Skriv ett kärleksbrev till Julia och vinn en resa till Verona

Det är sällan så som man tror, inte sant? Julias berömda balkong till exempel, den på Via Capello 23 i Verona, där hon ropade ut sin kärlek till Romeo, sin vanmakt över släkternas eviga fejd enligt William Shakespeare:

O Romeo, Romeo, wherefore art thou Romeo? Deny thy father and refuse thy name …

Det sägs att varje sekund, någonstans i världen, spelas Romeo och Julia från 1597. Ska man tolka det som att det varje sekund startar en föreställning skulle det betyda 31 556 926 föreställningar.

Finns ens så många skådespelare?

Slut med funderingar, nu till det jag vet:

William Shakespeare var aldrig i Verona. Julias ­balkong byggdes på 1930-talet. Huset som sägs tillhöra hennes adliga släkt var ursprungligen en svinstia. Att grisarnas kärleksliv blomstrade på Via Capello 23 kan jag inte garantera, men att Veronas turistguider, vykortstillverkare, hotellägare och restauratörer lever gott i kärlekens namn, är ett faktum. När jag ­besökte stan i oktober ringlade kön lång till Julias hus, men min mage kurrade, fötterna värkte och hjärnan längtade snarare efter vin än kärlek. En balkong mer eller mindre, tänkte jag.

Ett enormt arkiv med alla kärleksbrev.

Dessutom var det hutlöst dyrt.

”Något är ruttet i konungariket …” för att travestera en annan av Shakespeares berömda pjäser, nämligen Hamlet. Underlaget till den, liksom till Romeo och Julia, hämtade (eller snodde menar en del) nationalskalden från långt tidigare berättelser.

Sant eller inte.

Julias öde berör, hennes kärlekslängtan löper som en röd tråd genom generationer. I långa tider har människor skrivit till Julia. Faktiska brev, som lagts på hennes grav. På 1930-talet rördes Ettore Solimani, som var satt att vakta graven, så pass av berättelserna att han bestämde sig för att besvara dem, och utnämnde sig själv till Julias förste sekreterare. Än i dag adresseras brev till Il Club di Giulietta.

Ett av många skrevs av en femtonårig flicka:

Jag önskar att någon skulle tycka att jag var vacker. Det är väldigt svårt att vara den som ingen bryr sig om. Så Julia, hur ska jag göra för att någon ska tycka om mig?

Klubben, som formellt startade 1972, vill hålla legenden om Julia levande. I dag finns ett enormt arkiv med alla kärleksbrev, sekretariatet har vuxit, och fortfarande besvaras breven. Varje år koras en vinnare bland brevskrivarna som får komma till Verona den 14 februari, på alla hjärtans dag.

Låter det för prilligt för att vara sant? Julias hus, en plats för grisar? Shakespeare som värsta berättartjuven och alla brev med en enda adressat? Det vackra Verona har en förmåga att förföra – kanske för att vi vill bli förförda.

2014 tillföll det prestigefulla priset en svensk kvinna, Annika Langa. Jag hittade henne på nätet och hon berättade om vinsten: ”Det var en stor överraskning eftersom jag inte kände till att det var en tävling. Jag skrev brevet, främst lockad av det romantiska med det hela – och det lite galna i att alla faktiskt får ett personligt, handskrivet svar från en av Julias sekreterare.”

Knasigt? Ja. Underbart? Ja visst!

Hur många Annika Langa tävlade mot 2014?

65 000 brevskrivare.

Det är kärlek på riktigt, det.

I alla händelser, en stor och äkta kärlek till orden.