Utklippan, Nidingen, Skagsudde … Josefin Olevik har haft sjörapporten med sig sedan barnsben. Hennes resa längs sjövädrets utposter går ut i det yttersta havsbandet och in i den djupaste tryggheten.

Utklippan, december 2017
Kulingvarning i södra Östersjön, måttlig till dålig sikt. Sydost 9.

Båten går ”rakt på käften” säger Tommy som är kapten. Det blåser ”gammal vind”, säger han också. För mig är det bara vild sjö, kroppen hittar ingen rytm utan slänger runt, jag tuggar Chalma (mot illamående) och ansiktet tappar färgen.

Bukten utanför Karlskrona kallas ibland Nordens Biscaya, på grund av sina väderförhållanden.

– Det är som att havet spelar jazz och samba samtidigt, fortsätter Tommy.

I en vik vi passerar ligger 16 vrak. Botten är ojämn både av gamla fartygslik och naturligt kullig mark och därför blir ”sjön krabb”, kommenterar Tommy igen. Det innebär korta, höga vågor och mycket svårt att navigera, utvecklar han.

Jo, tack.

Utklippan ligger så långt sydöst man kan komma i vårt land. Här, ute på havet, passerar 40 000 fartyg per år. På Utklippan har en fyr hjälpt båtar att styra rätt sedan 1789. Nu är den släckt. Men SMHI har fortfarande en mätstation på klipporna och rapporterar väderläget varje dag.

Det är december och Östersjön är inte insmickrande. När vi närmar oss ön sticker guppande svarta huvuden upp över ytan: plopp, plopp … plopp. Sälkolonin som består av 2 000 djur verkar förfärligt nyfiken och inte det minsta rädd. Vågorna har lugnat sig, skarvarna bildar en hotfull rad av svarta siluetter på hamnens skyddande mur. Sälarna ser snällare ut. Deras runda, glatta kroppar verkar sprungna ur öns klippor.

”Enslighetsklass: III”, står det om ön i Våra fyrar, från 1944. Jag känner inte till skalan.

Det är 107 trappsteg till toppen av fyren. På kvällen sitter vi där, intill den slocknade lampan. Det har klarnat upp, vi ser en vag gloria över Polen. Klockan 21.50 är vi redo för sjörapporten. ”Frisk vind vid kusten”, säger den lugna meteorologen och samtidigt vibrerar fyren i vinden. ”Kulingvarning i södra Östersjön … Utklippan: sydost 9”.

Jag och fotograf Sara tittar på varandra. Vi sitter mitt i vädret.

Utklippan Den nuvarande Heidenstamfyren byggdes 1870. // Foto: Sara Mac Key

Falun, 1982

Det är mörkt på morgnarna när pappa väcker mig. Han börjar tidigt på sjukhuset, jag ska till dagis. Bara små lampor lyser och Ekots dingdong fyller de stora rummen. Vi pratar inte mycket. Mamma har flyttat någonstans, men morgnarna är sig lika. Jag väntar på sjövädret som kommer snart, när jag äter.

”Bälten, Rigabukten … tillfälligt något avtagande … Finska viken, Bottenhavet.”

Jag frågar inte vad det betyder, med det hör till livet som jag känner det.