Så skrev nazisterna om ”Stilla natt”

Eftersom Jesus var jude försökte nazisterna kidnappa julen i Tyskland. Texten i Stilla natt ändrades och kom att handla om frälsaren Adolf Hitlers återkomst. Johan Norberg åker på julturné och funderar över en demokratis sluttande plan.

Finns det något svenskare än turkiska kåldolmar, amerikanska Mors dag och tyska julsången Stilla natt?

Att bestämma en traditions ursprung är som att rensa kvickrot, hur mycket man än drar så finns det rötter som förgrenar sig åt alla håll. Det tar aldrig slut. Men julen är väl svensk? Ja, kanske Kalle Anka då, men inte själva Kalle, utan att titta på tv på julafton, det kan vi slå fast är en sedan urminnes tider nedärvd sedvänja. Förutom det är faktiskt 99 procent av julen tysk; sångerna, maten, lekarna och framför allt, julpyntet; tyskarnas paradgren när det kommer till inredning och design.

Vartannat år åker jag på julturné i Tyskland med trombonisten Nils Landgren och vi sjunger och spelar Stilla natt, Det är en ros utsprungen, När juldagsmorgon glimmar, och alla de andra låtarna som är, just det; tyska. Det är utsålt flera månader i förväg och jag undrar varför de älskar att höra oss sjunga deras julsånger, och det på svenska!

Själva har de ingen tradition med julturnéer, det som i Sverige är som just kvickrot, det dyker upp överallt och förökar sig blixtsnabbt. I Tyskland framförs i juletider musik av Bach och Händel i kyrkor och konserthus, men sällan de gamla julsångerna. Så varför sjunger de inte själva; vad är det som tar emot?

Vi skäms lite för att sjunga de gamla sångerna.

En icke allt för vetenskaplig granskning, men dock enkel sökning på nätet efter julskivor, ger resultatet 18 tyska och 136 svenska, och då är inte ens de sju jag gjort med Nils medräknade. Trots hans enorma succé med både turnéer och skivförsäljning så har knappt någon annan musiker i Tyskland gett sig på samma koncept. Det är förbryllande. Jag ringer upp den tyske musikjournalisten Peter Kleiss, som följt Landgrens karriär i Tyskland under 30 år, och han menar att det först och främst handlar om Nils personlighet och musikalitet, men också att tyskarna själva förlorat kontakten med sitt folkliga kulturarv.

– Vi skäms lite för att sjunga de gamla sångerna. FascisternaFotnot: StängMånga tyskar använder helst ordet ”fascisterna”. tog över traditionerna och förändrade dem till att passa deras syften. När sedan Nils sjunger och spelar på sitt sätt ger han oss en nyckel att hitta tillbaka till vår tradition, den vi förlorat kontakten med, och vi längtar ju efter det. Vi borde sjunga de sångerna vi också.

Det är ett ganska stort ansvar som Nils fått på sina axlar, men också fint att det kan bli så. Han vill ju bara sjunga och spela och så kommer allt detta på köpet. När nazisterna satt vid makten gjordes genomgripande försök att rensa ut kristendomen ur julen, av förklarliga skäl, Jesus var ju onekligen jude. Man insåg snart att det var omöjligt att förbjuda julafton och satsade på att korrumpera den i stället.

Det skrevs bland annat nya ”sekulära” julsånger där en av de mest populära var Hohe Nacht der klaren Sterne som presenterades 1938 bland de nya riktlinjerna för nationalsocialistiskt julfirande.

Man ska hålla i minnet att det sluttande plan som en demokrati kan hamna på inte inleds med förbud. Det börjar försåtligt, med ”riktlinjer”. Lömskt nog var texten så allmänt hållen att den fortfarande sjungs, utan att någon tänker på dess ursprung och så sent som 2007 gavs den ut på skiva med artisterna Renate och Werner Leismann. De flesta av de gamla julsångerna fanns kvar under nazismen men en del av texterna skrevs om, där Stilla natt fick den nya strofen: ”Adolf Hitler för Tysklands öde, Leder oss till storhet, till berömmelse och lycka”.

Julstjärnan i granens topp var en svår utmaning eftersom den sexuddiga påminde om den judarna tvingades bära, och med fem uddar gick tankarna till Sovjet, så stjärnan förbjöds och byttes ut mot swastika-dekorerat pynt att hänga i granen. Man försökte rensa ut det mesta av kristen symbolik, men där någonstans gick en gräns för kyrkan, och även det tyska folket. Inte bara av religiösa skäl, det blev helt enkelt för krångligt att ändra en så inrotad tradition och försöken övergavs; de att förändra julafton till en högtid som i ny version skulle fira återkomsten av frälsaren; Adolf Hitler.

En folklig tradition som sargas så genomgripande får svårt att återhämta sig, och det är ju oerhört tragiskt. Vår egen tradition tar vi så för givet, visor som Vem kan segla förutan vind (från Åland…) eller att Jan Johansson gjorde jazzmusik av gamla spelmanslåtar. Det är knappast något vi tänker på.

– Vi har inget sådant, förstår du? säger Peter Kleiss.

Att berövas en viktig del av sitt kulturarv gör något med ett land. Samtidigt är det hoppfullt att en trombonist från Degerfors kan komma långt i efterhand och ha en helande funktion. Toner som går rakt in i hjärtat kan ju aldrig vara fel, eller bärare av något dåligt. Det är lite synd att det inte går att översätta uttrycket tomtenisse till tyska. De skulle bli förtjusta.