Så blev drömmen om en bostad en mardröm

Trösklarna in till bostadsmarknaden har förvandlats till murar med taggtråd. Andreas Cervenka är tillbaka med en skakande rapport från folkhemmet dit många saknar nycklar.

Många som läste Andreas Cervenkas bok Girig-Sverige drabbades av en galopperande känsla av overklighet – var det välfärdsland som vi levde i så märkligt orättvist och riggat för att framför allt gynna alla som har pengar, fastigheter och tillgångar – så att de kan få mer? Ett land av vinnare och förlorare framträdde med en obehaglig tydlighet. ”Girig-Sverige skakar om mig”, skrev Therese Eriksson i Svenska Dagbladet.

Andreas Cervenka är ekonomijournalisten som har gjort det till sin specialitet att med branta liknelser och starka ordval beskriva ekonomi på ett sätt som varit välgörande i ett ekonomiskt tilltal bland SEB-specialister och Riksbankschefer som på något märkligt vis hela tiden tycks neutralt, som om det inte innehåller någon politik alls. Ekonomin som en naturlag.

Hos Cervenka blir ekonomi, idéer och politik synliga. Det var bland annat det som var omskakande med Girig-Sverige: Det var inte en osynlig hand som drog över landet utan en högst medveten politik.

Nu kommer hans nya bok Fuskbygget, en spin-off på Girig-Sverige där Cervenka fördjupar sig i ett ämne som var en av smärtpunkterna i den förra boken: bostadsfrågan.

– Jag upplevde att det fanns så mycket mer att säga om den eftersom vi har skapat en dold bomb i samhället.

Det är alltså denna apterade fastighets- och bostadsbomb som Cervenka pysslar med i den nya boken.

I sin bok Bostadsojämlikhet: Röster om bostadsnöden skriver Carina Listerborn, professor i stadsbyggnad, om vad hon kallar ett ”bostadsprekariat”, en allt större grupp människor som kämpar för ett värdigt boende. Ord som återkommer när hon beskriver vad som gör att man lyckas på bostadsmarknaden är flyt, social förmåga och kontakter. Hon konstaterar att ”bostadssituationen numera går i arv”.

Det har tidigare talats om trösklar in på bostadsmarknaden, menar Andreas Cervenka, men nu är det mer relevant att prata om ”flera meter höga murar med taggtråd högst upp”.

I Fuskbygget skriver Andreas Cervenka: ”Andelen unga med egen bostad har sjunkit i västvärlden. Drömmen om ett eget hem har blivit till en mardröm för många.” På FN:s hemsida slås det fast att: ”Bostäder är en rättighet, inte en handelsvara.” I den svenska regeringsformen står att det allmänna ska ”trygga rätten till bostad”. 

Andreas Cervenka citerar FN:s tidigare sändebud i bostadsfrågor Leilani Farha: ”Bostäder är en mänsklig rättighet men det är inte guld.” Men verkligheten ser annorlunda ut, konstaterar Cervenka: ”I själva verket har bostäder blivit den i särklass största varan som existerar på jorden.”

– Det mest anmärkningsvärda i den här präriebranden som är bostadsmarknaden är att några sitter på en kulle i allsköns ro, mätta och belåtna och tittar ner, säger Andreas Cervenka. 

Boken är full av drastiska bilder. Här finns också ett ironiskt lager med förställda karaktärer, som ”Göran”, en av vinnarna på kullen. Han sitter i en scen i boken med ett glas vin i solnedgången med ett gäng andra 40-, 50- och 60-talister på en kursgård och säger:

”I helvete att de ska få samma chans som jag!”

Scenen fortsätter: ”Den årliga konferensen om försvårandet för kommande generationer hade precis avverkat sin första dag. Stämningen hade varit god.” 

Det är som om det enda som till slut återstår när man skriver om den här frågan är en lite uppgiven ironi?

– Det här var en jobbig bok att skriva, inte minst i relation till ens egna barn, det är en bok som någonstans slutar i en känsla av ofullständighet och tomhet.

Varför?

– Man hamnar i ett slags ångesttillstånd när man börjar fundera på läget på bostadsmarknaden. Det jag landar i är att den inte kan krascha, för då kraschar hela ekonomin, men det kan heller inte fortsätta, för då förvärras det vi ser i dag med en ökad ojämlikhet, polarisering i samhället och en hel generation som inte kan efterfråga det mest basala av allt, en bostad.

Bostadsmarknaden är ett innanför och utanförproblem där de som är innanför värderas högre

Cervenka drar en linje mellan den politiska polariseringen och bostadsfrågan. Flera studier visar att stödet för den radikala högern är en del av de ekonomiska och sociala hot som skapar den oro som ökar stödet för dem. Bostadsfrågan är i hjärtat av denna ekonomiska och sociala hotbild. Där sorteras vinnarna och förlorarna ut mycket konkret.

Men varför har situationen där så många inte kan efterfråga samhällets mest basala byggsten skapats?

– Därför att man politiskt inte vill stöta sig med den ägande medelklassen. Man vill bevara den. Bostadsmarknaden är ett innanför och utanförproblem där de som är innanför värderas högre än de som är utanför. Det måste vara så man ser det, annars hade man gjort andra saker, som till exempel att fasa ut räntebidraget när räntan var nära noll.

När politiken till slut började agera för att minska utlåningen, med amorteringskrav och höjda krav på kontantinsatser, kom det återigen bara att drabba de som var utanför, som inte hade kommit in.

Bostadsfrågan har det gemensamt med klimatfrågan, att nuet alltid vinner över framtiden. De som har det bra nu, de som lever gott, deras behov och viljor, är viktigare än kommande generationers. 

Bokens sista mening, det är ingen spoiler för det här är en klaustrofobisk bok utan upplösning, är en ung människas fråga till den politik som skapat bostadsmarknaden vi ser: Visste ni vad ni gjorde?

Gjorde politiken det?

– Nej, jag tror inte det, i så fall hade man agerat annorlunda, säger Andreas Cervenka.

Ur Tidningen Vi #9 2024.

Läs mer:

Vad gick snett med allmännyttan?

Andreas Cervenka: Sverige är som Silicon Valley