Så lurade Hans Gedda Astrid Lindgren
Tove Jansson, 1967.
”Den här är från ett reportagejobb för tidningen Böckernas värld 1967. Hon höll till i sin pappas gamla ateljé i Helsingfors, släppte in oss och sa: vad tunna ni ser ut, jag går ut och köper lite mat. Med sig tillbaka hade hon grejer till någon köttgryta, och två Koskenkorva … Jag skulle plåta efter intervjun men då gick mina ögon i kors så Tove sa: Jag bäddar ner dig i min säng så sover jag hos min mamma, vi ses klockan elva i morgon. Och så vaknade jag, bland alla vita gipsskulpturer … Hon har en krans på fotografiet, det skulle föreställa sommar men det här var i april, så hon sa ’jag har plastblommor liggande i en låda’ och de använde vi.”
Olof Palme, 1986.
”Ja, det är sista bilden på Palme, det där. Han hade några medhjälpare uppe på sitt kontor, som tyckte att vi skulle fotografera honom där, men jag sa: Nej, vi går ner i entrén, jag hade sett att det var ett fint solljus som kom in där. Och det jag också kan säga om Palme, det är att han gillade inte att bli fotograferad, han tyckte att det var jobbigt. Jag hade fotograferat honom förut och när man fångade honom i halvfigur, då såg man att nävarna var knutna, så knogarna vitnade.”
Astrid Lindgren, 1980.
”Jag gjorde en serie porträtt av kända svenskar för Expressen till en bilaga 1980 och Astrid var en av dessa. Hon klämmer på sin armmuskel, precis som Pippi Långstrump. Det kom spontant. Jag har ett trick, som även fotografen Richard Avedon använde: man låtsas fixa med något på kameran och så har man det andra ögat på modellen och trycker till, i rätta ögonblicket utan förvarning.”
Andy Warhol, 1976.
”Porträttet är taget 1976 på ett galleri på Strandvägen. Plötsligt kommer Andy Warhol in, det är fullt av folk men jag får in honom i ett eget rum. Jag tog fyra fem exponeringar, och några till ute på gatan. Det gick snabbt, på två minuter, som vanligt. Han var överraskande blyg och min engelska är dessutom svag, så jag körde min vanliga metod att inte prata så mycket och koncentrera mig på fotograferingen.”
Hunden Jack och Hans Gedda.
”Det är jag själv som sitter där, med min terrier Jack. Han hade blivit skadad av en grävling, blev opererad och var därför tvungen att ha den där plaststruten. Då tänkte jag att jag kan väl ha på mig något roligt jag också. Det blev en gammal hjälm från brandkåren i Flen och en gasmask … Det är meningen att man ska låta fantasin dra iväg när man ser bilden. Kanske finns där ett budskap om miljöförstöringen. En dyster framtidsvision. ”
Drottning Silvia, 1980.
”Också denna är från serien porträtt av kända svenskar för Expressen-bilagan. Drottningen var väldigt trevlig och lätt att ha att göra med, inga märkvärdigheter alls. Här ser hon ganska vardaglig ut, inte som Drottningen med stort D. Också Kungen har jag fotograferat, flera gånger. Han är alltid snäll och vänlig. En gång lyckades jag smussla med och ge honom en cigarr av hans favoritsort: officiellt röker ju inte vår Kung Carl XVI Gustaf.”
Cornelis Vreeswijk, 1984.
”De flesta visste nog inte att han hade en tiger tatuerad på bröstet förrän de såg det här fotografiet. När jag föreslog att den skulle synas sa han bara: ja, en sådan bild kan vi ta, det har inte gjorts förut. Jag träffade Cornelis flera gånger. Vid ett annat tillfälle, som blev det sista, skulle han komma till min ateljé, men jag fick i stället ta mig till hans hotell. I rummet fanns en liten bandspelare och en flaska, men jag fick upp honom och bilderna blev starka.”
Nelson Mandela, 1990.
”Ett av de första länderna Mandela besökte efter 27 år i fängelse var Sverige. Jag ville fotografera honom och fick tag på Sten Andersson, som var utrikesminister och han sa: kom hit till UD med din fond, så kan vi sätta upp den i Pierre Schoris rum för han är bortrest. När det återstod två exponeringar tänkte jag att nu kan jag chansa på de sista, om han skulle ta illa vid sig och inte vilja göra den där handgesten, som ju är The sign of freedom. Men han skrattade bara till och gjorde som jag sa. Sten Andersson höll blixten och jag tryckte av. Detta är sista bilden på rullen. Och enda gången jag haft en utrikesminister som assistent.”
Nelson Mandelas knutna näve, 1990.
”Det är fint att på nära håll se en människas hand, med livslinjerna där och allt vad det betyder. Efter att jag fått ta den där bilden av Nelson Mandelas, fortsatte jag att fotografera människors händer, så jag har en liten serie nu med sådana motiv. Bland annat Kungens, när han håller handen runt handtaget till sabeln i hans uniform.”
Lena Nyman, 1980.
”Ett porträtt taget rakt framifrån, som ett passfoto nästan. I klassisk ateljéstil, med vit bakgrund. Ännu en bild från serien med kända svenskar i Expressen, som chefredaktören Bo Strömstedt gav mig i uppdrag att göra. På sin bild ville Lena Nyman bära den där pälsen och ha cigaretten i handen. Mamma vill ha den här bilden, minns jag att hon sa.”
Geraldine Chaplin, 1971.
”Det här fotografiet är från min period i Paris. Jag lärde känna Geraldine Chaplin och vi höll till på kaféet Les deux magots. Kända människor kom in och satte sig vid vårt bord; till exempel Jane Birkin, som jag fotograferade hemma i hennes lägenhet, och Paloma Picasso, som kom in där i fiskartröja och såg ut som vem som helst.”
Evert Taube, 1974.
”Det var i Astris och Everts lägenhet, högst upp i ett hus vid Slussen. Astri var ju konstnär, hon hade sin ateljé där och jag sa: det är så fint ljus här inne, jag måste ta in Evert här och fotografera honom. Men hon sa: helst inte, han ska bara hålla på att kommentera mina grejer. Till sist gick hon med på släppa in honom. Och det där att han håller handen mot örat, när jag tagit bilden sa han: ’det var en bra gest! Den ska jag göra i tv nästa gång.’”
Text: Pontus Dahlman
Första fotot på Hans Gedda är taget av Ewa-Marie Rundquist, övriga foton är tagna av Hans gedda.
Utställningen Nära ögat med Hans Geddas fotografier öppnar den 26 augusti på Fotografiska i Stockholm.