Sofie Sarenbrant: ”Min terapeut äter hö och morötter”

Sofie Sarenbrant har utsetts till årets deckarförfattare två år i rad. Hon önskar att någon skulle förstå hennes skämt, men tröstar sig med att hon i alla fall har en väldigt bra lyssnare.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– En högpresterande, självkritisk, disciplinerad, envis författare med bristande självkänsla och syrlig humor som tyvärr – ofta – bara jag själv förstår.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– Jag tror att ofrivilliga vägval har styrt mig mest, sådant man inte kan råda över. Men ett bra beslut jag har tagit medvetet var när jag bestämde mig för att gå ut en kväll i maj för 22 år sedan. Då träffade jag min man.

Vad skulle du ha gjort om du inte vore författare?

– Jag skulle aldrig bli författare, utan hoppryttare. Men eftersom jag var för feg för höga hinder började jag skriva deckare. Är det ingen som har tänkt på hur livsfarligt det är när Peder Fredricson styr sin häst i full galopp mot ett enormt hinder? Någon borde säga det till honom.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Ärlighet, som grundar sig på en välvilja. Kravlöshet, att inte bli besviken på mig när livet kör ihop sig och jag måste fokusera på annat. Humor, att kunna skratta åt eländet.

Vilken person har betytt mest för dig?

– Mina barn! De har format mig, lärt mig så otroligt mycket om livet. Det kanske borde vara tvärtom? Synd att jag skulle komma på det nu när de är 15 och 18 år.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Oförmågan att fördela min energi rätt. Vissa saker kan man inte påverka och då är det lönlöst att älta det. Men när jag känner mig orättvist behandlad tar det ett tag innan jag kommer över det.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Åker till min terapeut Jeddan. Han är åtta år och har fyra ben. Äter hö och morötter. Men han är en väldigt bra lyssnare och håller alltid med mig i allt.

Vad är din bild av lycka?

– Ett ögonblick av sinnesro, då livet känns underbart. Det där lilla ruset som kan drabba en ibland. Varje gång det händer försöker jag stanna upp och vara glad istället för att få fullständig panik över vilken katastrof som ska ske härnäst.

Vad betraktar du som din största olycka?

– Förutom sjukdomar – att dygnet bara har 24 timmar. Jag hinner inte allt.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Jag behöver minst tio till för att köpa en större villa i Bromma.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Under pandemin har det varit snålt med kulturupplevelser, men jag älskar musikaler. Den senaste, Noice, såg jag med min äldsta dotter. Den var helt fantastisk!

Vad ångrar du mest?

– Det jag svarade på frågan om vad jag skulle göra med 20 miljoner.

Bästa klimattips?

– Bo i ett självförsörjande hushåll med samma kläder hela sin livstid, utan att resa eller konsumera. Där är inte jag, tyvärr, och har ständigt dåligt-klimat-samvete. Jag gör vad jag kan, men det känns aldrig tillräckligt.

När gråter du?

– När jag känner mig maktlös eller någon har varit taskig mot mig eller min familj. Och när jag blir rörd. En och annan glädjetår har också krupit fram genom åren.

Vad skrattar du åt?

– Jag skrattade så jag grät när min bror (kocken Tom Sjöstedt, vår anmärkning) ”sjöng” låten Creep med Miss Li i tv-programmet Benjamin’s. Han har inte fått något erbjudande om skivkontrakt efter det, om man säger så.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Att göra allt för att mina barn ska må bra, trivas med livet och få den hjälp de behöver. Sedan kommer allt annat.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?

– Att vi måste ta hand om våra barn och ungdomar. Se över betygssystemet och de högt ställda kraven i skolan. Det finns många rapporter som vittnar om ett allt sämre mående bland ungdomar. Det måste tas på allvar. Så satsa mer på barnen, vår framtid.

Vad hatar du allra mest?

– Orättvisor har jag alltid haft svårt för. Men ärligt talat så tänker jag sällan att jag hatar något. Livet blir ganska destruktivt om man tänker i de banorna.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– En friidrottskarriär hade varit roligt, men det är lite sent nu. Då svarar jag vacker sångröst. Jag älskar att sjunga men det hade varit roligt om Störningsjouren inte knackade på varje gång jag tar ton.

Hur kan du tänka dig att dö?

– Det är lättare att svara på hur jag inte vill dö. Jag har aldrig vänt på det. Men om jag måste svara, så vill jag dö smärtfritt och med värdighet. Hur det nu ska gå till?

Vad är ditt motto?

– Jag har flera, men att ingenting är omöjligt, gillar jag. Det var inte lätt att få min första bok utgiven, men jag gav aldrig upp. Så till dig som läser det här: kämpa för att förverkliga din dröm. Hårt arbete lönar sig ofta till slut.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Samma som jag tror att de flesta tänker just nu: att kriget i Ukraina upphör. Det är fruktansvärt på så många sätt.