Hemligheter och barndomstrauman blandas med tårar och skryt. Sommar i P1 är här igen. Men hur skapas ett sommarprat som fångar lyssnarna?

Kransarna är på, Sten Carlbergs vinjett uppmanar till pastoral i hängmatta, kanske med halmstrå i mungipan. Och därmed är villkoren för den meteorologiska sommaren uppfyllda. I alla fall i Sverige. Hela nationens lägereld som tinar upp alla sommarens kallprat. Tack, public service.

Och ibland, vid sällsynta ögonblick, blir sommarpraten mer än bara komp till blåbärsplockningen eller oljandet av sommarstugans veranda. De blir allmängods, en gemensam nationell skatt. Som när Farnaz Arbabi uppmanade alla att planka i kollektivtrafiken eller när Regina Lund i stort sett vägrade prata utan mest spelade sina egna låtar. Som när Ulla Skoog pratade om gamla fönster eller mytslaktaren Agnes Wold befriade oss från städningen.