Faysa Idle: ”För farlig för vem?”

Faysa Idles omskakande debut skildrar en vardag där våldet ständigt ligger på lur.

Det värsta harredan hänt. Det är vad Faysa Idle säger till dem som menar att det hon skriver är för farligt. Att hon utsätter sig och andra för risker när hon berättar sin historia.

– Jag var så trött på att hålla allt inom mig, trött på att vara begränsad. Nu bryter jag mot alla regler men vad mer kan hända? Ska jag inte få berätta min sanning?

Historien i korthet: Faysa Idle är uppvuxen i Stockholmsförorten Tensta i en familj med rötterna i Somalia. Hon är tonåring när de rivaliserande gängen tar form i det som kallas Järvakonflikten. Det liknar ett krigstillstånd. Ett ständigt hot om våld och död. Vem står på tur? På vems sida är du?

Ett ord för blod rusar fram. Helikoptrarna surrar, piketbussarna kör i skytteltrafik och småbarnen samlar på tomhylsor. Faysa Idles bror är djupt involverad i ett av gängen. Själv blir hon stämplad som associerad, med ett pris på sitt huvud. Hon skriver: ”Jag svalde, försökte ta in det, men det gick inte riktigt att förstå. En miljon till den som mördade min bror Bilal som hade varit ett av toppnamnen i Shottaz. Hundratusen i cash till dom som mördade mig, hans syster, och lika mycket för var och en av våra andra syskon.”

– Jag skriver för tjejerna, för systrarna och mödrarna. För dem som står bredvid när bröder och vänner dör, indragna i en konflikt de inte har valt. Det gör ont att se deras medberoende. Jag har varit där och jag vet hur det slutar.

En av bröderna, taxichauffören som pluggar till läkare, skjuts till döds. Ingen går säker. När en nära barndomsvän mördas skriver Faysa Idle den dikt som gett boken dess titel.

– Jag började skriva på sjukhuset den dagen, för första gången vågade jag ge uttryck för det som hände runtomkring mig, säger hon.

När hon senare kliver upp på scenen i tävlingen ”Ortens poet” sker det i strid med allt hon har fått lära sig som tjej. Att inte höras. Inte synas. Påpassad av den bror som i boken fått namnet Bilal.

– Varför ska de här killarna uppfostra oss? De rånar och dödar, men när det passar tar de till kulturen och religionen för att begränsa oss. Jag vill ta tillbaka ordet och om jag kliver fram kanske fler kvinnor och tjejer vågar följa efter.

Hon har tagit ett stort och bestämt steg åt sidan nu och brutit vissa band men inte alla. Men kärleken till Tensta, barndomsvännerna och familjen är ett grundackord i boken. Hon skriver för dem som lever i ett ständigt samspel med våldet och samtidigt vill hon nå de andra, de som befinner sig ljusår bort.

– Jag vill ge den rättvisa och sanna bilden av hur vi har det, var vi kommer ifrån. Inte romantiserat eller censurerat. Inte med besökarnas blick, de som trippar på tå. Jag vill att Sverige, de som sitter på makten, ska fatta hur det är.

Hon är beredd på att boken kan kosta henne relationer, att det kan finnas de som vill skada henne. Vad som helst kan hända, säger hon. Men hon är inte rädd.

– Jag har aldrig varit stoltare. Och jag har aldrig känt mig så levande som när jag skrev den här boken.

Ur Vi Läser #5 2023.