”Det som förenar oss är att vi gillar att hjälpa människor”

En bil kör över kajkanten, en ensamseglare är rädd att inte orka ända fram. Sjöräddare Pontus Lundell berättar om vikten av samarbete och dramatiska utryckningar i 35 knop. 

”Jag glömmer aldrig mitt första nattlarm – barn med andningsproblem på en ö i höjd med Vaxholm i Stockholms skärgård. När du får ett sånt sms vaknar du till. Jag kastade mig ur sängen, vi sjöräddare har 15 minuter på oss att ta oss till Sjöräddningssällskapets båt i Hammarbyslussen i Stockholm.

Det mest dramatiska på senare tid var när en bil körde av kajen på Värmdö. Vi tankade båten när larmet kom, och satte omedelbart kurs mot olycksplatsen. Vi var tvungna att köra om en stor Viking Line-färja i 35 knop. Jag körde, under tiden satte min kollega på sig torrdräkten och gjorde sig beredd att hoppa i. När vi kom fram var brandkår och ambulans redan på plats och hade börjat dyka. Dessvärre gick personen i bilen inte att rädda. 

Vi i räddningsteamet har olika bakgrunder och kompetenser. Någon jobbar på akuten, någon är HR-chef, polis, rörmokare, brandman. Här är inte titlar och yrket så viktigt, utan fokus är vad du kan bidra med. En av oss har övat på mörkernavigering i 25 år, och så har vi mig – som mest har varit ute i familjens fritidsbåt när det är vackert väder. Jag är väl rätt bra på att ta folk, jag är den som brukar lugna människor när det är kaos. Det som förenar oss är att vi gillar att hjälpa människor.

Vi kan gå från superlugnt till skarpt läge på tio sekunder

Vi kan gå från superlugnt till skarpt läge på tio sekunder. När vi ligger inne i hamn är det mycket skoj och prat. Vi dricker kaffe, käkar kakor och garvar. Sedan kommer ett larm och då är det omedelbart fullt fokus och alla koncentrerar sig på uppdraget. Samtidigt som vi kör pratar vi om vad som kommer att möta oss där ute. Ska vi ta fram filtar och sjukvårdsväska? Borde vi larma efter ytterligare en båt? Vi förbereder oss på det allra värsta, att människor ligger skadade i vattnet, och har med all tänkbar utrustning – bogsertampar, brandpump, sjukvårdsväska, bårar, syrgas och kommunikationsradio. Torrdräkterna är alltid nära till hands, de åker ofta på. 

Fyra personer som sitter i en trång hytt timme ut och timme in, det är klart att vi i räddningsteamet kommer varandra nära. Att vi är med om dramatiska saker tillsammans gör också att vi blir tighta. Under åren har vi stötts och blötts mot varandra och ibland behöver vi prata av oss. Vi kör alltid debriefing efter ett uppdrag. Prioriterade vi rätt saker? Hur mår alla i gruppen? Vad kan vi lära oss till nästa gång? Vi har en metodik för hur vi ska ta hand om oss. Har det hänt något riktigt dramatiskt kopplar vi in kamratstödjarna. 

Uppdragen är vitt skilda. Ibland är det fara för människors liv, ibland handlar det om att hjälpa till rent praktiskt. Den vanligaste uppgiften är nog att bogsera någon som har fått motorhaveri och behöver komma in till hamn. Många hör av sig till oss i förebyggande syfte. Det kan vara en ensamseglare som bara vill säga att han ska segla från en ö till en annan, och som undrar om vi är i närheten ifall det skulle hända något. Vi tycker att det är bra att man meddelar innan faran blir akut. Andra uppdrag handlar om att assistera ambulansen. Förra passet hjälpte vi en äldre dam som hade brutit handleden och som skulle ta sig från en ö till fastlandet där ambulansen väntade. 

I somras åkte vi ut till en båtägare som hade hamnat i knipa vid Lidingö. Hans hemmahamn var Djursholm, men han och familjen hade varit på utflykt i sin sprillans nya båt. När de skulle starta båten fick de inte igång den, till slut såg mannen ingen annan utväg än att ringa oss. Han misstänkte att det var ett konstruktionsfel på båten, och väntade sig att bli bogserad. Familjen hade han redan skickat hem till Djursholm – med taxi. Jag stod vid rodret när vi närmade oss och fick en stark känsla att han hade glömt att lägga i neutralläget. Man kan ju inte ligga i fram- eller backläge när man ska starta en båt. Mycket riktigt – så var det, och mannen skämdes jättemycket. Jag försökte gaska upp honom. Vi sjöräddare gillar ju när folk är ute på sjön och vi försöker alltid att vara uppmuntrande.” 

Ur Tidningen Vi nr 9, 2024

Läs mer:

Yuval Noah Harari: ”Makten skiftar just nu från människor till AI”

Så är det att söka jobb som 55-åring