Salih Tufekcioglu – poddaren som vill hitta islams svenska dialekt

Koranpodden är ett lågmält bildningsprojekt, för att i högljudda tider visa vad islam också är. Det handlar om att hitta ett sätt att vara troende muslim och bli accepterad för det, på ett alldeles svenskt sätt.

Kan du komma lite närmare micken? undrar Salih Tufekcioglu.

Ärkebiskopen Antje Jackelén knuffar sig mot bordet, men på Stiftskansliets höga, antika stolar hamnar hon ändå inte tillräckligt nära.

– Det finns några psalmböcker där ute som vi kan lägga under för att få upp mikrofonen lite, föreslår hon.

Koranpoddens skapare och programledare, Salih Tufekcioglu, skrattar nervöst och säger att han inte tycker att det passar att använda heliga skrifter på det viset. Ärkebiskopens pressekreterare hittar i stället några andra böcker i hyllorna som får funka som stöd.

Båda är vana poddare: Antje Jackelén sänder Prata till punkt med ärkebiskopen och Salih Tufekcioglu har drivit Koranpodden i över ett år. De träffas intill Domkyrkan i Lund, i Stiftskansliets bibliotek, där trägolvet knakar och det luktar antikvariat. Det har knappt gått en vecka sedan terrordådet i Nya Zeeland, där 50 personer mördades i två moskéer.

Ännu vet ingen att nästa stora terrordåd ska ske redan under påskhelgen i Sri Lanka. Christchurch ligger på andra sidan jorden, men det som hände känns ändå inpå skinnet på Salih Tufekcioglu.

– Sverige är inte isolerat. Det känns som det var i går som Peter Mangs gick runt i min hemstad Malmö och sköt sådana som mig, eller när Anton Lundin Pettersson mördade barn med min bakgrund på skolan i Trollhättan.

Enligt tidningen Expo motiverade den australiensiske gärningsmannen sitt dåd med en högerextrem konspirationsteori om att det pågår ett befolkningsutbyte: att ”icke vita” håller på att ta över och ersätta den inhemska befolkningen i västvärlden genom högt barnafödande.

Detta är idéer som också frodas i Sverige, och som framförts av politiska företrädare, menar Expo. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson skrev 2009 i en artikel i Aftonbladet:

”Frågan är hur det ser ut om ytterligare några decennier, när den muslimska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största sannolikhet har en muslimsk majoritet.”

Kort efter dådet i Christchurch hyllades gärningsmannen av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen.

– Jag tror inte folk förstår hur hotad man kan känna sig som muslim i dag och hur nära det här känns för oss, säger Salih Tufekcioglu.

Oron och frustrationen försöker Salih Tufekcioglu hantera genom sin podcast, Koranpodden. Han säger att han sätter sitt hopp till människornas godhet, och att kunskap kan ha en positiv effekt.

– Koranpodden är mitt sätt att försöka ge en korrekt bild av islam. Med växande islamofobi i samhället är det en stor uppgift. Jag vill visa att det går att leva i det här samhället som en troende muslim, att man inte behöver avskärma sig, att man kan vara muslim och ändå jobba som lärare eller hänga med ärkebiskopen.

Varje vecka diskuterar han olika aspekter av islam med utvalda gäster, oftast andra muslimer. Det kan handla om allt från tolkningen av särskilda Koranverser, till hur det är att leva som muslim i Sverige i dag. Syftet är, berättar Salih, att öka kunskapen om islam och att erbjuda vägledning. Att – som det heter i Sura 16, vers 125 – ”med kloka och goda ord” kalla människorna att följa Herrens väg.

– Jag tänker mig ofta att jag pratar till unga som växer upp i Sverige i dag och försöker att värna sin muslimska identitet och samtidigt hitta sin plats i samhället, säger Salih Tufekcioglu.

En del av Salihs lyssnare är människor som konverterat till islam, men också sådana som inte alls är troende utan bara intresserade. Salih är inte imam, och det har hänt att han fått kritik för sitt bildningsprojekt.

– Vissa muslimer har ifrågasatt vad jag har för rätt att prata om det här och förklara Koranen. Och visst, jag är inte lärd på det viset, det är något jag tänker på hela tiden. När jag förbereder ett avsnitt läser jag vad etablerade imamer och Korantolkare har sagt. Jag ser mig mer som en översättare för en större publik, och bakar in mina egna erfarenheter i det jag lär ut.

Till yrket är Salih lärare i samhällskunskap på gymnasiet. Han är född och uppvuxen i Malmö med föräldrar från Turkiet. Den unge Salih kände dock en större dragning till caféet Röda stjärnan på Möllevångstorget än till moskén.

– Jag var nog en sökare, men blev intresserad av det sociala engagemanget inom vänstern.

Salihs uppfostran var visserligen religiös, men han hade inget större intresse för trons frågor och förstod inte vad de arabiska verserna han lärt sig rabbla i Koranskolan betydde. Det skulle dock komma att ändras i övre tonåren, när en nära vän konverterade från kristendom till islam.

– Det väckte ett nytt intresse för min egen religion och jag fick en ny relation till Koranen. Där fanns alla bitar jag attraherades av inom vänstern: de fattigas plats i samhället, rättvisa, antirasism, säger Salih, i dag 42 år.

Islamofobi drabbar inte bara muslimer.

Samtalet i Stiftskansliet skiljer sig inte mycket från övriga poddavsnitt, där det är diskussion snarare än predikan. Koranen säger för övrigt att man med efterföljare av ”tidigare uppenbarelser” (alltså sådana som Antje Jackelén som tror på Kristus) ska diskutera ”på det hövligaste och mest hänsynsfulla sätt” (29:46).

Med gäster som ärkebiskopen blir det också ett utrymme för möten mellan religionerna. I tidigare avsnitt har även Benjamin Gerber från Judiska församlingen i Göteborg intervjuats.

Bortsett från att Salih inte är bekväm med att använda psalmböcker som mikrofonstativ är det mycket han och ärkebiskopen har gemensamt.

Under inspelningen pratar de om sitt förhållande till Jesus, som ju förekommer i såväl Bibeln som Koranen. De diskuterar sekularism och religionen som privatsak, och så förstås, islamofobi.

När Antje Jackelén vigdes till biskop i Lunds stift 2007 tog hon valspråket ”Gud är större”, hämtat från Första Johannesbrevet 3:19-20. Uttrycket används flitigare inom islam och på arabiska – Allahu akbar – och för detta fick hon kritik.

En ledartext i Östersunds-Posten beskrev det som ”makalöst aningslöst” att anspela på det uttryck som, menade tidningen, genom Syrienkriget förvandlats till ”ett ondskans vrål”.

En ledamot i Kyrkomötet, Svenska kyrkans beslutande organ, hotade att gå ur kyrkan som svar på att Jackelén tagit ett ”islamistiskt stridsrop” som valspråk.

– Islamofobi drabbar inte bara muslimer, påpekar Salih Tufekcioglu.

Utöver sin podcast ger Salih även distanskurser på nätet om islam och har grundat den årliga Korankonferensen i Malmö. Han beskriver sitt arbete som ett bidrag till att forma en svensk islamisk tradition.

– Överallt dit islam kommit har tron formats av den lokala kulturen och de traditioner som fanns där från början. Det finns en lokal dialekt, kan man säga, och vi måste bejaka islams svenska dialekt. Det är något som tar tid, flera generationer säkert, säger han.

Om 20 år hoppas Salih att islam har ungefär samma ställning i Sverige som katolicismen i dag, det vill säga som en naturlig del av samhället.

– Men just nu känns det inte som att det blåser åt det hållet, och det oroar mig.

I poddsamtalet återkommer ärkebiskopen och Salih till att dialogen mellan religioner är avgörande för att motverka hat och fördomar. När Salih besökte minnesstunden i Malmö som hölls efter terrordådet i Christchurch pratade han länge med företrädare för judiska och kristna församlingar som också deltog i ceremonin.

En dryg månad senare, efter att terrorn drabbat Sri Lanka, talas vi vid igen.

– Det är fruktansvärt. Ingen helgedom är längre en fredad zon. När vi sågs sist var det muslimer som mördats i moskéer. Nu var det kristna i kyrkor, och bara för några dagar sedan skedde en dödsskjutning i en synagoga i Kalifornien.

Salih säger att det har varit fint att se hur muslimska hjälporganisationer var snabba med att samla in pengar till stöd för offren på Sri Lanka.

– När den här ondskan tar mer plats så går det inte att bara ty sig till sin lilla grupp, utan vi måste vara solidariska. Och ju mer vi kan mötas och prata desto lättare har vi att stå upp för varandra nästa gång någon drabbas.