. I sommar tar Plura hjälp av snickaren Björn Christiernson för att uppfylla sina renoveringsdrömmar”. Tillsammans med snickarprofilen – numera Lee Christiernsson – bjöd Plura in kändisar som Lill-Babs, Dragomir Mrsic och Carolina Gynning till den sörmländska idyllen för att prata om högt och lågt – och samtidigt bättra på hus och trädgård. Allt var givetvis sponsrat – var det inte ett växthus som skulle byggas så var det en altan.

Den scen som jag minns bäst från programmet är när han och Mona Sahlin satt i en roddbåt mitt ute på Harpsundssjön och Sahlin avslöjade hur romansen mellan s-ministrarna Erik Åsbrink och Ylva Johansson, då gifta på annat håll, började med bastu och nakenbad på Harpsund. ”Statsminister Göran Persson tvingades då sparka en minister och förbjöd efter det dylika nakenaktiviteter.”

Det går ofta hett till här. Leif GW Persson – med ett eget sörmländskt paradis några mil bort – och den forne m-strategen Per Schlingmann (Harpsund tur och retur) har båda låtit såväl terrordåd som kärleksintriger brisera i sommarvärmen. För att inte tala om Bo Balderson och hans Harpsundsmorden, utgiven 1969.

Men om du bara ska läsa en bok om denna plats så rekommenderar jag Harpsund hus och händelser av Sven Strömberg. Det är en initierad och medryckande skildring av hur det gick till när ”korkkungen” Carl August Wicander skänkte Harpsund till staten som rekreationsbostad åt landets statsminister. Donationen orsakade ett visst bekymmer för Erlanders socialdemokratiska regering. Men finansmister Per Edvin Sköld ska ha avgjort saken med orden: ”Tage, vi tar skiten…” Av Wicanders testamente framgår att han ville att godsets jord och skogsbruk skulle finnas kvar och skötas som en förebild för andra gårdar i trakten. Ett villkor var också att hans hustru Vera skulle få bo kvar i ett närliggande hus. ”Så länge min hustru begagnar sig av denna rätt, skall den villa hon bebor jämte omgivande trädgårdsannläggning av staten väl underhållas.”

Givetvis berättar Sven Strömberg den berömda historien om när Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov tog en roddtur vid Harpsund med statsminister Tage Erlander i juni 1964. Bilderna på den uppsluppne och skämtande Sovjetledaren fick stor spridning i pressen och Harpsundsekan blev ett begrepp internationellt. Mindre känt är att C. A. Wicanders ryskbördiga hustru Vera – hon som flytt undan bolsjevikerna – samtidigt ska ha stått på en höjd intill residenset, knutit sin näve i vredesmod, och ropat ut några väl valda men mindre diplomatiska ryska svordomar över nejden. Hon förtjänar förresten en egen bok, Vera Wicander. Den första gången Carl August såg henne utförde hon akrobatik på en flygplansvinge. Hon var redan bortlovad, så när familjen fick reda på romansen med Wicander skickade de henne till Konstantinopel för att skilja dem åt. Men när Vera gick i land, stod Carl August där, redo med en bukett rosor.

Tillbaka till Pluras paradis. Om hans fina bokhylla också var sponsrad vet jag inte. Men jag minns att jag funderade på om det var samma bokhylla som han gömt knark i under sina vilda Eldkvarn-år. Något han berättade om när han gästade radioprogrammet Hahr möter 2016. Då var det slut på det hårda festandet. ”Det finns annat att njuta av, som kaffe och sockerkaka”, slog han fast i intervjun med Hahr. Även mig bjöd han på sockerkaka där på gården mellan Katrineholm och Flen, och mellan två tuggor frågade han: ”Funkar Totte fortfarande?”

Men sockerkakan får ursäkta. Pluras paradis också. För mig är resan dit – Harpsundsvägen – den stora behållningen.

Den 12,5 kilometer långa sträckan mellan Mellösa och Södra Granhed måste vara en av Sveriges vackraste vägar. Efter att ha kört över järnvägsspåret passerar man en bondgård som drivits av samma familj sedan 1500-talet, och Mellösa kyrka, vars kyrkogård ligger på en höjd mellan Mellösasjön och Harpsundssjön. I den närmast intakta kyrkbyn finns sockenstuga, kyrkstall, skolhus och gårdar, daterade till 1700- och 1800-talet. Och det i Sörmland så världsberömda Mellösa-hjulet, framgrävt av lantbrukaren Holger Landerby i Flenmo år 1933. Det 10-ekrade hjulet daterades till ca 400 e.v.t och forskarna tror att hjulet ”lagts som sänke på humletågor som skulle rötas för att sedan användas till textilberedning”. Efter kyrkbyn följer böljande kullar där kossor och hästar framlever sina dagar, till synes i den bästa av världar. Här gör du klokt i att sänka hastigheten så att du inte missar den lilla röda stugan som tronar i ensamt majestät på andra sidan sjön. En syn så vacker att turistrådet i Flen gjorde det enda rimliga och satte den på omslaget till en broschyr om Sörmlands sevärdheter.

När Merkel, Macron och andra världsledare kommer på besök kunde de gott få njuta av en obruten skogslinje

Snart kör du in på Harpsunds ägor, vilket markeras av två stenstoder med ingraverade harpor. Tyvärr har man skövlat skogen på bägge sidor om vägen, vilket kanske kan tjäna som ett skyltfönster för Sveriges effektiva och lönsamma skogspolitik – men särskilt vackert är det inte. Och man kan tycka att när Merkel, Macron och andra världsledare kommer på besök kunde de gott få njuta av en obruten skogslinje, innan sjön tar vid.

När Harpsundssjön tar slut gör vägen en kraftig högersväng. Det är lätt att man missar den, men till vänster ligger Tjädertorp. På mitten av 1900-talets var det en slags rysk koloni, där Vera Wicander inhyste vänner och bekanta som flytt från Ryssland (svensk underrättelsetjänst ska ha haft gården under uppsikt, då man misstänkte att sovjetiska spioner nästlat sig in bland klientelet). 1973 togs gården över ett antal kvinnor från Grupp 8. Sedan dess har det varit ett sommarkollektiv här och 2016 gick min familj in som medlemmar.

Läs fler artiklar ur serien:

Hugo Alm: Är Småland Sveriges mest nostalgiska landskap?

Yukiko Duke: Vattenbrist och usel kollektivtrafik – allt ”ordnar si” på Gotland